Ny doktorsavhandling undersöker hälsa och stödbehov hos äldre anhörigvårdare
Många äldre personer i Sverige hjälper till att ta hand om sin partner, släktingar eller vänner, men de som ger den mest omfattande omsorgen står ofta inför utmaningar som påverkar den egna hälsan. Det visar en ny doktorsavhandling från Karolinska Institutet.
– Huvudsyftet med min avhandling har varit att beskriva informell vård och omsorg bland äldre, förstå hur vård av någon annan påverkar hälsa och vardagsliv, samt att identifiera stödjande insatser, säger Mariam Kirvalidze, doktorand vid Aging Research Center (ARC), institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle.
Informella vårdgivare tillhandahåller redan mer vård än formella tjänster gör världen över. Även i Sverige, där hälso- och sjukvården traditionellt sett har varit generös och universell, tar familjer fortfarande på sig en stor del av vården av personer med akuta och kroniska sjukdomar eller funktionsnedsättningar. Detta är inte nödvändigtvis något negativt, vård kan vara meningsfullt och givande, men i högre åldrar kan det också bli mycket krävande. Målet är att se till att beslutsfattare inser att vårdgivare i samhället behöver stöd och att stöd till dem är avgörande för att upprätthålla vårdsystemet.
Intensiv anhörigvård påverkar hälsa och vardagsliv
De som ger intensiv omsorg upplever oftare att deras egna liv begränsas. De har mindre tid för sociala aktiviteter och egenvård, och rapporterar oftare ensamhet, sämre psykisk och fysisk hälsa samt färre livsmöjligheter jämfört med personer som ger mindre omfattande omsorg. Studien visar också att personer som ger intensiv vård har större behov av stöd, vilket ofta inte tillgodoses. En genomgång av internationella studier visar att vårdgivare har störst nytta av flexibelt och individanpassat stöd, snarare än standardiserade lösningar.
Forskningen bidrar till att utveckla ett hållbart och personcentrerat hälso- och omsorgssystem för Sveriges åldrande befolkning. I takt med ökande personalbrist blir informella omsorgsgivare allt viktigare, men de behöver också mer aktivt stöd och skydd. Sverige har starka politiska ramverk, men det saknas tydliga, mätbara planer för att identifiera, övervaka och hjälpa vårdgivare. Primärvårdspersonal skulle kunna stödja anhörigvårdare, men de har en tung arbetsbörda och otydliga roller. Kommunala tjänster är fortfarande begränsade och inkonsekventa. Systematisk utvärdering och bättre resursanvändning är avgörande.
Hur ser framtiden ut för dig?
– Jag hoppas kunna fortsätta arbeta med forskning och bidra till fler studier om det svenska omsorgssystemet. Utöver forskning tycker jag också om mer organisatoriskt och koordinerande arbete, som att bygga projekt och föra samman olika aktörer. På sikt vill jag gärna kombinera forskning med mer ledande eller samordnande roller, säger Mariam Kirvalidze.
Doktorsavhandlingen har handledts av Amaia Calderón-Larrañaga. Den offentliga disputationen äger rum den 23 april 2026.
Doktorsavhandling
"Older adults’ contribution to informal caregiving: profiles, adverse Health consequences, and support interventions", Mariam Kirvalidze, Aging Research Center, institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet, april 2026.
Fakta doktorsavhandlingar
En doktorsavhandling är den textmässiga slutprodukten av en forskarutbildning, som i Sverige motsvarar fyra års heltidsstudier. Det varierar mellan olika discipliner hur en doktorsavhandling är uppbyggd, men inom medicinområdet samlar doktoranden vanligen ihop mellan tre och fem vetenskapliga artiklar och presenterar tillsammans med en sammanfattande text om sitt forskningsområde, en så kallad kappa. Efter att doktoranden har försvarat sin avhandling offentligt vid en disputation erhåller hen doktorsexamen, den högsta möjliga utbildningsexamen i Sverige. Karolinska Institutet har cirka 2 000 aktiva doktorander eller forskarstuderande och varje år publiceras cirka 350 doktorsavhandlingar vid vårt universitet.