Skärpt lag minskade inte tvång i barnpsykiatrisk heldygnsvård

– Användningen av tvång påverkas inte bara av lagar och patienters behov, utan också av vårdmiljön och tidspress, säger Astrid Moell, doktorand vid Centrum för psykiatriforskning, institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet och överläkare vid BUP Heldygnsvård, Region Stockholm.

I psykiatrisk vård på avdelning kan det ibland bli aktuellt att ge vård mot en persons vilja enligt Lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT). Det kan även handla om specifika formella tvångsåtgärder som fastspänning eller tvångsmedicinering. Informellt tvång som inte är reglerat i lag, till exempel övertalning eller påtryckningar för att få patienten att samarbeta, kan också förekomma.

En återkommande del av vården

I sin avhandling har Astrid Moell undersökt hur tvång används inom barn- och ungdomspsykiatrisk heldygnsvård, hur vanligt det är och vad som påverkar användningen. Studierna omfattar intervjuer och registerdata från svensk barn‑ och ungdomspsykiatri, men också en genomgång av internationell forskning och jämförelser med vård i Finland.

– Tvång framställs ofta som ett sista alternativ, men våra resultat visar att det är en återkommande del av vården, även om nivåerna varierar väldigt mycket mellan olika verksamheter och länder, säger hon.

Lagändring hade ingen effekt

Två studier i avhandlingen analyserade en svensk lagändring från 2020, som syftade till att stärka barns rättigheter och minska tvång. Analyser av registerdata visade dock ingen tydlig minskning av tvångsåtgärder efter reformen. I stället ökade tvångsmedicinering direkt efter lagändringen, medan andra mått var oförändrade.

– Det här antyder att skärpt lagstiftning i sig inte nödvändigtvis leder till mindre tvång. Min förhoppning är att avhandlingens resultat ska bidra till en vård som i större utsträckning präglas av trygghet och delaktighet, med så lite tvång som möjligt, säger Astrid Moell.

Informellt tvång vanligt

Intervjuer med vårdpersonal visade att faktorer som avdelningskultur, bemanning, tidspress och tidigare erfarenheter påverkar hur tvång används i praktiken. Informellt tvång framstod som ganska vanligt i vardagsarbetet.

– Till skillnad från formella tvångsåtgärder så är informellt tvång ofta mindre synligt och kan vara svårt att identifiera, både för personal och för patienter. Samtidigt kan det kännas väldigt påtagligt för den som utsätts, särskilt för barn och unga som är beroende av vuxna, säger Astrid Moell.

Avhandlingen visar även att yngre ålder, manligt kön, längre vårdtider och upprepade inläggningar oftare kan kopplas till tvångsåtgärder. I vissa studier sågs även skillnader mellan etniska grupper, där barn och unga från minoritetsgrupper oftare utsattes för tvång. Samtidigt var resultaten inte tillräckligt samstämmiga för att peka ut tydliga riskprofiler.

Avhandlingsarbetet har bland annat handletts av Niklas Långström, adjungerad professor vid samma institution på Karolinska Institutet. Disputationen, som även går att ta del av digitalt, äger rum den 5 juni 2026.

Doktorsavhandling

“Coercion in child and adolescent psychiatric inpatient care”, Astrid Moell, institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet, juni 2026.