Nobelpriset för nyckeln till framtida behandlingar av MS och cancer
Årets Nobelpris i fysiologi eller medicin belönar upptäckter som avslöjar hur vårt immunförsvaret hålls i schack – hur kroppen skyddas från att angripas av sina egna försvarsceller. Upptäckterna banar nu väg för nya möjliga behandlingar mot bland annat autoimmuna sjukdomar som typ 1-diabetes, MS och cancer.
2025 års Nobelpris i fysiologi eller medicin delas lika mellan Mary Brunkow, Fred Ramsdell, båda från USA, och Shimon Sakaguchi från Japan, och belönar upptäckter om hur kroppens immunförsvar regleras.
– Det är jätteroligt! Det här är personer jag har träffat genom åren och de är så värda priset, säger Vivianne Malmström, professor i immunologi vid institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet.
Vivianne Malmström forskar på immunförsvarets T-celler och autoimmuna mekanismer bakom reumatiska sjukdomar och hon har tidigare i sin karriär varit inriktad på just den typ av immunceller som årets Nobelpris i medicin eller fysiologi gäller, regulatoriska T-celler.
– Inom mitt fält väcker den här upptäckten förhoppningar om att kunna återställa balansen i immunsystemet så att vi kan bota autoimmuna sjukdomar, inte bara lindra symtom som vi gör idag. Vi ser också möjligheten att förhindra att sjukdom uppstår, till exempel genom att göra mätningar på regulatoriska T-celler när vi studerar individer som är i riskzonen att utveckla sjukdom, säger Vivianne Malmström.
Kroppens egna väktare
Processen i fråga kallas perifer immuntolerans och handlar i korthet om upptäckten av en typ av immunceller, regulatoriska T-celler, som hindrar andra immunceller från att felaktigt angripa kroppens egen vävnad. Fungerar inte det här som ska, kan vi drabbas av autoimmuna sjukdomar som ledgångsreumatism eller multipel skleros.
– Det här är en väldigt viktig och central mekanism för vårt immunsystem – hur det kan bekämpa alla möjliga mikrober som försöker invadera våra kroppar, utan att ge sig på kroppens egna proteiner. Nobelpriset i år handlar både om att det här händer och hur det går till, säger Marie Wahren-Herlenius, professor i experimentell reumatologi vid institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet och medlem av Nobelförsamlingen vid Karolinska institutet.
– När man väl förstod att det här fenomenet fanns och att det var regulatoriska T-celler som låg bakom, startade en flod av forskning. På varje vetenskapligt möte talade man om regulatoriska T-celler. Det öppnade verkligen ett helt nytt forskningsfält inom immunologin!
Efter pristagarnas genombrottsupptäckter på 1990- och början av 2000-talet har regulatoriska T-celler kartlagts i många olika sjukdomstillstånd och nu försöker forskare använda den kunskapen för att utveckla behandlingar.
– Det handlar dels om att öka antalet regulatoriska T-celler eller deras effektivitet i tillstånd där man behöver nedreglera immunförsvaret, som vid autoimmuna sjukdomar eller efter transplantationer. Det pågår också försök mot cancer. Då är målet i stället att nedreglera eller slå ut de regulatoriska T-cellerna, så att immunsystemet kan reagera mot cancercellerna, säger Marie Wahren-Herlenius.
För närvarande pågår mer än 200 kliniska studier som på olika sätt försöker använda regulatoriska T-celler för att motverka sjukdomar.
– Det pågår mycket utveckling men det är fortfarande ganska tidiga studier. Några har visat negativa resultat medan några har visat positiva, tidiga resultat, till exempel vid atopisk dermatit, säger Olle Kämpe, ordförande för Nobelkommittén och professor vid institutionen för medicin, Solna.
Han konstaterar att man numera försöker vara så specifik som möjligt och använder genetiska metoder för att tillverka regulatoriska T-celler inriktade på specifika organ eller designade för att reagera just på det kroppsegna ämne som immunförsvaret felaktigt attackerar.
Delikat balans mellan skydd och sjukdom
Ett av de organ där regulatoriska T-celler finns i stor mängd är huden. Där ligger de och dämpar immunsystemet hela tiden, förklarar Liv Eidsmo, professor i dermatologi och venereologi vid institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet och överläkare vid Karolinska Universitetssjukhuset.
Om det uppstår en infektion eller dyker upp en cancercell, ska dämpningen avta så att kroppen kan aktivera en inflammatorisk reaktion och bekämpa hotet. Sedan måste systemet dämpas igen. Fungerar inte regleringen som den ska, kan det leda till autoimmuna sjukdomar eller till inflammatoriska sjukdomar som psoriasis.
– Det här är en oerhört delikat balans. En viktig insikt inom mitt fält är att det finns en enorm rörlighet i immunsystemet. Vid psoriasis blir regulatoriska T-celler plötsligt sjukdomsdrivande i stället. Det är komplext och spännande, säger hon.
Idag används regulatoriska T-celler som markörer i kliniska prövningar för att mäta effekter av behandlingar, berättar Liv Eidsmo, men de är också framtida behandlingsmål.
– Om vi kan aktivera regulatoriska T-celler eller främja en miljö där de trivs, skulle det kunna vara användbart vid inflammatoriska sjukdomar. Men det är ett väldigt känsligt system – på sikt måste vi komma till lokal behandling, till exempel i tarmen eller på huden för att undvika oönskade biverkningar i frisk vävnad. Utvecklingen är ännu i tidig fas, och jag tycker att det är fantastiskt kul att Nobelpriset vågar belöna en fundamental princip, som faktiskt är viktig även för mig som hudläkare, säger hon.
Text: Sara Nilsson