Avhandling om sårbarhet för självmord bland studenter och personer med bipolär sjukdom
Självmord är en av de främsta dödsorsakerna bland unga, både i Sverige och globalt. Under de senaste decennierna har en ökande andel ungdomar börjat studera på universitetsnivå. Perioden vid universitet sammanfaller ofta med andra viktiga livshändelser, såsom att flytta hemifrån och de tidiga vuxenåren är dessutom en period då allvarliga psykiska sjukdomar, som bipolär sjukdom och schizofreni, kan börja visa symtom.
I en ny avhandling från Karolinska Institutet utforskar Christine Takami Lageborn sårbarhet för självmord bland universitetsstudenter samt sårbarheter kopplade till att ha en förälder med bipolär sjukdom eller att själv ha en diagnos av bipolär sjukdom.
Vad är de viktigaste resultaten från dina studier?
–Sammanfattningsvis kunde vi visa att vissa undergrupper i samhället är mer sårbara för självmord, självskadebeteende, samt även för olika psykiatriska och somatiska tillstånd, olyckor, skador, svårigheter i skolan och för både kriminellt beteende och att bli utsatt för brott. De som har bipolär sjukdom, är barn till en eller båda föräldrar med bipolär sjukdom, samt kvinnor som studerar naturvetenskap eller kvinnor och män som genomgår sjuksköterskeutbildning vid universitetet kan dra nytta av riktat stöd från hälso- och sjukvården, studenthälsotjänster vid universitetet och andra sociala stödtjänster.
Varför blev du intresserad av det här ämnet?
– Jag blev intresserad av suicidprevention när jag arbetade som journalist för många år sedan och träffade personer som hade förlorat nära och kära i självmord. Jag tror att det fortfarande finns mycket som kan göras för att minska självmordstalen i alla åldersgrupper. Många som dör i självmord har till exempel aldrig varit i kontakt med psykiatrisk vård.
Mitt intresse för bipolär sjukdom började när jag arbetade som underläkare på en psykiatrisk avdelning där jag behandlade patienter med bipolär sjukdom som hade en pågående manisk eller en depressiv episod. Personer med bipolär sjukdom kan vara sårbara för självmord när de upplever sjukdomsskov. Men med rätt behandling och stöd har de möjlighet att leva ett bra och balanserat liv. Jag tycker att det är viktigt att tänka på att en psykiatrisk diagnos kan vara ett viktigt steg på vägen mot bättre hälsa.
Vad tycker du bör göras i framtida forskning?
– Det är en positiv utveckling att människor med erfarenhet av sjukdomen eller tillståndet som studeras deltar i forskningsprojekt. Jag är tacksam för de insikter jag har fått från mina patienter med bipolär sjukdom och från att läsa texter av och lyssna på personer med egen erfarenhet av självmordsförsök.
Jag skulle vilja se fler forskningssamarbeten mellan kliniskt verksamma i psykiatri och
i somatiska specialiteter. Akutläkare och läkare som arbetar inom medicinska eller kirurgiska specialiteter är ofta de första som träffar personer efter ett självmordsförsök. Ändå genomförs få kliniska forskningsprojekt om självmordsförsök av eller i samarbete med läkare inom dessa områden.
Avhandling
Christine Takami Lageborn. Karolinska Institutet (2024), ISBN: 978-91-8017-215-8