Behandling till barn med obesitas har långvarig effekt
När barn med obesitas får behandling för att gå ned i vikt har det effekt även längre fram i deras liv. Risken för allvarliga hälsoproblem och för tidig död minskar i ung vuxen ålder. Däremot minskar inte risken för depression och ångest, visar en studie från Karolinska Institutet publicerad i JAMA Pediatrics.
Studien visar att barn och ungdomar som svarar bra på obesitasbehandling löper lägre risk att utveckla obesitasrelaterade sjukdomar som typ 2-diabetes, högt blodtryck och höga blodfetter som unga vuxna.
Den vård som undersökts i den här studien har handlat om så kallad livsstilsbehandling, det vill säga stöd till barn med obesitas och deras familjer för att motivera till hälsosam kost, fysisk aktivitet och sömn.
– Resultatet är mycket glädjande. Det har länge debatterats om behandling av obesitas i barndomen har hälsoeffekt på sikt eftersom viktnedgångar är svåra att bibehålla, säger studiens sistaförfattare Emilia Hagman, docent vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik, Karolinska Institutet.
Högre risk att dö som unga vuxna
Barn med obesitas som får livsstilsbehandling och lyckas minska i vikt löper också en minskad risk för förtidig död, visar studien. En tidigare studie, publicerad i PLOS Medicine, från samma forskargrupp har visat att barn med obesitas har markant högre risk att dö som unga vuxna. De dog i högre uträckning av både självmord och av somatiska sjukdomar, varav drygt en fjärdedel var relaterade till obesitas.
– Det här understryker hur viktigt det är att barn med obesitas får behandling tidigt. Vi vet att tidig behandling ger bättre förutsättningar för att lyckas och därmed också bättre hälsa på sikt, säger Emilia Hagman.
Depression och ångest påverkas inte
Risken för att drabbas av depression och ångest påverkas dock inte av behandlingsresultatet i barndomen, visar studien i JAMA Pediatrics. Oavsett effekt av obesitasbehandlingen i barndomen är risken för ångest och depression lika stor i ung vuxen ålder.
– Det funnits en tro på att bara man går ner i vikt kommer även symptom på depression och ångest att minska. Nu kan vi visa att det inte stämmer. Obesitas och depression är två sjukdomar som ofta förekommer tillsammans, men måste behandlas parallellt, säger Emilia Hagman.
I studien har över 6 700 individer som fått behandling för obesitas under barndomen inkluderats. De identifierades via kvalitetsregistret BORIS och har följts upp som unga vuxna i patientregistret, läkemedelsregistret och dödsorsaksregistret. En kontrollgrupp ur befolkningen har använts som jämförelse och matchats i ålder, kön och bostadsort.
Användandet av GLP1-analoger, ett läkemedel som blivit populärt mot obesitas på senare år, förekommer inte i studien eftersom de inte var godkända när individerna i studien fick behandling för obesitas. Det är fortfarande inte särskilt vanligt att ge den här typen av läkemedel till barn, berättar Emilia Hagman.
– Jag är positivt inställd till läkemedelsbehandling, eftersom det dämpar hungerkänslor vilket vissa kämpar mycket med, men livsstilsbehandling är fortfarande grunden i all behandling av barnobesitas.
I nästa steg kommer forskargruppen identifiera vilka behandlingsalternativ som fungerar bäst för olika individer och forska på vilka (f)riskmarkörer som har betydelse för framtida hälsa.
Studien sponsrades av Novo Nordisk A/S som delvis varit involverad i studiens utformning och tolkning av data, men inte i datainsamling eller analys. Artikelskrivande och redaktionellt stöd betalades av finansiären. Två av artikelns medförfattare är anställda av Novo Nordisk och en av dem äger aktier i Novo Nordisk samt ett annat läkemedelsföretag. Två medförfattare äger aktier i Evira AB, som tillhandahåller digital vård för barnobesitas. Studien finansierades även av Åke Wiberg Foundation och Ollie and Elof Ericsson’s Foundation. Emilia Hagman har bedrivit uppdragsforskning för Novo Nordisk.
Publikation
”Effect of Pediatric Obesity Treatment on Long-Term Health”, Resthie R. Putri, Pernilla Danielsson, Nils Ekström, Åsa Ericsson, Louise Lindberg, Claude Marcus, Emilia Hagman. JAMA Pediatrics , online 21 januari 2025, doi:10.1001/jamapediatrics.2024.5552.