Ny docent i pediatrik på institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik (CLINTEC)

Stort grattis till din docentur, vad betyder utnämningen för dig?

– Tack! Det känns väldigt roligt! För mig är docenturen en bekräftelse på att jag har lyckats etablera mig som självständig forskare och att jag har kapacitet att driva egna projekt utan mina tidigare handledare, säger Jenny Svedenkrans, docent vid enheten för pediatrik och överläkare i neonatologi vid Karolinska Universitetssjukhuset.

Hur har din forskning utvecklats sedan du disputerade?

– Det började ganska trögt efter disputationen. Jag arbetade mycket kliniskt och missade "postdoc fönstret" för att söka bra anslag. Efter några år växte motivationen för forskning igen och jag letade aktivt efter samarbeten utanför KI. Det resulterade i en postdoc vid Lunds Universitet som jag mest finansierade med jourkomptimmar. Samtidigt började jag tillsammans med några kollegor bygga upp en grupp på CLINTEC med ett tydligt fokus på läkemedelspåverkan hos foster och nyfödda under graviditet och amning. 

– Numera har jag många pågående samarbeten både inom KI och med andra universitet både i Sverige och utomlands. Jag har lyckats få flera större anslag som huvudsökande och är medansvarig forskare för en klinisk multicenter-studie om återupplivning av nyfödda med stöd från Vetenskapsrådet. Jag behöver inte längre finansiera min forskning med jourkomp-timmar utan kan utöver min egen lön även bidra till andras löner med mina anslag, berättar Jenny Svedenkrans.

Hur balanserar du forskning, undervisning och andra åtaganden som docent?

– Det är en ständig utmaning. Jag arbetar ungefär 50 procent kliniskt som överläkare i neonatologi på Karolinska Universitetssjukhuset. Då tillkommer även en hel del bakjourer utöver mina 50 procent. Min undervisning ingår mestadels som en del av mitt kliniska arbete, men jag ger även en del seminarier och föreläsningar på min forskningstid. Jag tror att det fungerar tack vare att jag tycker att forskningen är så otroligt rolig. Det är ett stort privilegium att få samarbeta med fantastiskt duktiga och trevliga forskare runt om i världen. 

– För att förbättra balansen jobbar jag numera också aktivt på att se vilka arbetsuppgifter som jag kan delegera till andra, och vilka jag måste göra själv. Kombinationen mellan klinik och forskning är också en stor fördel, eftersom jag ständigt hittar nya forskningsfrågor när jag jobbar kliniskt. Att sedan få ta med mig frågorna till min forskning och sätta upp studier för att svara på dem, ger en mycket stor tillfredsställelse, avslutar Jenny Svedenkrans.