Skip to main content
Publicerad: 2019-11-20 17:00 | Uppdaterad: 2019-11-28 11:36

Gravida med ätstörningar och deras barn löper högre risk för komplikationer

Gravida kvinnor med ätstörningar behöver mer hjälp och stöd från vården för att minska risken för komplikationer. Det är slutsatsen av en studie som forskare vid Karolinska Institutet har publicerat i tidskriften JAMA Psychiatry. Forskarna kunde bland annat visa att barn till mödrar med ätstörningar hade ökad risk att födas för tidigt och med ett litet huvudomfång.

Missing ALT text.
Ängla Mantel, forskare vid institutionen för medicin i Solna vid Karolinska Institutet.

Ätstörningar drabbar miljontals människor världen över, ofta kvinnor i barnafödande ålder. Trots det har hittills endast ett fåtal mindre, begränsade studier undersökt potentiella komplikationer för barn till kvinnor med ätstörningar. Därför ville forskarna i den här studien ta ett helhetsgrepp genom att studera alla de 1,2 miljoner mammor som födde barn i Sverige mellan 2003 och 2014, varav nästan 2,800 hade anorexia, 1,400 hade bulimi och 3,400 hade ospecifik ätstörning. De jämförde också om risken skiljde sig mellan dessa olika typer av ätstörningar samt om mamman hade en pågående eller tidigare ätstörning.

Studien visade att alla typer av ätstörningar ökade risken för prematurbörd, mikrocephali (litet huvudomfång för tiden) och hyperemesis under graviditeten, en svår form av illamående och kräkningar hos modern. Risken för blodbrist vad dubbelt så hög för kvinnor med pågående anorexia eller ospecifik ätstörning jämfört med mammor utan ätstörning. Pågående anorexi var också associerat med en ökad risk för blödning under graviditeten. Majoriteten av riskökningarna var mer uttalade vid pågående sjukdom, men även kvinnor som inte behandlats för ätstörning på över ett år innan befruktning hade en ökad risk jämfört med mammor som aldrig blivit diagnostiserade med en ätstörning.

Högriskgrupp

- Kvinnor med ätstörningar bör betraktas som en högriskgrupp bland gravida. För mödravården innebär detta att man behöver jobba på att utveckla bättre rutiner för att identifiera kvinnor med pågående eller tidigare ätstörningar samt överväga att utöka eller anpassa medicinska kontroller för deras behov, säger Ängla Mantel, forskare vid institutionen för medicin i Solna vid Karolinska Institutet och ST-läkare i obstetrik och gynekologi på Karolinska Universitetssjukhuset och studiens försteförfattare.

Det finns enligt forskarna flera möjliga förklaringar till sambanden. En otillräcklig diet med efterföljande näringsbrist kan begränsa fostrets tillväxt. Stresshormonet kortisol är också ofta högt hos kvinnor med anorexi och bulimi och har tidigare kopplats till mikrocephali. Både stress och vissa näringsbrister hos modern har tidigare kopplats till för tidig födelse. Vitamin och mineralbrist har också associerats med moderkakskomplikationer, vilket kan förklara den ökade risken för blödning under graviditeten.

När det kom till hyperemesis noterade forskarna att en del av associationen till ätstörningar försvann när de justerade för psykiatriska tillstånd som ångest och depression. De övriga resultaten var ungefär desamma efter man tog in andra variabler såsom ålder, rökning och födelseår.

Studien finansierades med hjälp av Vetenskapsrådet, Region Stockholm, det strategiska forskningsområdet i epidemiologi vid Karolinska Institutet.

Publikation

Association of Maternal Eating Disorders With Pregnancy and Neonatal Outcomes,” Ängla Mantel, Angelica Linden Hirschberg, Olof Stephansson, JAMA Psychiatry, 20 November 2019, DOI: 10.1001/jamapsychiatry.2019.3664