Från dikeskörning till forskningsfront

Text: Cecilia Odlind för Medicinsk Vetenskap nr 3, 2025

Per Uhlén var knappt 15 år och åkte lätt motorcykel fast han inte fick. En vurpa gjorde att han hamnade i ett dike och blev liggande – hela natten.

– Det fanns inga mobiltelefoner på den tiden och jag var skadad och kunde inte ta mig upp. En tax på morgonpromenad och hans husse hittade mig, berättar han.

Per Uhlén hade fått en ryggmärgsskada som resulterade i att han sedan dess är rullstolsburen. Det tog ett halvår av rehabilitering innan Per Uhlén var tillbaka i skolan. Han missade en stor del av nionde klass och betygen från grundskolan blev inte så höga. Då hoppade han på gymnasieutbildningen som då hette El-Tele-linjen, och började arbeta som radioreparatör. Men en dag hittade han en gammal ”Mina vänner-bok” där hans pappa hade skrivit att han ville bli civilingenjör.

– När jag läste det där tänkte jag att det vill jag också bli. Min pappa fick inte läsa vidare för sina föräldrar trots att han var mycket duktig i skolan. Jag såg en möjlighet att förverkliga hans dröm, säger Per Uhlén.

Han började studera på KomVux och sökte därefter till Teknisk Fysik på KTH och kom in. Studietiden på KTH upplevde Per Uhlén som stressig. 

– Det var parallella schemalagda kurser och många tentor hela tiden. Jag saknade tid till fördjupning. När jag sedan började doktorera tyckte jag att det var höjden av lyx. Det kändes som att jag hade hur mycket tid som helst och jag älskade att få borra ner mig i intressanta frågeställningar som jag själv hade formulerat. Så känner jag fortfarande, säger han. 

När en föreläsare på KTH sökte en doktorand till Karolinska Institutet nappade Per Uhlén. Det var ett lyckokast: Som fysiker med teknikkunskaper kom han med nya angreppssätt på medicinska frågeställningar. 

– Det var ganska ovanligt på den tiden, säger Per Uhlén.

Börja "quick and dirty"

Forskning passade honom och i labbet testade han alla möjliga experiment. 

– En strategi som jag än i dag tycker fungerar i forskning är att köra lite ”quick and dirty” först. När man hittar ett intressant resultat så går man till botten med just den frågan och i det skedet behöver man ju vara mycket noggrannare. Jag tycker jag kan se exempel på unga doktorander som ägnar för mycket tid till kontrollexperiment tidigt i projektet, innan det klarnat om det ligger något i deras hypotes, säger han.

En röd tråd i Per Uhléns forskar-karriär är mikroskopi. Ett av laboratoriets senaste arbeten publicerades i en av de allra mest prestigefulla vetenskapliga tidskrifterna, Science, och presenterade en ny metod att tredimensionellt visualisera RNA-uttryck i mushjärnan. En bild från artikeln blev vald att pryda omslaget på Science. Det unika var just att forskarna hade lyckats avbilda RNA i en intakt vävnad så som den ser ut i verkligheten. 

– Vi lever i en tredimensionell värld. Varför inte studera den i tre dimensioner? I dag används detta i forskning men inte i kliniken. Men i framtiden tror jag att vi kommer att mäta och studera de flesta skeenden tredimensionellt. Jag brukar jämföra med skrivare som förr i tiden enbart fanns i svartvitt. I dag är alla skrivare i färg, precis som verkligheten, säger Per Uhlén.

Metoderna de har utvecklat används för att kartlägga celltyper och deras aktivitet. I ett projekt studerar hans forskargrupp en gen som heter CACNA1C. Det är sedan tidigare känt att en mutation i den här genen, som kodar för en kalciumkanal, gör att man har stor risk att få autism. Genom att studera hur hjärnan ser ut och utvecklas i möss – med och utan mutationen – försöker forskarna förstå hur den påverkar förloppet. 

– Vi tror att mutationen gör att nervceller i hjärnan exempelvis får en annan funktion, eller hamnar på andra platser i hjärnan när den växer till. Vår metod lämpar sig väl för att undersöka den här utvecklingen och det kan förhoppningsvis ge ökad kunskap om vad autism beror på, säger Per Uhlén.

Även cancerceller undersöks

Inte bara hjärnceller är intressanta att studera, Per Uhléns grupp har även undersökt celler från olika typer av cancer. I ett projekt studerade de tumörceller i urinblåsan. 

– Vid vissa former av denna cancer är det svårt att avgöra hur man ska behandla. Men det är viktigt för patienten; om tumören spridit sig till muskelvävnaden runtomkring så behöver man ta bort hela blåsan. Samtidigt innebär det ett stort ingrepp som kan påverka patientens livskvalitet mycket, så det vill man gärna undvika om det går. I en mindre studie såg vi att vår tredimensionella avbildningsmetod kunde öka träffsäkerheten i denna bedömning, men vi behöver upprepa studien på fler patienter, säger Per Uhlén.

I ett annat projekt har de undersökt möjligheten att hitta cancerstamceller vid bröstcancer. Cancerstamceller är en liten grupp celler som tros vara ursprunget till tumören. De ligger periodvis i dvala och dödas därför inte lika lätt av cellgifter. 

– Det finns därför en risk att de överlever om de inte råkar vara aktiva när man tar sin behandling. Och om man undersöker vävnaden tvådimensionellt såsom diagnostiken sker i dag, så kan man lätt missa dem. Då kanske man tror att behandlingen fungerat tills denna lilla grupp av celler vaknar till. 

Med deras metod kan man undersöka ett helt organ i tre dimensioner och på så vis upptäcka cancercellerna om de finns där.

– Men metoden används inte på kliniken ännu, säger Per Uhlén. 

Vill stoppa skada

Hans egen ryggmärgsskada från ungdomen har också väckt hans intresse för hur man kan förebygga den typ av funktionsnedsättning som det innebär att inte kunna gå. Mer än hälften av alla ryggmärgsskador är inkompletta, det betyder att ryggmärgen är skadad men inte helt av. Beroende på var skadan sitter kan man ha olika symtom. Det är vanligt att ha en viss del av känseln och motoriken i behåll, men inte tillräckligt för att kunna gå. 

– Det kan låta förvånande men direkt efter min skada så kunde jag röra på benen och gå. Men några dygn senare hade inflammation och immunceller orsakat sekundäreffekter som orsakade kronisk motorisk skada, säger Per Uhlén. 

I ett pågående forskningsprojekt undersöker han den tidiga inflammatoriska processen vid ryggmärgsskada i mus och zebrafisk för att förstå mer i detalj vad som händer.

– Mitt mål är att stoppa den här nedbrytande processen tidigt och på så sätt rädda den funktion som faktiskt finns kvar efter skadan. Varje procent som går att bevara är guld värd, säger Per Uhlén.

Själv verkar han inte ha låtit sig stoppas av att sitta i rullstol. 

– Jag har förstått genom att träffa många andra ryggmärgsskadade att det ofta är lättare för personer som drabbas när de är unga, inte minst mentalt. Då har man inte hunnit vänja sig vid ett gående liv och anpassar sig lättare till den nya situationen, säger Per Uhlén. 

Han fortsatte spela i sitt rockband, fick körkort redan som 16-åring och började spela rullstolsbasket.

– Det tog mig både till OS i Atlanta 1996 och Sydney 2000 där vi som bäst kom på femte plats av tolv nationer. Men som forskare är det ju min hjärna och mitt praktiska sinnelag som jag tävlar med. Och jag har enbart mötts av respekt i forskarvärlden. Ibland tänker jag att mitt liv är som en film, säger Per Uhlén.