Publicerad: 2023-09-21 10:58 | Uppdaterad: 2023-09-21 10:57

Samsjuklighet mellan neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och barndomsdiabetes typ 1

Typ 1-diabetes hos barn (sjukdomsdebut före 18 års ålder) och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, som uppmärksamhetsstörning/hyperaktivitetsstörning (ADHD), autismspektrumtillstånd och intellektuell funktionsnedsättning, utgör stora utmaningar globalt, både för individerna, deras familjer och hälsovården.

I sin avhandling studerade doktorand Shengxin Liu vid Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik potentiella mekanismer bakom samsjukligheten mellan typ 1-diabetes hos barn och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar samt deras påverkan på hälsa och utbildningsresultat. Syftet med avhandlingen var att förbättra tidig upptäckt, förebyggande och strategier för att öka livskvaliteten för de drabbade barnen och ungdomarna.

Vad är de viktigaste resultaten i din avhandling?

–Vi fann att typ 1-diabetes hos barn är associerat med en ökad risk för neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, med den högsta risken observerad hos de med sämst glykemisk kontroll. Vi fann att neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är kopplat till dålig glykemisk kontroll och ökad risk för diabetisk nefropati och retinopati hos personer som diagnosticerats med typ 1-diabetes som barn. Samsjuklighet mellan typ 1-diabetes hos barn och ADHD verkar ge sämre möjligheter att uppnå utbildningsmål från grundskolan ända till universitet.

Varför blev du intresserad av det här ämnet?

–Ända sedan min medicinska grundutbildning har jag varit intresserad av den komplexa relationen mellan fysisk och psykisk hälsa. Särskilt diabetesforskning är intressant eftersom det är så mångfacetterat och har en stor påverkan på både individer och samhällen. Och det är de dagliga utmaningarna av typ 1-diabetes för de drabbade som verkligen berör mig. Tanken på en ung människa som inte bara kämpar med de tuffa krav diabetesbehandling medför – inklusive rigorös insulinregim och ständig övervakning – utan också brottas med de kognitiva och beteendemässiga utmaningar som förknippas med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, berör mig verkligen.

Det finns stora brister i vår kunskap och detta förhindrar optimal vård och minskar samhällets medvetenhet om utmaningarna för dessa unga människor. Det är här jag ville fördjupa mig i samsjukligheten mellan typ 1-diabetes och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar för min doktorsavhandling.

Vad tycker du bör göras i framtida forskning?

–Jag tror att med mer forskning som ger kunskap om denna komplexa samsjuklighet så kommer vi få se bättre vård, främja ett mer medkännande samhällsperspektiv och framför allt stärka rösten hos dessa unga och verka för deras välbefinnande. Det handlar inte bara om medicinska framsteg utan om förståelse, empati och möjliga förbättringar.