Icke önskvärd sexuell uppmärksamhet vanligast bland unga, kvinnor och studenter
För första gången har svenska universitet och högskolor genomfört en gemensam och nationell enkät om hur vanligt det är med genusbaserad utsatthet och sexuella trakasserier inom akademin. Totalt har nästan 39 000 anställda, doktorander och studenter svarat. Svaren visar att unga, kvinnor, studenter och doktorander är särskilt utsatta.
Omkring fyra procent av anställda, doktorander och studenter vid 38 av landets lärosäten anger på en enskild fråga att de under de senaste 12 månaderna blivit utsatta för ”icke önskvärd sexuell uppmärksamhet på arbetet/studieplats”. Omfattningen av utsattheten skiljer sig dock åt mellan olika kategorier. Bland studenter som är kvinnor uppger sex procent att de utsatts under de senaste tolv månaderna, medan motsvarande siffra för anställda män är två procent.
För att fånga genusbaserad utsatthet ur ett situationsbaserat perspektiv under en längre tid har elva frågor ställts som beskriver olika former av icke önskvärda sexuella beteenden. Här uppger totalt 38 procent av de svarande att de upplevt något av dessa beteenden minst en gång under sitt arbets-/studieliv. Med detta mått redovisar gruppen doktorander som är kvinnor högst andel utsatta – 53 procent.
För mer detaljer och resultat, se rapporten som finns publicerad på programmets webbplats.
Nytt program till följd av metoo-uppropen
– Vi startade det gemensamma forsknings- och samverkansprogrammet 2018, som en följd av metoo-uppropen. Vi vill öka kunskapen om förekomsten av genusbaserad utsatthet och sexuella trakasserier i högskolesektorn, analysera bakomliggande orsaker och på så sätt skapa bättre möjligheter för att motverka trakasserier, mobbning och andra oönskade och olämpliga beteenden, säger Anna Wahl, vicerektor vid Kungliga tekniska högskolan (KTH) och ordförande i forsknings- och samverkansprogrammets styrgrupp.
Förutom KTH så drivs programmet av Karolinska Institutet (KI), Malmö universitet och Nationella sekretariatet för genusforskning (Göteborgs universitet). I dag, den 20 maj, presenteras den första rapporten inom ramen för arbetet.
– Det handlar om delar av nationella resultat från en större enkät som genomfördes 2021, i samarbete med Statistiska centralbyrån. Totalt har 38 918 anställda, doktorander och studenter vid 38 lärosäten svarat på enkäten, vilket motsvarar en svarsfrekvens på 31,9 procent. Vi hoppas att den rapport vi nu presenterar ger motivation till ett förbättringsarbete som kan leda till minskad utsatthet bland främst unga, kvinnor och studenter. Vi räknar med att kunna följa upp den här rapporten senare för att se om det blivit några förbättringar, säger Karin Dahlman-Wright, KI, som leder forsknings- och samverkansprogrammet.
Enkäten innehöll, förutom frågor om förekomst av sexuella trakasserier, också frågor om organisatorisk och social arbetsmiljö, hälsa, utsatthet för mobbning, hat och hot och liknande.
– Resultaten pekar på att genusbaserad utsatthet påverkar alla grupper i vår sektor. Särskilt kvinnor som är doktorander rapporterar hög utsatthet för sexuella trakasserier, i jämförelse med internationell forskning. Detsamma gäller andelen män som rapporterar utsatthet. Sammantaget visar detta att vi, trots flera decennier av förebyggande arbete, behöver öka ambitionsnivån på flera sätt, säger Fredrik Bondestam, föreståndare för Nationella sekretariatet för genusforskning och medlem i programmets styrgrupp.
Arbetet inom forsknings- och samverkansprojektet går nu vidare. Bland annat kommer utfallet från enkätsvaren att analyseras ytterligare. Parallellt med detta hoppas styrgruppen för programmet att den här första redovisningen från programmet ska leda till diskussion och aktiviteter ute på landets lärosäten.
Kan se olika ut på olika universitet
– I dag redovisar vi nationella siffror, men förmodligen ser utfallet olika ut för olika universitet och högskolor. Orsakerna till dessa skillnader kan vara flera, till exempel lärosätets storlek eller inriktning, men det kan också handla om hur aktivt ledningar och chefer tillsammans med medarbetare och studenter arbetar med frågor som rör genusbaserad utsatthet och sexuella trakasserier. Vi hoppas att den här redovisningen kan inspirera sektorn att se de här problemen och utmaningarna ännu tydligare, säger Kerstin Tham, rektor vid Malmö universitet och medlem i styrgruppen.
För Karolinska Institutets del ligger resultaten i enkäten på ungefär samma nivå som för genomsnittet i landet. Det innebär i korthet att det är kvinnliga studenter och doktorander som anger de högsta siffrorna gällande genusbaserad utsatthet och sexuella trakasserier. Mellan fem och sex procent av dessa grupper har upplevt någon form ”icke önskvärd sexuell uppmärksamhet” på sitt arbete eller inom ramen för studierna. Även när det gäller andra former av utsatthet, mobbning, diskriminering och kränkande behandling ligger resultaten i paritet med de nationella siffrorna.
Lägre siffror i medarbetarundersökning
Anställda och doktorander vid KI har nyligen svarat på en omfattande medarbetarundersökning. Där är resultaten generellt betydligt lägre när det gäller utsatthet och kränkande behandlingar av olika slag.
– Det kan finnas flera förklaringar till denna diskrepans, bland annat är frågorna inte utformade på samma sätt. Vi har inte heller med studenterna i medarbetarundersökningen, vilket rimligen påverkar utfallet. Vi räknar med att göra en uppföljande enkätundersökning riktad specifikt till studenterna i höst, säger prorektor Anders Gustafsson som också är universitetsledningens ansvarige för KI:s arbete med lika villkor.
Oavsett skillnaden i utfallet från de olika enkäterna så visar båda att det förekommer genusbaserad utsatthet och sexuella trakasserier vid KI.
– Vi har absolut nolltolerans mot diskriminering, trakasserier och andra fall av kränkande särbehandling. Om vi så bara hade haft ett enda fall, så är det ett för mycket. Vi ska nu fortsätta analysera KI:s del i den stora nationella enkäten och jag räknar med att detta kommer att leda till att vår kunskap om det här ökar ytterligare och att vi kan sätta in mer effektiva och riktade åtgärder för att nå vårt mål om ett universitet helt fritt från kränkande särbehandling, säger Anders Gustafsson.