Fetma skyddar kroniskt inflammerade dialyspatienter

Högt kroppsmasseindex, BMI, är kopplat till förbättrad överlevnad vid flera allvarliga sjukdomstillstånd. Nu pekar en stor europeisk epidemiologisk studie på att den skyddande effekten inte gäller alla patienter med högt BMI. Fynden, som publiceras i Journal of the American Society of Nephrology, tyder på att kronisk inflammation spelar en viktig roll för den så kallade fetmaparadoxen.

Fetma ökar risken för flera sjukdomar och har väldokumenterade negativa konsekvenser för hälsan. Därför kan det tyckas paradoxalt att fetma samtidigt är kopplat till längre överlevnad vid samma kroniska sjukdomar som den är en riskfaktor för. Den så kallade "fetmaparadoxen" har observerats för flera olika kroniska sjukdomar, som svår njursjukdom, kranskärlssjukdom, hjärtsvikt, stroke, reumatoid artrit, diabetes typ 2, cancer och demens. En gemensam nämnare för alla dessa kroniska sjukdomar är att långvarig inflammation är ett vanligt förekommande fenomen.

För första gången har nu forskare undersökt om inflammation påverkar den dokumenterade kopplingen mellan högt BMI och överlevnad hos svårt njursjuka som behöver hemodialys. I den epidemiologiska studien ingick ca 6 000 dialyspatienter. Hälften av patienterna hade tecken på låggradig kronisk inflammation.

– Vi fann att högt BMI verkar skyddande, det vill säga är kopplat till bättre överlevnad hos dialyspatienter som är kroniskt inflammerade. Däremot ses ingen skyddande effekt av högt BMI hos dialyspatienter utan tecken på inflammation. Sambanden fanns kvar även efter att vi tagit hänsyn till ett stort antal andra faktorer som kan påverka överlevnaden hos denna patientgrupp, säger Peter Stenvinkel, professor vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik vid Karolinska Institutet och studiens försteförfattare.

Spegla bevarade näringsförråd

Det kan finnas flera orsaker till att högt BMI skyddar patienter som har kronisk inflammation. Enligt forskarna bakom studien kan högt BMI spegla bevarade näringsförråd i form av kroppsfett och muskelmassa och en god aptit, något som är särskilt viktigt för personer med svår njursjukdom. Skillnader i förmågan att reparera skadad vävnad med stamceller kan eventuellt också bidra till de observerade sambanden. Tidigare studier har visat att nybildningen av stamceller ökas av större fettmassa, men minskas av inflammation.

Då BMI (kg/m2) påverkas av både muskel- och fettmassa är BMI ett relativt dåligt mått på kroppssammansättningen. Studien svarar därför inte på om det är ökad mängd fett eller ökad muskelmassa, eller både och, som verkar skyddande för kroniskt inflammerade dialyspatienter.

– Studien visar att man inte bör rekommendera överviktiga dialyspatienter som uppvisar tecken på kronisk inflammation att gå ner i vikt. Det är däremot viktigt att försöka komma tillrätta med orsakerna till inflammationen. Efterföljande studier får nu visa om högt BMI skyddar även andra kroniskt inflammerade patientgrupper, som patienter med hjärtsvikt, stroke, demens, kronisk lungsjukdom, reumatism och cancer med flera, säger Peter Stenvinkel.

Studien har genomförts av en europeisk epidemiologisk arbetsgrupp (ARO) som finansierats av läkemedelsföretaget Amgen. Peter Stenvinkel är även överläkare vid Njurmedicinska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset.

Publikation

The Paradoxical Association Between Body Mass Index and Mortality in Hemodialysis patients is Modified by Inflammation
Peter Stenvinkel, Iain A. Gillespie, Jamie Tunks, Janet Addison, Florian Kronenberg, Tilman B. Drueke, Daniele Marcelli, Guntram Schernthaner, Kai-Uwe Eckardt, Jürgen Floege, Marc Froissart, Stefan D Anker on behalf the ARO Steering Committee (collaborators)
J Am Soc Nephrol, published online before print 13 November 2015, doi:10.1681/ASN.2015030252