Osteomodulin är en ny biomarkör för kärlförkalkning
I en ny studie av forskare vid gruppen Kärlkirurgi, institutionen för molekylär medicin och kirurgi, identifierades osteomodulin som en ny biomarkör för kärlförkalkning. Studiens resultat publicerades nyligen i tidskriften Clinical and Translational Medicine.
Forskare vid Kärlkirurgigruppen har under ett antal år studerat kärlförkalkning som en framträdande patofysiologisk process som kännetecknas av avsättning av kalciumkristaller i media eller intima i kärl. I den nya studien ledd av doktorand Nikolaos-Taxiarchis Skenteris och docent Ljubica Matic, använde de flera stora patientkohorter för att undersöka överlappande mekanismer för kärlförkalkning i olika vaskulära territorier. Osteomodulin (OMD), en proteoglykan som tidigare var involverad i benmineralisering, identifierades som en ny biomarkör i detta sammanhang. Studien rapporterar ett konsekvent och brett samband mellan OMD-nivåer i både cirkulation och vävnad med olika former av kardiovaskulär förkalkning, vilket belyser dess potential för ytterligare biomarkörutvärdering i större kliniska prövningar.
Förkalkning är en nyckelfaktor vid diabetes, njur- och hjärt-kärlsjukdom, kopplat till allvarliga konsekvenser som hjärtinfarkt och stroke. Andra patologiska kärlförändringar omfattar inflammation, lipidackumulering, extracellulär matrix ombyggnad och förändringar i glattmuskelcellernas funktion. Att förstå mekanismer för dessa processer såväl som deras samspel i sjukdomsprogression är av avgörande betydelse för att hitta nya kliniska biomarkörer eller terapeutiska mål. Denna studie visar att OMD är en viktig tidig modulator av kardiovaskulära förkalkningsprocesser, berikad i samband med kärlväggsinflammation och osteoblastisk övergång av vaskulära glatta muskelceller, med förmågan att dämpa matrixförkalkning när den väl utsöndras i den extracellulära vävnaden.
–Denna studie var organiserad som ett internationellt samarbete med användning av kliniskt material och data från flera stora kohorter av ateroskleros (Biobank of Karolinska Endarterectomy, KI), kronisk njursjukdom (Kärl Tx biobank, KI i samarbete med professor Peter Stenvinkel) och förkalkad aortaklaffsjukdom material inhämtat av professor Leon Schurgers grupp, Maastricht University. Genom dessa samarbeten fick vi tillgång till unikt patientmaterial, men kunde också studera avancerade murina modeller av vaskulär förkalkning för att förstå de mekanismer som regleras av OMD. Våra fynd tyder på att OMD har potential både som plasmabiomarkör och som ett terapeutiskt mål för kardiovaskulär förkalkning, säger Ljubica Matic, teamledare i kärlkirurgigruppen, institutionen för molekylär medicin och kirurgi, Karolinska Institutet, och senior författare till studien.
Studien genomfördes inom ramen för EU Horizon 2020 International Training Network INTRICARE som initierades 2017 som ett samarbete mellan Maastricht University, Nederländerna, Aachen University Clinic, Tyskland och Karolinska Institutet. Syftet med INTRICARE, som samlade totalt 15 doktorander från tre universitet, var att studera risker för vaskulär intimal förkalkning och vägar till regression av hjärt-kärlsjukdom.
Denna forskning finansierades av ett forskningsanslag från Europeiska Unionens forsknings- och innovationsprogram Horizon 2020 under Marie Skłodowska-Curie-bidragsavtalet nr 722609 (INTRICARE); Dutch Thrombosis Society, Netherlands Organization for Scientific Research, anslag från Vetenskapsrådet, Svenska Hjärt-Lungfonden, Svenska Sällskapet för Medicinsk Forskning, CIMED, Stockholms Läns Landsting (ALF), samt forskningsfinansiering från Stiftelserna Mats Kleberg, Sven och Ebba Hagberg, Tore Nilsson, Magnus Bergvall och Karolinska Institutet.
Publikation
Osteomodulin attenuates smooth muscle cell osteogenic transition in vascular calcification.
Skenteris NT, Seime T, Witasp A, Karlöf E, Wasilewski GB, Heuschkel MA, Jaminon AMG, Oduor L, Dzhanaev R, Kronqvist M, Lengquist M, Peeters FECM, Söderberg M, Hultgren R, Roy J, Maegdefessel L, Arnardottir H, Bengtsson E, Goncalves I, Quertermous T, Goettsch C, Stenvinkel P, Schurgers LJ, Matic L
Clin Transl Med 2022 Feb;12(2):e682