Publicerad: 2016-12-20 14:36 | Uppdaterad: 2017-01-04 13:53

Lagrat blod är säkert blod

Den oro som tidigare funnits för att lagrat blod skulle vara farligt för patienten kan nu avskrivas. Det visar en stor svensk-dansk studie publicerad i Annals of Internal Medicine.

Blodtransfusion är en extremt viktig behandling som ges vid många olika sjukdomstillstånd. Vid 80 års ålder har så många som 20 procent av befolkningen någon gång under livet fått en blodtransfusion. Tillgången på blodprodukter styrs dels av antalet aktiva blodgivare men också av hur länge blod kan lagras vilket gör att den maximala lagringen har en stor betydelse för möjligheten att hålla ett tillräckligt blodförråd. De senaste åren har det publicerats ett antal studier som antytt att blod som lagrats en längre tid skulle vara sämre för patienten och kunna bidra till ökad dödlighet.

– Dessa fynd har dock ifrågasatts av andra forskare, säger Märit Halmin, specialistläkare och doktorand vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik vid Karolinska Institutet.

Överlevnaden påverkas inte av lagringstiden

Märit har tillsammans med sina kollegor I en nyligen genomförd studie, den största hittills med mer än 800 000 transfunderade patienter, visat att överlevnaden inte påverkas av blodenheternas lagringstid. Inte ens de patienter som fick ett flertal blodenheter lagrade 35 dagar eller längre hade någon ökad dödlighet.

– Våra resultat visar tydligt att det inte föreligger någon skillnad i överlevnad mellan grupperna. Dagens rutin att lagra blod i 42 dagar är således säkert och har ingen påverkan på överlevnaden för patienterna. Denna kunskap är oerhört viktig då den möjliggör att nuvarande praxis fortsätter och vi riskerar inte att reducera blodtillgången i landet på basen av falsk oro, säger Märit Halmin.

Publikation

"Length of storage of red blood cells and patient survival after blood transfusion: a bi-national cohort study."

Märit Halmin, Klaus Rostgaard, Brian K. Lee, Agneta Wikman, Rut Norda, Kaspar René Nielsen, Ole B. Pedersen, Jacob Holmqvist, Henrik Hjalgrim, Gustaf Edgren

Annals of Internal Medicine, publicerad online 20 december 2016. Doi: 10.7326/M16-1415