Radioaktiva läkemedel testas mot hjärntumör hos barn

– En del får återfall i sin sjukdom och då saknar vi i dag botande behandling, säger Jakob Stenman, som forskar vid institutionen för kvinnors och barns hälsa vid Karolinska Institutet.

Det är de här barnen, de som har fått återfall, som han i en studie behandlar med målsökande, radioaktiva läkemedel. Det är molekyler som fastnar på ytan av cancercellerna. Dessa molekyler har ett påhäng: det radioaktiva ämnet lutetium-177. Läkemedlet rör sig först i blodbanan men fastnar sedan på cancercellerna. Strålningen som avges skadar cancercellerna men tyvärr också de närmast liggande friska cellerna.

– Vi har hittills behandlat tio barn. Sjukdomen har tyvärr inte försvunnit i något fall, men den verkar bromsas upp och vissa gynnas mer än andra av behandlingen. När det handlar om biverkningar har barnen tolererat behandlingen bra, säger Jakob Stenman.

Förhoppningen är att kunna förebygga återfall 

Han berättar att gensvaret har varit stort från kliniker i andra länder där de här barnen behandlas. Nu ingår sjukhus från bland annat Litauen, Nederländerna och Storbritannien.

Vid neuroblastom ser cancercellerna ofta mycket olika ut, även hos samma patient. I vissa metastaser kan det finnas många celler med en yta där läkemedlet fastnar, i andra metastaser kan det finnas färre sådana celler. Det innebär att det målsökande läkemedlet fäster på färre celler i vissa metastaser. Som en följd blir den lokala stråldosen för låg i dessa metastaser, som sedan kan växa vidare och sprida sig ytterligare.

Jakob Stenman tror därför att behandlingen kan bli mer effektiv om det radioaktiva ämne som används är ännu mer potent, vilket i det här sammanhanget betyder att det avger ännu mer energi (det vill säga strålning). Om det då fäster till färre celler i en metastas kan det kanske ändå slå ut alla cancercellerna där. Men då måste det verka ännu mer lokalt, för att skydda annan vävnad från den högre stråldosen.

Forskarna har ringat in flera ämnen som de tror kan fungera på det sättet. Det rör sig om aktinium-225, astat-211 eller bly-212. Effekt och biverkningar av aktinium-225 undersöks nu i cellstudier och djurförsök. Målet är att kunna starta en klinisk prövning med aktinium om tre till fem år.

– Om det vi tror visar sig stämma är förhoppningen att kunna förebygga återfall och därmed möjliggöra bot hos en större andel av de barn som har insjuknat i högriskneuroblastom, säger Jakob Stenman.