KI-forskare kommenterar kemipriset: ”Det var väntat”

– Det är jätteroligt att detta uppmärksammas! Jag är faktiskt inte särskilt förvånad eftersom jag var med i början av 2000-talet när forskningsområdet fullständigt exploderade. Jag tycker att det är rätt personer som får priset eftersom det var Benjamin List och David MacMillan som på allvar introducerade asymmetrisk organokatalys för drygt 20 år sedan, även om många andra också har bidragit, säger Per I Arvidsson, forskare vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik, Karolinska Institutet, och chef för Drug Discovery and Development-plattformen på SciLifeLab. 

Varför är upptäckten viktig?

– En katalysator är ett ämne som får en kemisk reaktion att ske eller snabbar på reaktionen. Gemensamt för i princip alla de katalysatorer som upptäcktes fram till år 2000 var att de var antingen metaller eller enzymer (proteiner). Problemet är att många metallkatalysatorer baseras på tungmetaller, som riskerar att belasta miljö och hälsa, medan enzymer är väldigt stora och komplicerade molekyler att arbeta med. Enzymer kräver dessutom oftast att de reagerande ämnena är lösliga i vatten, vilket de sällan är. Nobelpristagarna har upptäckt att det räcker med en enda aminosyra, till exempel prolin, eller väldigt små organiska molekyler för att katalysera en kemisk reaktion på ett snabbt, enkelt och miljövänligt sätt.

Vilken betydelse har detta för läkemedel?

– En viktig aspekt är att många molekyler som man vill framställa finns i två varianter som är varandras spegelbilder och som kan ha helt olika effekter i kroppen. Asymmetrisk organokatalys innebär att det på ett enklare sätt än tidigare går att framställa bara den ena varianten av molekylen, något som kan vara helt avgörande i läkemedelstillverkning. Det har visserligen varit möjligt även med andra metoder, men organokatalys kompletterar kemisternas verktygslåda. Metoden kan bidra till att skapa en mindre miljöpåverkan eftersom man kan undvika krävande reningssteg som annars behövs för att ta bort metallföroreningar vid till exempel läkemedelstillverkning. Inom läkemedelsområdet används asymmetrisk organokatalys främst vid produktion av större mängder läkemedel, alltså för kliniska studier eller kliniskt bruk, snarare än i labbskala.

Vad har du själv för relation till den här metoden?

– Jag och Armando Córdova var de som tog forskningen om organokatalys till Sverige i början av 2000-talet och var därmed pionjärer på området. Några av mina mest citerade arbeten handlar om detta. Jag har bland annat utvecklat en katalysator, en variant av aminosyran prolin, som senare blev en kommersiellt tillgänglig asymmetrisk organokatalysator. Det var ett extremt kompetitivt forskningsområde i början av 2000-talet och vi var tre helt oberoende forskargrupper som publicerade samma katalysator samtidigt. I dag jobbar jag fortfarande en del med organokatalys via en gästprofessur i Durban i Sydafrika, där vi använder metoden för att skapa nya varianter av antibiotika för behandling av bakterieinfektioner.

Använder ni metoden vid SciLifeLabs DDD-plattform?

– Nej, vi har inte den typen av storskalig tillverkning av läkemedel på Drug Discovery and Development-plattformen, som är en nationell resurs för forskare. Till oss kan man komma med en projektidé som man tror har potential att bli ett läkemedelsprojekt. Man behöver inte ha en specifik molekyl i åtanke utan kan få hjälp av oss att skapa en lämplig läkemedelskandidat. Vi jobbar med småmolekylära läkemedel och antikroppar, men från och med nästa år kommer vi även att erbjuda en teknikplattform för utveckling av terapeutiska oligonukleotider. Det är en spännande satsning som jag hoppas kan intressera många forskare på KI!