Barnfetma kopplat till ökad risk för ångest, depression och tidig död

I den studie som idag publiceras i PLOS Medicine visade forskarna att de som hade fetma i barndomen hade tre gånger så hög risk att dö i tidig vuxen ålder jämfört med personer som inte hade fetma i barndomen. Studien baserade sig på drygt 7 000 personer som genomgått fetmabehandling någon gång mellan 3–17 års ålder. Dessa matchades med drygt 34 000 personer från den allmänna befolkningen som hade samma ålder, kön och bostadsområde. Under uppföljningsperioden på i genomsnitt 3,6 år dog 39 personer (0,55 procent) i barnfetmagruppen och 65 personer (0,19 procent) i kontrollgruppen. Den genomsnittliga åldern för dödsfallen var 22 år.

— Vår studie visar att barn med fetma har markant högre risk att dö i tidig vuxen ålder. Dessa personer dog i högre uträckning av både självmord och av somatiska sjukdomar, varav drygt en fjärdedel var relaterade till fetma. Vi såg dock ingen högre risk för dödsfall på grund av olyckor eller brott, säger Emilia Hagman, forskare vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik, Karolinska Institutet, och en av studiens författare.

Möjliga förklaringar

Möjliga förklaringar till fynden skulle kunna vara att fetma redan i barndomen kopplats till somatiska sjukdomar som diabetes, leversjukdom och högt blodtryck. Barn och ungdomar med fetma drabbas också i högre utsträckning av diskriminering från samhället, vilket kan leda till psykisk belastning. Orsakerna till sambandet behöver dock utvärderas i framtida studier, enligt forskarna.  

I en annan studie som nyligen publicerades i BMC Medicine kom samma forskargrupp fram till att fetma var kopplat till ökad risk för att utveckla ångest och depression hos barn och ungdomar. Flickor med fetma hade 43 procent högre risk för ångest och depression än flickor från den allmänna befolkningen medan pojkar med fetma hade 33 procent högre risk att drabbas än andra pojkar. Studien baserades på över 12 000 barn mellan 6–17 års ålder som behandlats för fetma och som jämfördes med en matchad grupp på 60 000 barn i den allmänna befolkningen. Sambandet bestod efter att forskarna justerat för andra riskfaktorer som nordisk bakgrund, neuropsykiatriska diagnoser, familjehistoria med ångest och depression och socioekonomisk status.