Kvinnor som utreds för livmoderhalscancer kan ha ökad risk för biverkningar
Bland kvinnor som deltar i gynekologisk cellprovkontroll i Sverige fann forskare att om utredningen ledde till invasiv cervixcancer sågs en ökad risk för iatrogena skador (dvs skador till följd av medicinsk behandling) och icke-iatrogena skador (orsakade av olyckor eller självskador) som krävde sjukhusvård, jämfört med en extremt låg skadenivå vid normala screeningfynd, enligt nya rön publicerade i Cancer Epidemiology, Biomarkers & Prevention.
“Gynekologisk cellprovskontroll är en av de mest framgångsrika insatserna för cancerprevention som finns och har medfört en mycket stor minskning av antal fall och dödlighet i cervixcancer,” säger Dr Qing Shen, förstaförfattare för studien och forskare vid Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik vid Karolinska Institutet i Stockholm. “Trots dessa stora fördelar antyder vår forskning att kvinnor med invasiv cervixcancer kan råka ut för medicinska komplikationer och psykologisk stress under cancerutredningen.”
Tidigare studier från Shen och hennes kollegor visade en ökad risk för skador under tidsperioden före och efter diagnos av cancer generellt.
Dessa skador var sannolikt ett resultat av invasiva ingrepp och den allvarliga psykiska stress som upplevdes under den kliniska utvärderingen av en potentiell cancer. Det var tidigare okänt om det finns en liknande riskökning bland patienter som screenats för livmoderhalscancer i ett organiserat screeningsprogram som varit i stort sett tillgängligt för alla.
Över 1,85 miljoner kvinnor inkluderade i studien
Med hjälp av data från det svenska befolkningsregistret identifierade forskarna över 3 miljoner kvinnor som deltog i gynekologisk cellprovkontroll under 2001-2012. Genom länkning med flera andra svenska register kunde man identifiera kvinnor med diagnosen invasiv livmoderhalscancer, eller cellförändringar som föregår livmoderhalscancer, samt de som hade ett normalt cellprov vid uppföljningen. Den slutliga kohorten inkluderade omkring 1,85 miljoner kvinnor med ett normalt cellprov, 22 000 kvinnor med milda cellförändringar (CIN1), 21 000 kvinnor med måttliga cellförändringar CIN2, 37 000 med höggradiga cellförändringar (CIN3 / AIS) och 5 000 kvinnor med invasiv livmoderhalscancer.
Forskarna undersökte förekomsten av skador under cancerutredning av patienter som deltog i screeningen. Bland kvinnor med förstadier eller livmoderhalscancer definierades utredningstiden som intervallet mellan den första cellprovtagningen eller vävnadsprovet fram till kirurgisk behandling, eller två månader efter den sista cellprovtagningen eller vävnadsprovet om ingen kirurgisk behandling gjordes. Bland kvinnor med normala cellprov definierades utredningstiden som två månader efter cellprovtagningen.
Forskarna beräknade incidensnivåer för både iatrogena och icke-iatrogena skador som uppstod under utredningstiden. Iatrogena skador, som mestadels var relaterade till genomfört vävnadsprov och som krävde minst två dagars sjukhusvistelse, inkluderades i denna analys. Icke-iatrogena skador, såsom olyckor och avsiktlig självskada, som krävde minst en dags sjukhusvård inkluderades. Den relativa risken för skador som inträffade under utredningstiden beräknades genom att jämföra kvinnor med diagnosticerad livmoderhalscancer eller förstadier till livmoderhalscancer med kvinnor med normala cellprov, och justerades för ålder, kalenderperiod, deltagande i provtagning, utbildning, inkomst, och civilstånd.
Risk för skador ökade från en mycket låg nivå
Jämfört med kvinnor med normalt cellprov (med extremt låg risk för skador) hade kvinnor med diagnosticerad livmoderhalscancer en åtta gånger större förekomst av iatrogena skador, och kvinnor med CIN3/AIS hade tre gånger så många iatrogena skador. Kvinnor med CIN1-2 hade inte en signifikant ökad frekvens av iatrogena skador jämfört med kvinnor med normalt cellprov.
"Kvinnor med invasiv cancer kan ha ökning av blodkärl på grund av tumörtillväxt, vilket kan leda till blödningar och blodutgjutningar efter ett vävnadsprov," förklarar Shen.
Jämfört med kvinnor med normalt cellprov hade kvinnor med diagnosticerad livmoderhalscancer mer än dubbelt så många icke-iatrogena skador. Kvinnor med CIN1-2, CIN3 eller AIS hade däremot ingen signifikant ökad andel icke-iatrogena skador jämfört med kvinnor med normalt cellprov. Den vanligaste typen av icke-iatrogena skador var oavsiktliga fall, säger Shen.
"En ökning av icke-iatrogena skador pekar på höga nivåer av psykologisk stress när man diagnosticeras med livmoderhalscancer", säger Shen.
”Denna studie är den första som systematiskt undersökt riskerna för skador under tiden som leder fram till en diagnos för livmoderhalscancer. Även om risken för dessa skador var låg, fann vi en ökad risk för slutenvård för iatrogena och icke-iatrogena skador för kvinnor med invasiv livmoderhalscancer. Det är dock viktigt att betona att screening för livmoderhalscancer är mycket fördelaktigt för tidig upptäckt av cancer och i stort sett är säker. ”
Begränsningarna i studien inkluderar brist på information om icke-kirurgiska behandlingar bland kvinnor med invasiv livmoderhalscancer, såsom palliativ vård, kemoterapi och strålbehandling, vilket kan ha konsekvenser för skador. Eftersom forskarna endast inkluderade iatrogena skador som krävde minst två dagars sjukhusvård, kom endast de allvarligaste skadorna med i denna analys.
Studien fick ekonomiskt stöd från Cancerfonden, Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd; Karolinska Institutet Senior Researcher Award och Strategic Research Area in Epidemiology Award; och av China Scholarship Council.