Motion testas mot bröstcancer
Kan bröstcancerpatienter som tränar få bättre effekt av sin cytostatikabehandling? Och borde de i så fall få behandling där träning ingår? Det ska undersökas i en internationell studie som leds av forskaren Jana de Boniface.
Text: Annika Lund, först publicerad i Medicinsk Vetenskap nr 1 2024 / Tema: Bröstcancer.
Skyddar träning mot bröstcancer?
– Man får hålla tungan rätt i mun här. Det finns befolkningsstudier som visar att hos kvinnor som tränar är det mindre vanligt med bröstcancer än hos kvinnor som inte tränar. Och vid utvecklad bröstcancer är det mindre vanligt med återfall hos dem som tränar än hos dem som inte tränar. Men det kan vara så att kvinnor som tränar har en livsstil där det ingår andra faktorer som är skyddande. Det går inte att belägga orsakssamband i en befolkningsstudie.
Spelar det roll hur träningen går till?
– Det verkar vara så att det krävs lite mer intensiv träning, där man kommer upp i puls och blir svettig.
Vad vet man om eventuella mekanismer?
– Det finns en del kunskap som kommer från bland annat djurstudier. Möss som har hjul att springa får mindre tumörtillväxt än möss utan hjul att springa i. Mycket av effekten antas förmedlas via immunförsvaret. Det finns också studier som talar för effekter via hormonsystemet.
Du ska leda en studie om träning vid cancer. Berätta!
– Studien kommer att omfatta 712 kvinnor med bröstcancer som behandlas med cytostatika innan operation. Det är ofta kvinnor med lite större tumörer eller mer aggressiv sjukdom. Hälften ska träna enligt ett upplägg vi har tagit fram. Det innebär minst 120 minuter högintensiv träning per vecka av stegrande intensitetsnivå via en app plus 150 minuter per vecka av valfri träning av minst måttlig intensitetsnivå. Den andra hälften får träna som de är vana vid. Patienter som redan har en hög träningsnivå kommer inte att inkluderas i studien. Det vi främst kommer titta på är andelen patienter i de båda grupperna som får det som kallas patologisk komplett respons, det vill säga att tumören inte längre finns kvar när patologen undersöker den bortopererade vävnaden från bröstet. Vår hypotes är att ett så kraftigt svar på cytostatikabehandlingen kommer att vara vanligare i träningsgruppen.
Om ni kan visa det, vad får det för konsekvenser för bröstcancervården?
– I dag betraktas träning som en understödjande behandling som ökar välmående. Men om vi kan visa att träning även påverkar själva tumörsjukdomen, då ska träning ses som en viktig del i den onkologiska behandlingen. Och då behöver vi rulla ut träningsprogram på alla sjukhus där bröstcancerpatienter behandlas. Då behöver vi fundera på om träningen ska ges i träningsgrupper eller via appar med stöd från fysioterapeuter. Men – och det här är viktigt – vi undersöker endast hur effektivt träning är som komplement till annan behandling. Endast träning kan inte bota bröstcancer.
Jana de Boniface är bröstcancerkirurg och forskare vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi vid Karolinska Institutet.
Mer läsning
Läs fler spännande artiklar om medicinsk forskning
I Karolinska Institutets populärvetenskapliga tidning Medicinsk Vetenskap kan du läsa fler artiklar om det senaste inom medicinsk forskning. Bli prenumerant!