Ny avhandling med fokus på atopiskt eksem från barndom till vuxen ålder

Vi vill veta mer om Susanne Lundin och hennes forskning med anledning av dagens disputation. Susanne är specialistsjuksköterska inom barn och ungdom på Sachsska barn- och ungdomssjukhuset och lärare vid institutionen för klinisk forskning och utbildning, Södersjukhuset (KI SÖS).

Vad har du forskat om?

Min forskning handlar om behandling och konsekvenser av att leva med atopisk dermatit (AD) även kallat atopiskt eksem, från barndom upp till vuxen ålder, i relation till kön och svårighetsgrad. Alla studier i min avhandling är baserade på data från frågeformulär samt kliniska undersökningar av deltagare i BAMSE-undersökningen (Barn, Allergi, Miljö, Stockholm, Epidemiologi). En pågående födelsekohort som inkluderar 4 089 barn födda 1994–1996. Den senaste uppföljningen genomfördes när deltagarna var ca 24 år och avslutades 2019. Mitt fokus har varit att undersöka symtom, utbredning, svårighetsgrad, behandling och vård av AD, generell hälsa, hälsorelaterad och sjukdomsspecifik livskvalitet, olika livsstilsfaktorer, samt samband mellan AD och riskfaktorer för kardiovaskulär sjukdom hos unga vuxna med AD.

Vad har du kommit fram till?

Att AD är en vanlig folksjukdom även upp i vuxen ålder. Ungdomar och unga vuxna med AD är underbehandlade oavsett svårighetsgrad. AD har även en negativ påverkan på hälsorelaterad livskvalitet från tonåren upp till vuxen ålder. Unga vuxna med AD har begränsad kunskap om sin sjukdom och dess behandling trots att de levt med AD sedan barndomen och upplever att de aldrig är helt besvärsfria. De upplever också att vårdpersonal har en begränsad kunskap om AD och dess behandling, vilket enligt deras uppfattning medför att behandlingen som ordineras inte hjälper. Utöver det är deras kontakt med sjukvården mycket begränsad. Hos män med AD vid 24 år finns det ett samband med ökad risk för kardiovaskulära riskfaktorer såsom övervikt, högt blodtryck och blodfetter. Tidig debut med persisterande AD och svårighetsgrad verkar också vara av betydelse hos både män och kvinnor.

Vad är det som är unikt med din forskning och de resultat du har kommit fram till?

Det unika med min forskning är den longitudinella designen av BAMSE-undersökningen och att jag utöver data från frågeformulär och kliniska undersökningar har haft tillgång till data från olika register såsom läkemedelsregistret och regionala data gällande sjukvårdskonsumtion via VAL-databasen. Resultaten i min forskning speglar hur AD påverkar ungdomar och unga vuxna från den generella befolkningen, dvs. de som inte har kontakt med en specialistklinik, vilka är den största andelen av de som har AD.

På vilket sätt kan din forskning komma till nytta för sjukvården?

Vården kan inte utgå från att de som har AD och har haft det under en stor del av sitt liv kan och förstår hur de ska hantera sin sjukdom. För att kunna lära sig att hantera en kroniskt återkommande sjukdom som AD är det viktigt att vi i vården, oavsett profession och vårdnivå är medvetna om att ungdomar och unga vuxna behöver hjälp med adekvat behandling, stöd med repetition och uppföljning för att kunna öka sin egenvårdsförmåga. Det är därför viktigt att vården ger samstämmig och evidensbaserad information gällande AD och dess behandling.

På viket sätt kan din forskning komma till nytta för patienten?

Det verkar som att ungdomar och unga vuxna med AD är en bortglömd grupp i vården. Genom att öka tillgängligheten, ge optimal behandling, med uppföljning och utvärdering som startar redan under tonåren kan dessa patienter öka sin egenvårdsförmåga och på så kunna uppnå besvärsfria perioder som är så långa som möjligt för den enskilde individen.

Varför ville du forska?

Mitt intresse för forskning började då jag arbetade som forskningssjuksköterska i BAMSE under 16-årsuppföljningen 2011–2013. Där träffade jag många ungdomar med AD vilket jag inte gjorde så ofta i mitt kliniska arbete på vår hudmottagning på Sachsska barn- och ungdomssjukhuset. Det väckte frågor om hur ungdomar hanterar sin AD, om de har kontakt med sjukvården, i vilken omfattning, samt om de behöver hjälp och stöd från vården?    

Vad är det som är så kul med att forska?

Det är roligt, utmanande och stimulerande att få tid och möjlighet att identifiera och försöka besvara de kunskapsluckor som finns, som i mitt fall inom atopisk dermatit och dess behandling. Det är särskilt roligt att kunna kombinera forskningen med den kliniska vardagen och på så sätt kunna förbättra vården för de patienterna.

Hur är det att vara forskare vid KI SÖS?

Det finns ett bra administrativt stöd på KI SÖS, dessutom finns det olika nätverk där man som doktorand både får stöd och möjlighet att dela sina egna erfarenheter, frågor och eventuella problem gällande forskningsfrågor, projekt och sin situation som doktorand med andra forskande kollegor.