Skip to main content
Publicerad: 2020-05-25 15:18 | Uppdaterad: 2020-05-26 10:23

Ny avhandling om implikationer av korta förmaksflimmerepisoder (mikroflimmer)

Mikroflimmer tycks kunna vara både en markör för odiagnostiserat förmaksflimmer, men även ett förstadium till förmaksflimmer.

Tove Fredriksson
Tove Fredriksson, doktorand på KI DS Foto: Carin Wesström

Tove Fredriksson, doktorand vid Karolinska institutet Institutionen för kliniska vetenskaper, Danderyds Sjukhus KI DS. Den 29 maj 2020 kommer du att försvara din avhandling "Implications of Brief Episodes of Atrial Fibrillation (MicroAF)"

Vad handlar den om?

I diagnoskriterierna för förmaksflimmer från European Society of Cardiology ingår att en arytmiepisod måste vara minst 30 sekunder för att leda till diagnos. Det finns ingen forskning bakom 30-sekunderskriteriet och kunskapen om kortare episoder av förmaksflimmerliknande aktivitet (mikroflimmer) är begränsad. Syftet med avhandlingen är att utröna om utvidgad och upprepad förmaksflimmerscreening hos äldre individer med mikroflimmer identifierar många nya fall av förmaksflimmer.

Framsida på Tove Fredrikssons avhandling

Vilka är de viktigaste resultaten?

Mikroflimmer tycks kunna vara både en markör för odiagnostiserat förmaksflimmer, men även ett förstadium till förmaksflimmer. Med kort uppföljningstid (3 månader) till utvidgad förmaksflimmerscreening diagnosticerades 15 % av våra deltagare som hade mikroflimmer med förmaksflimmer, jämfört med 50 % efter 2 år. Äldre individer med mikroflimmer har också en ökad risk för död. Betydligt färre fall av förmaksflimmer diagnostiseras kliniskt hos personer med mikroflimmer jämfört med vid upprepad screening.

Hur kan den kunskapen komma människor till nytta/bidra till att förbättra människors hälsa? 

Kort tid till förmaksflimmerdiagnos och tidigt insättande av blodförtunnande behandling kan leda till minskad risk för stroke hos högrisk individer. Förmaksflimmer är ofta paroxysmalt och asymtomatiskt, vilket gör det svårupptäckt. Identifiering av riskfaktorer för att ha eller utveckla förmaksflimmer är därför viktigt för styrande av utredningsinsatser. Fynden i avhandlingen talar för att individer med mikroflimmer och förhöjd strokerisk enligt CHA2DS2-VASc, kan ha stor nytta av utvidgad och upprepad förmaksflimmerscreening enligt ett standardiserat förlopp. Sannolikt skulle då antalet individer i gruppen som insjuknar i stroke kunna minska.

Vad ska du göra nu? Kommer du fortsätta att forska? 

Det kvarstår att ta reda på om individer med mikroflimmer utöver att ha en förhöjd risk för förmaksflimmer, också har en förhöjd risk för stroke samt demens, och om de därmed skulle ha samma nytta av blodförtunnande behandling som våra förmaksflimmerpatienter. Jag planerar att försöka bidra med ytterligare kunskap inom området.

Har du något annat roligt som du vill nämna?

Jose Luis Merino, Sekreterare vid European Heart Rhythm Association, skrev i början av året ett inlägg på Twitter om termen "Mikroflimmer" som vi introducerat i våra arbeten inkluderade i avhandlingen.

Bild från Twitter
Bild från Twitter

Lycka till den 29 maj Tove! 

 

Contact

Tove Fredriksson Doktorand