Kritiska nya kunskaper om sjukdomsmekanismerna bakom multipel skleros

Ett internationellt forskarlag har identifierat 29 nya genetiska varianter kopplade till multipel skleros, vilket har lett till ny förståelse av biologin bakom en mycket handikappande neurologisk sjukdom. Många av generna som implicerats i studien är relevanta för immunförsvaret, vilket kastar ljus på vilka immunologiska processer som ligger bakom i utvecklingen av multipel skleros.

Studien som publiceras i tidskriften Nature den 11 augusti är den största genetiska studien av multipel skleros som någonsin gjorts och har involverat nästan 250 forskare. Från Karolinska Institutet har forskare från fyra forskargrupper varit involverade.

Multipel skleros är en av de vanligaste neurologiska sjukdomarna bland unga vuxna. Cirka 2,5 miljoner personer har sjukdomen i världen. Sjukdomen är resultatet av en förstörelse av nervfibrer och deras skyddande isolering, myelin, i hjärnan och ryggmärgen. De nervbanor som påverkas används, när man är frisk, för seendet, rörelse, känsla, tankar och för att kontrollera tarm och blåsa. När man får multipel skleros kan dessa nervbanor inte fungera på rätt sätt och till slut förstörs de helt. De aktuella fynden leder till att fokus riktas mot immunförsvaret, som den process som är ansvarig för förstörelsen av nervbanorna, och bidrar till att förklara vilken typ av immunologiskt angrepp som sker i hjärnan och ryggmärgen vid multipel skleros.

I denna studie av många olika populationer har forskarna studerat DNA från 9 772 individer med multipel skleros och 17 376 obesläktade friska personer. De kunde bekräfta 23 tidigare kända genetiska associationer och har identifierat ytterligare 29 nya genetiska varianter, som leder till ökad risk för sjukdomen. Vidare identifierade man ytterligare fem varianter som är starkt misstänkta riskvarianter för sjukdomen.

Ett stort antal av riskgenerna som identifierats spelar en central roll i immunförsvaret, framförallt för funktionen av T-celler (en typ av vita blodceller som är ansvariga för att starta ett immunsvar mot främmande ämnen i kroppen, de är också involverade i autoimmunitet) men också aktivering av interleukiner (proteiner som ansvarar för interaktion mellan olika typer av immunceller).

– Det är av speciellt intresse att en tredjedel av de riskgenerna vi har identifierat tidigare har visat sig vara riskgener för andra autoimmuna sjukdomar, till exempel Crohns sjukdom och barndiabetes eller typ 1 diabetes. Det tyder på att likartade processer är viktiga för flera olika autoimmuna sjukdomar, säger docent Ingrid Kockum.

Tidigare forskning har talat för en länk mellan vitamin D-brist och ökad risk för multipel skleros. Tillsammans med många gener som har en direkt roll i immunförsvaret, har forskarna identifierat två gener som påverkar metabolismen av vitamin D, vilket leder till ytterligare förståelse av interaktion av miljöfaktorer och gener vid utvecklandet av multipel skleros.

– De svenska forskargrupperna fortsätter nu världsunika studier om hur riskgener samverkar med livsstil och omgivningsfaktorer, där redan högintressanta resultat kommit fram, säger professor Tomas Olsson