Erika Franzén - professor i fysioterapi

Vad har du för bakgrund och vilka är dina uppdrag inom KI?

Jag är fysioterapeut. Vid sektionen för fysioterapi är jag lärare och forskare. Jag leder en forskargrupp på ca 20 personer som håller på med olika sorts forskning gällande neurologiska och geriatriska problemställningar. Det som förenar oss (förutom att vi gillar att ha roligt och hitta på bus) är att vi vill lära oss mer om hur gång/balans, fall och fysisk aktivitet påverkas vid olika sjukdomar samt hur du kan träna detta för att bli bättre.

Jag är en person som gillar att ha många järn i elden och har därför många uppdrag. De flesta av dem ligger utanför sektionen. Jag arbetar bland annat med forskarutbildning på central nivå vilket är jättekul och en position där jag känner att jag kan bidra med mina kunskaper om utbildning och forskning från både akademi och klinik. Jag leder en core facilitet (uMOVE) som ligger nära min egen forskning och där jag kan vara med att utveckla den vårdvetenskapliga forskningen och jag är funktionsprefekt (biträdande prefekt) vid NVS – en roll där jag agerar bryggan mellan akademi och klinik. För den rollen passar det bra att min professur är en förenad anställning med Karolinska Universitetssjukhuset och Funktion Hälsoprofessioner. I min forskning och även i min undervisning är det viktigt för mig att ha en nära koppling till klinisk verksamhet – både sjukhus och primärvård. Därför har jag också en stark koppling till Stockholms Sjukhem där jag driver projekt och utbildning. 

Hur länge har du varit på KI?

Ja, herregud, det är många år! Det är 20 år i år sedan jag flyttade från Luleå till Stockholm och började vid KI. Först ett år som magister och sjukgymnast på Huddinge sjukhus och sedan som doktorand på KI. Jag har varit iväg på en postdoc till USA (2007-2008) men sedan i stort sett på KI och Karolinska Universitets sjukhuset.

Vilket är ditt forskningsområde?

Jag har en unik kompetens i både kliniska och laborativa mätmetoder av postural kontroll och rörelse. Därmed rör sig mina forskningsfrågor från basal forskning om neuromuskulära mekanismer till effekter av kliniska interventioner och implementering av dessa.

Vad ser du för möjligheter och utmaningar för dig själv i din nya roll som professor?

Jag ser möjligheten att fortsätta driva den forskning och utbildning som jag stimuleras av att göra samt att engagera mig i övergripande och organisatoriska frågor.

Målet med min forskning är att utveckla att träningsmetoder kan förbättra funktionen hos människor med neurologiska sjukdomar, som Parkinsons sjukdom och multipel skleros. Nu vill också vi ta reda på vad som händer i hjärnan vid träning. KI är en stimulerande miljö som ger mycket bra förutsättningar med utrustning och bred forskningskompetens.

När studiedeltagare berättar att träningen verkligen har fått dem att må bättre och göra saker de inte klarade av tidigare känner jag mig nöjd. Det är den bästa bekräftelsen. Liksom när våra forskningsresultat används och gör skillnad i den kliniska vardagen.