Lång väg från forskning till praktisk nytta
Ska munskyddet på eller av? Hur lindras smärtan på bästa sätt? Ny kunskap kommer hela tiden från forskningen. Men att översätta nya vetenskapliga resultat till praktisk användning tar ofta lång tid.
Text: Ola Danielsson. Tidigare publicerad i tidningen Medicinsk Vetenskap nr 3/2021.
Personal inom hälso- och sjukvården ska alltid följa de råd som har bäst evidens, och uppdatera sina rutiner i takt med att ny kunskap tillkommer. Men den processen är ofta mer komplicerad än många tänker sig, menar Henna Hasson, professor i implementeringsvetenskap vid Medical Management Center, institutionen för lärande, informatik, management och etik, Karolinska Institutet.
– Det finns ett gap mellan teori och praktik som kan beskrivas på olika sätt. Ur en forskares perspektiv kan det te sig som att en stor del av den utförda forskningen går förlorad, säger hon.
Och visst ligger det något i det. Enligt en uppskattning gjord av amerikanska forskare är det bara ungefär sju procent av all genomförd forskning som når hela vägen fram till praktisk användning. Resan från teori till praktik tar också lång tid – efter i genomsnitt 17 år har hälften av patienterna dragit nytta av forskningen.
Henna Hasson ser dock i sin forskning på problemet främst från kunskapsanvändarens perspektiv. Hon försöker förstå hur medarbetare, chefer eller patienter på bästa sätt kan få användning av den forskning som görs.
Forskning ska alltid vara tillförlitlig. Men för någon som vill använda den är det också nödvändigt att den är praktiskt relevant i en given situation.
– Att forskningen har en bra studiedesign och är publicerad i en fin tidskrift innebär inte automatiskt att den är praktiskt användbar, säger Ulrica von Thiele Schwarz, professor i psykologi vid Mälardalens högskola och forskare vid institutionen för lärande, informatik, management och etik, Karolinska Institutet.
Tidskrävande arbete
Båda är de medlemmar i Procome, en forskningsgrupp vid Karolinska Institutet som studerar processer och utfall av förbättringsprojekt inom hälso- och sjukvård.
Den som vill få praktisk vägledning kan ju själv dyka ner i forskningshavet och söka efter olika studier om den fråga man är intresserad av. Men risken är att man drunknar i information.
– Att ta ställning till vilken kunskap som är den bästa är otroligt tidskrävande. Ny forskning tillkommer dessutom hela tiden, och det är väldigt svårt att själv sammanställa vad den samlade forskningen säger om en viss fråga, säger Ulrica von Thiele Schwarz.
Hjälp kan fås av SBU, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, som sammanställer forskningsläget i olika medicinska frågor, dit det också går att lämna förslag på kliniskt viktiga frågeställningar. På basis av forskningsläget utfärdar bland andra Socialstyrelsen riktlinjer till vården, till exempel hur en viss sjukdom ska behandlas.
Många steg på vägen till patienten
- Forskning. När forskare genomför studier genereras ny kunskap.
- Kunskap summeras. Resultaten från många studier vägs samman i litteratursammanställningar.
- Rekommendationer. Baserat på sammanvägd kunskap kan exempelvis en förändrad metod rekommenderas i riktlinjer för vården.
- Spridning. Information om rekommendationerna sprids i verksamheter.
- Användning. Metoden används, eller implementeras, i möte med patienter
Det kan ta många år innan ny kunskap implementeras och bara en bråkdel av forskningen leder till slut till praktisk nytta för patienten. Källa: boken Användbar evidens - om följsamhet och anpassningar av Henna Hasson och Ulrica von Thiele Schwarz
Måste implementeras
Riktlinjer och rekommendationer kan vara enklare att förhålla sig till än forskningsartiklar. De förblir dock bara ord om de inte implementeras, det vill säga genomförs i en verksamhet. Men det sista steget glöms ofta bort, menar Henna Hasson.
– Ofta går det till så att nya rekommendationer kommuniceras i en organisation. Sen är det lätt hänt att man tror att implementeringen är klar. Men det man har gjort då är att sprida information. Det är först när någon de facto gör någonting annorlunda som kunskapen har implementerats, säger Henna Hasson.
Vill man se att forskningsbaserade rekommendationer används behövs en ordentlig analys av vad som krävs.
– Utbildning räcker inte. I slutänden handlar det ofta om att genomföra förändringar på en arbetsplats. Kunskapsspridning kan vara en del i förändringen, men för att ändra människors beteenden behövs ofta fler insatser, säger hon.
Svårt på gruppnivå
Framför allt behöver medarbetarna få veta hur de förväntas agera och ges förutsättningarna för att göra det.
– Det är svårt nog att göra beteendeförändringar på egen hand, som alla som avgett ett nyårslöfte vet. I en organisation är det ännu svårare. Man ska inte bara lära sig tricken, utan också göra dem tillsammans med alla andra, säger Ulrica von Thiele Schwarz.
Chefen har en central roll i att samordna arbetet och tillhandahålla de rätta förutsättningarna. Ulrica von Thiele Schwarz och Henna Hassons forskning visar att dessa ibland saknas. Ett exempel är när en rutin för säker hantering av förbrukade kanyler inte följdes på en vårdavdelning.
– Förbrukade kanyler skulle läggas direkt i en burk, vilket inte gjordes. Man skyllde först på bristande säkerhetstänkande hos personalen. Men närmare analyser visade att burken där kanylerna skulle läggas satt fastskruvad på en vagn i korridoren, samtidigt som personalen jobbade två och två och gick in i olika rum. Det var inte möjligt att följa rutinen, säger Ulrica von Thiele Schwarz.
Enligt Henna Hasson är det en fördel om en implementeringsprocess börjar med att ett behov identifieras. Utifrån det kan man identifiera en insats med stöd i forskning, som sedan införs på ett systematiskt sätt. I praktiken går det dock sällan till på det sättet.
– Det finns många impulser som påverkar och saker införs av många anledningar. Det kan handla om att en annan klinik gör på ett visst sätt eller att någon har gått en kurs och lärt sig något nytt, säger Ulrica von Thiele Schwarz.
Viktigt med behovsanalys
– Ofta har man ett visst arbetssätt inom en organisation, och så kommer en ny metod som är lite bättre. Men att ställa om till den nya metoden kan vara förknippat med kostnader och risker. Därför är det viktigt att tänka efter före och göra sin behovsanalys, säger hon.
Det är också viktigt att kunna bromsa – för ibland går det för snabbt. Forskningen kanske inte är mogen att tillämpa. Eller så är det inte värt besväret.
– Vi implementeringsforskare är ofta de som är mest skeptiska till att dra i gång en förändring. Även om en metod leder till en liten förbättring på pappret så är det inte säkert att den gör det i praktiken. Man måste först vara beredd att sätta av den tid, kraft och de resurser som krävs för att vi ska bli lika bra på att jobba på det nya sättet, säger Ulrica von Thiele Schwarz.
Det kan vara lika viktigt att sluta göra något gammalt som att börja med något nytt. Det finns enligt Henna Hasson en rad insatser och metoder som används men som inte har stöd i dagens forskning.
– Ett klassiskt exempel är onödig antibiotikaförskrivning. Det kan också handla om vissa labbtester eller onödig användning av röntgen, säger Ulrica von Thiele Schwarz.
Det kan ha skett en ”indikationsglidning”, det vill säga att metoder används i fler sammanhang och för fler patienter än vad som har stöd i forskningen.
– I intervjustudier har det framkommit att läkaren i vissa fall vet att ett prov inte är medicinskt motiverat. Men läkaren vet att om provet inte görs kommer patienten fortsätta oroa sig. I det ljuset blir beslutet att förskriva provet logiskt, säger Ulrica von Thiele Schwarz.
Implementeringsforskningen undersöker vilka strategier för införande av evidensbaserade metoder, men också utfasning av dåliga metoder, som fungerar bäst. Med den kunskapen kan resan från teori till praktik snabbas upp.
Henna Hasson och Ulrica von Thiele Schwarz inriktar sig bland annat på vilken grad av anpassning och följsamhet som är optimal, det vill säga om det är viktigt att interventioner följs till punkt och pricka eller om de kan de anpassas till lokala förutsättningar. Nästa steg är så klart att deras slutsatser ska användas i praktiken.
– Även vår forskning måste ju implementeras, säger Henna Hasson.
Så kan forskare försöka öka nyttan
Forskare kan inte styra över om den nya kunskap de kommit fram till kommer till användning eller inte. Men de kan underlätta kunskapsöverföringen genom att ha en användare i åtanke, tipsar implementeringsforskarna.
- Håll det enkelt. I forskningen finns en tendens att utveckla metoder som innehåller många komponenter och måste utföras av personer med hög kompetens inom området. Det gör det lättare att uppmäta en effekt som kan skiljas från slumpen. Men i slutändan har man kanske utvecklat en intervention som ingen kan använda, säger Ulrica von Thiele Schwarz.
- Gör tydliga jämförelser. Centralt för praktiken är att veta om en ny intervention är bättre än det man redan gör. Det är viktigt att forskare definierar vilka insatser den nya interventionen jämförs med i stället för att bara kalla det ”nuvarande praxis”, säger Henna Hasson.
- Tillhandahåll utförlig information. Det finns många studier som visar att beskrivningen av interventioner i forskningsartiklar ofta innehåller så lite information att det inte går att läsa sig till vad man ska göra. Det är bra om forskare kan lägga till mer utförlig information om hur interventionen går till och vilka patienter den kan hjälpa, säger Ulrica von Thiele Schwarz.