Ny doktorsavhandling ser bortom enbart överlevnad i humanitära situationer
Att överleva efter en skada är inte detsamma som att leva. I vilken utsträckning en person kan återgå till sitt tidigare liv och oberoende är en viktig aspekt av återhämtning och rehabilitering är ofta en avgörande faktor. Trots detta är det en faktor som ofta förbises i humanitära situationer och det är ett område där det behövs mer forskning. Bérangère Gohys doktorsavhandling handlar om just detta; att se bortom överlevnad, till hur återhämtning mäts och hur vägen till återhämtning ser ut.
Den belgiska fysioterapeuten Bérangère Gohy har arbetat med de humanitära hjälporganisationer Humanity & Inclusion och Läkare utan gränser i inbördeskrigets Elfenbenskusten, Afghanistan och vid den syriska gränsen. Hennes roll var ofta att tillhandahålla tidig postoperativ rehabilitering och stödja patienternas återhämtning, både på sjukhus och i öppenvården efter operationen.
Att använda data och forskning synliggör aspekter
Det arbetet gjorde henne medveten om hur fokus på att rädda liv och lem, vilket naturligtvis är mycket viktigt, ibland gör att det som kommer efter blir mindre synligt. Vägen till återhämtning, som är viktig för alla patienter, har en annan dimension i humanitära miljöer, där patienterna ofta är unga, stödsystemet svagare och behovet av att återfå förmågan att försörja sin familj och säkerställa överlevnad stort. Bérangère såg hur data och forskning kan bidra till att synliggöra de aspekter mer, samt att det kan stödja insatser och ge tyngd till argument i påverkansarbete, både i kliniska miljöer och för allmänheten. Den insikten blev början på hennes väg mot en doktorsexamen.
Redan etablerade kontakter mellan Läkare utan gränser och forskargruppen Global katastrofmedicin, vid Institutionen för global folkhälsa, underlättade hennes beslut att göra sitt doktorandarbete vid KI, närmare bestämt på Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle.
Hur patienter återhämtar sig och hur fysioterapi tillhandahålls
Bérangères doktorsavhandling tittar först på hur man mäter återhämtning i en humanitär situation. Det mått som utvecklades och användes var särskilt anpassat och testat för att vara användbart i olika humanitära situationer. Därefter undersöks hur patienten går vidare efter skadan, för att återfå förmågor och sin självständighet, samt vilken fysioterapi som ges och hur.
Detta förbises ofta och dokumenteras inte i humanitära sammanhang, vilket Bérangère också vill belysa med sin avhandling. Missuppfattningar, som en missriktad rädsla för att tidig fysioterapi försenar återhämtningen eller att fysioterapi inte ses som en förebyggande åtgärd utan som en eftertanke när problem uppstår, skapar hinder för att den ska kunna genomföras i tid i humanitära situationer.
Det första steget på vägen mot fortsatt forskning
Efter att nu ha försvarat sin doktorsavhandling. kommer Bérangère att gå tillbaka till sitt jobb på Humanity & Inclusion, där hon nu har en ny roll som gör att hon också kan fortsätta att forska.
- Min doktorsexamen var en resa och den är också början på fortsatt forskning. Jag vill fortsätta att bedriva forskning i humanitära situationer, eftersom jag tydligt ser mervärdet det har när det gäller hur strategier för vård utvecklas och för att förbättra hur insatser genomförs, säger Bérangère.
Hon hoppas att hennes arbete kommer att ha en inverkan på både lokal nivå, i projekt i humanitära situationer, och att det kan ge stöd till det som redan är känt om vikten av fysioterapi, särskilt i humanitära situationer.