Karolinska Institutet vill inrätta professur i anti-doping
Karolinska Institutet vill inrätta en ny professur i anti-doping och folkhälsa uppkallad efter Arne Ljungqvist som i år fyller 90 år. Nu pågår arbetet med att hitta donatorer till professuren som kan bli viktig i kampen mot ett växande folkhälsoproblem.
– Det är naturligtvis mycket hedrande att få en professur uppkallad efter sig. Nu hoppas jag att det går att förverkliga eftersom doping har utvecklats till ett folkhälsoproblem med en stor spridning i samhället, säger Arne Ljungqvist, tidigare professor vid KI som under mer än 40 år har varit en förgrundsgestalt i kampen mot doping inom idrott.
Doping ökar bland yngre
I dag ökar missbruket av dopingmedel och uppskattningsvis använder cirka 50 000 till 100 000 svenskar dopingpreparat eller prestationshöjande medel. De flesta som dopar sig är mellan 16 och 35 år gamla och studier visar på samband mellan dopingmissbruk och ökad våldsanvändning och kriminalitet.
Hittills har forskningen om doping fokuserat på de biokemiska och analytiska delarna av området, ofta med målet att utveckla nya analysmetoder. Men det saknas kunskap kring folkhälsoaspekterna.
– Vi behöver en bättre förståelse av den underliggande motivationen till doping och bättre metoder för att förebygga användning och spridning, säger Carl Johan Sundberg, professor i molekylär och tillämpad arbetsfysiologi med ett långt engagemang mot doping.
Dessutom finns ett behov av ökad informationsspridning till ungdomar, föräldrar och skolor men även inom sjukvården.
Sociala orsaker ska paras med medicinska frågeställningar
Målet med den nya professuren är därför att inrätta världens första multidisciplinära kompetenscentrum som kan förena medicinsk, biokemisk och analytisk forskning med folkhälsovetenskap. Här kan såväl sociala orsaker som konsekvenser av doping samsas med medicinska frågeställningar.
– Det finns ingen liknande professur i dag och Sverige har en lång tradition av arbete mot doping som blir tydlig i Arne Ljungqvists livslånga gärning, säger Carl Johan Sundberg.
Tanken är att kombinera KI:s långa forskning inom folkhälsa med infrastrukturen vid institutionen för laboratoriemedicin. Här finns dessutom ett nära samarbete med både Karolinska Universitetssjukhuset och WADA:s anti-dopinglaboratorium i Flemingsberg.
Professuren planeras kräva en finansiering av totalt cirka 35 miljoner kronor för de kommande tio åren. Institutionen för laboratoriemedicin (Labmed) kommer att bidra med en finansiering av fem miljoner kronor.
Arbetet med att locka donatorer till den nya professuren har inletts och den 31 maj hålls ett första webbinarium för särskilt inbjudna.
– Förhoppningsvis kan vi ta beslutet om att inrätta professuren inom ett år. Och jag har gott hopp eftersom jag uppfattar att många anser behovet av mer forskning som ytterst angeläget, säger Carl Johan Sundberg.
Webinarium för att uppmärksamma den nya professuren
Den 31 maj anordnade KI ett välbesökt webinarium för att uppmärksamma arbetet med att instifta en professur i anti-doping och folkhälsa. Arne Ljungqvist deltog själv med en tillbakablick på hans liv och engagemang för dopingfrågan samt hur han ser att en professur kan bidra till bättre underlag för fortsatt arbete inom antidoping och folkhälsa.
Övriga programpunkter var till exempel Thomas Eriksson, en före detta kroppsbyggare som berättade personligt om sin tidigare dopingvana och Ted Eriksson från polisen som talade om ”Operation mjölksyra” och hur det ser ut i samhället idag och polisens syn på problematiken. Professor Matti Sällberg och professor Angelica Lindén Hirschberg deltog i en paneldebatt tillsammans med moderator professor Carl Johan Sundberg. Deltog gjorde även representanter från Antidoping Sverige, Dopinglaboratoriet och Sveriges riksdag. H.M Drottningen höll inledningsanförandet.
Inledning och H.M Drottningens anförande hölls på engelska, övriga delar på svenska.
Ett tvärvetenskapligt anti-dopingcentrum
Arne Ljungqvists professur ska ligga till grund för ett multidisciplinärt och tvärvetenskapligt forskningsarbete. Här kan den medicinska forskningen fokusera på de kroppsliga och mentala effekter av dopingmedel, dopinganalytiska metoder samt nedbrytning och effekter av olika preparat. Medan den psykosociala forskningen ska kartlägga beteendefaktorer som leder till ett dopingmissbruk, med fokus på sociala mekanismer och samhällets påverkan på individen.