Skip to main content
Publicerad: 2019-04-16 08:00 | Uppdaterad: 2019-07-26 15:07

Genanalys kan ge bättre dosering av antipsykotiska läkemedel

En inledande genanalys kan ge bättre resultat vid behandling med de antipsykotiska läkemedlen risperidon och aripiprazole. Ny forskning visar hur aktiviteten av ett visst enzym i kroppen som omsätter läkemedlen, påverkar den individuella dos som bör ges för bästa behandlingseffekt. Studien, som publiceras i The Lancet Psychiatry, har gjorts av forskare vid Karolinska Institutet i samarbete med Diakonhjemmets sjukhus i Oslo.

Enzymer i leversfäroid
Enzymes. Photo. Magnus Ingelman-Sundberg.

Enzymet CYP2D6 metaboliserar många olika läkemedel i kroppen, bland annat de antipsykotiska läkemedlen risperidon och aripiprazol. Enzymets aktivitet varierar kraftigt i befolkningen beroende på variationer i CYP2D6-genen, vilket påverkar den individuella dos som bör ges till varje patient.

I samarbete med Espen Moldens grupp vid Diakonhjemmets sjukhus i Oslo, har forskare vid Karolinska Institutet studerat hur olika genvarianter påverkar behandlingsresultatet hos 2 622 patienter med psykos eller schizofreni som fått antingen risperidon eller aripiprazole.

Missing ALT text.
Marin Jukic. Foto: Anna Huguet Ninou.

Resultaten visar att patienter med en låg aktivitet hos CYP2D6-enzymet har fått för höga koncentrationer av läkemedlen, medan patienter med hög enzymaktivitet fått för låga koncentrationer. Det leder till att många av dessa patienter byter medicinering.

– Hos patienter med en för låg eller för hög aktivitet hos CYP2D6-enzymet misslyckas behandlingen i mycket större utsträckning, med all sannolikhet beroende på biverkningar respektive avsaknad av effekt, säger Marin Jukic, forskare vid institutionen för fysiologi och farmakologi på Karolinska Institutet och studiens förste-författare.

Missing ALT text.
Magnus Ingelman-Sundberg. Foto: Andreas Andersson.

Jämföra dosförändring

– Intressant nog fann vi att läkarna, utan att veta vilken genvariant patienten hade, ändå till stor del förändrat dosen baserat på det kliniska utfallet i linje med de förväntade effekterna av patientens specifika CYP2D6-genotyp. Dock var dosförändringarna för små för att kunna undvika biverkningar och avsaknad av effekt. Det är första gången vi kan jämföra dosförändring vid rutinmässig klinisk behandling med patientens specifika genotyp, säger Magnus Ingelman-Sundberg, senior professor vid samma institution på Karolinska Institutet och studiens siste-författare.

En genotypning, det vill säga att ta reda på vilken variant av genen patienten har, före behandling med risperidon och aripiprazole skulle medföra mycket effektivare behandling för miljontals patienter i världen, menar forskarna.

– Nu behövs nya studier som testar andra läkemedel för att ge ytterligare vetenskapligt underlag för nya rekommendationer inom psykiatrin. Psykiatriker behöver också mer utbildning inom detta område, säger Magnus Ingelman-Sundberg.

I början av 1990-talet blev Magnus Ingelman-Sundbergs forskargrupp först i världen med att påvisa förekomsten av flera kopior av genen CYP2D6 som förklarar varför vissa människor, som är så kallade ultrasnabba metaboliserare, kräver högre medicindoser än andra.

Forskningen finansierades av EUs program för forskningsfinansiering Horizon 2020, Vetenskapsrådet, Hjärnfonden och South-Eastern Norway Regional Health Authority (Helse Sør-Øst RHF).

Publikation

Effect of CYP2D6 genotype on exposure and efficacy of risperidone and aripiprazole: a retrospective, cohort study
Marin Jukic, Robert L Smith, Tore Haslemo, Espen Molden, och Magnus Ingelman-Sundberg.
The Lancet Psychiatry, online 15 april 2019, doi: 10.1016/S2215-0366(19)30088-4