Ny avhandling studerar behandling av geriatriska hjärtsviktspatienter

Forskning om hjärtsvikt har traditionellt fokuserat på yngre patienter inom kardiologi, men i verkligheten är hjärtsvikt den vanligaste diagnosen inom geriatriken. Vi önskade studera hur geriatriska hjärtsviktspatienter utreds och behandlas. Vi var också intresserad av att studera korrelationen mellan hög aktivitet och kvalitet i läkemedelsarbetet. 

Vilka är de viktigaste resultaten? 

De geriatriska hjärtsviktspatienterna var ofta inte utredda enligt kliniska riktlinjer. Vid inskrivning på geriatrisk klinisk presenterades typen av hjärtsvikt sällan och graden nästa aldrig. Det geriatriska vårdtillfället bidrog mycket litet till ytterligare utredning och behandling. Relevant medicinsk information överfördes ofta inte till primärvården. Orsaker till observationerna kan vara brist på ett uttalat uppdrag samt korta vårdtider. I en separat studie kunde vi iaktta att patienter med Alzheimers demens och hjärtsvikt som behandlades med kolinesterasehämmare hade mycket mindre risk för sjukhusinläggning jämfört med de som inte var behandlade. Vidare kunde vi konstatera att hög aktivitet i läkemedelsarbetet korrelerade till såväl högre kvalitet som längre vårdtid.  

Hur kan denna nya kunskap bidra till att förbättra människors hälsa?  

Geriatriska patienter med hjärtsvikt skulle gynnas av ett bättre systematiskt samarbete mellan kardiologi, geriatrik och allmänmedicin i syfte att skärpa diagnostiken och behandlingsplaneringen. 

Vad väntar i framtiden för dig? Kommer du att fortsätta bedriva forskning?  

Jag är nyfiken på att studera effekten av kolinesterashämmare avseende sjukhusinläggningar för hjärtsviktspatienter utan Alzheimer.