Normal gastrointestinal biopsi skyddar inte mot senare IBD
En svensk studie som följde mer än 450 000 individer efter nedre eller övre gastrointestinal biopsi, visar att symtom på IBD (inflammatorisk tarmsjukdom) kan börja långt tidigare än när sjukdomen påvisas vid biopsi. Forskningsresultaten publiceras nu i tidskriften PLOS Medicine den 23 februari.
Dr Jiangwei Sun vid Karolinska Institutet och medarbetare från Örebro universitet och Harvard-universitet i USA fann att personer med ett normalt vävnadsprov (”biopsi”) från tarmen löper en ökad risk att få diagnosen IBD flera år efter undersökningen jämfört med kontrollpersoner i befolkningen och syskon som inte behövt utredas med vävnadsprov från tarmen.
IBD är en kronisk magtarmsjukdom som främst består av Crohns sjukdom och ulcerös kolit. Diagnosen ställs på basen av patientens sjukhistoria, laboratoriesvar och undersökningar som inbegriper vävnadsprover från magtarmslemhinnan i samband med så kallad endoskopi. I klinisk praxis är det vanligaste fyndet på en endoskopi en normal biopsi, och tidigare studier pekar på minskad risk för kolorektal cancer i upp till tio år efter en normal biopsi. Sambandet mellan en normal biopsi och senare IBD har dock varit oklar och vissa studier har visat att patienter med IBD kan uppvisa symptom lång tid före diagnos.
Studiedeltagare
Forskarna använde en nationell databas av rapporter över vävnadsprov från tarmen mellan 1965 och 2016 och identifierade härigenom över 200 000 individer med en normal biopsi och ca 250 000 individer med en normal slemhinna från övre delen av magtarmsystemet. De identifierade vidare över 2 miljoner matchade kontrollpersoner ur befolkningen, och nästan en halv miljon syskon till personer med vävnadsprov via Flergenerationsregistret.
Uppföljning och resultat
Under en medianuppföljningstid på 10 år fick 4 853 individer (2,4 %) med ett normalt vävnadsprov från tarmen diagnosen IBD, jämfört med 0,4 % av kontrollpersonerna ur befolkningen. Detta motsvarar ett extra fall av IBD per 37 personer som följts under 30 år efter en normal magtarmundersökning. Jämfört med kontrollpersoner löpte personer med ett normalt vävnadsprov från tjocktarmen (nedre delen av tarmarna) en högre risk för IBD (HR=5,56; 95%CI: 5,28-5,85), men också för undergrupperna ulcerös kolit (HR=5,20; 95%CI: 4,85-5,59) och Crohns sjukdom (HR=6,99) 95 %CI: 6,38-7,66). Även jämfört med syskon var risken för IBD och dess undergrupper förhöjd bland personer som undersökt tarmen men haft ett normalt vävnadsprov. Studien hade vissa begränsningar inklusive att forskarna inte hade data över varför vävnadsproverna från tarmen tagits (mest sannolikt på grund av magtarmsymptom), patienternas livsstil, hur de mådde för övrigt samt genetiska riskfaktorer för IBD.
Kliniska implikationer
"Ett normalt vävnadsprov från tarmen var kopplat till en förhöjd risk för IBD i minst 30 år efter undersökningen. Detta kan tyda på att en del patienter med IBD har symptom i många år före diagnosen och att utredning av magtarmsymptom är ofullständig, säger försteförfattare Jiangwei Sun vid Institutionen för Medicinsk Epidemiologi och Biostatistik vid Karolinska Institutet.
Sisteförfattare professor Jonas F Ludvigsson vid samma institution, tillägger: "Vården bör vara medveten om den långsiktigt ökade risken för IBD hos patienter med magtarmsymtom även när endoskopi påvisat en normal slemhinna."
Studien finansierades av Vetenskapsrådet, FORTE, Karolinska Institutet, och Chinese Scholarship Council. Finansiärerna hade ingen roll i studiens upplägg, datainsamling eller analys, beslut om publicering eller vid manusarbetet.