Avhandling om förbättrad prostatacancerscreening med Stockholm3-testet
I en ny avhandling från Karolinska Institutet studerade Hari Vigneswaran Stockholm3-test, som används i stället för enbart prostataspecifikt antigentest (PSA-test) för att upptäcka prostatacancer. Stockholm-3 sammanställer biomarkörer i blod, genetisk information och kliniska data för att uppskatta risken för prostatacancer. I sin avhandling undersökte Hari Vigneswaran hur väl testet fungerar hos män med olika etnisk bakgrund och om det presterar bättre än andra vanligt förekommande testmetoder.
Prostatacancer är den vanligaste cancerdiagnosen bland män i många delar av världen, och samtidigt en av de mest paradoxala cancertyperna. De flesta prostatatumörer växer så långsamt att de aldrig skulle leda till skada under patientens livstid, medan en mindre andel tumörer är aggressiva och kan sprida sig och bli dödliga. Den centrala utmaningen inom prostatacancervården är därför inte bara att hitta cancern, utan att hitta rätt typ av cancer hos varje man vid rätt tidpunkt. Målet är att upptäcka farliga tumörer tillräckligt tidigt för att kunna bota dem, samtidigt som man vill skona män med ofarliga tumörer från oro, onödiga biopsier och behandlingsbiverkningar som inte ger någon nytta.
Vad har du gjort i dina studier?
–För att besvara studiefrågorna gjorde jag först statistiska matchningar för att visa att Stockholm3 sannolikt skulle fungera väl i en mångsidig amerikansk befolkning. Därefter ledde jag SEPTA, en studie med över 2 000 män på totalt 17 sjukhus i USA och Kanada. Studien omfattade ett stort antal asiatiska, svarta och latinamerikanska män. Vi fann att Stockholm3 upptäckte aggressiva cancerformer lika tillförlitligt som PSA-testning, samtidigt som många onödiga biopsier kunde undvikas.
Vilka är de viktigaste resultaten i din avhandling?
–När jag senare följde männen i den ursprungliga screeningstudien i Stockholm under nästan nio år och visade att vissa män med lågt PSA men högt Stockholm3-värde hade aggressiva cancerformer som senare återkom efter behandling – cancerformer som standardmässig PSA-testning skulle ha missat. Däremot fick män med högt PSA men lågt Stockholm3-värde sällan återfall, vilket tyder på en mindre aggressiv form av sjukdomen.
Sammantaget stödjer mitt arbete användningen av riskbaserade blodprov för att göra screening för prostatacancer mer rättvis, mer träffsäker och mindre skadlig: att hitta fler av de cancerformer som är viktiga hos män med olika bakgrund, samtidigt som många män slipper onödiga biopsier och behandling av cancerformer som aldrig skulle ha orsakat skada.
Varför blev du intresserad av ämnet?
–I över trettio år har det främsta verktyget för tidig upptäckt varit ett blodprov som mäter PSA. PSA-screening räddar liv, men det är ett trubbigt verktyg: förhöjt PSA orsakas ofta av en ofarlig förstoring av prostatan snarare än av cancer, och vissa män med farlig cancer har låga PSA-värden. Det fasta gränsvärdet för PSA avgör vem som ska genomgå en prostatabiopsi. Detta gränsvärde missar vissa aggressiva cancerformer och leder samtidigt till många onödiga biopsier och upptäckt av många ofarliga tumörer. Och som urologer vet vi att svarta män drabbas av betydligt högre dödlighet i prostatacancer, men ändå är konsekvent underrepresenterade i medicinsk forskning. Därför ville jag ta reda på om Stockholm3-testet fungerar lika bra i andra etniska grupper som i den skandinaviska befolkning där det utvecklades.
Doktorsavhandling
"Riskprediktion för prostatacancer för att förbättra upptäckten av prostatacancer". Hari Vigneswaran, september 2026.
Fakta om doktorsavhandlingar
En doktorsavhandling är den textmässiga slutprodukten av en forskarutbildning, som i Sverige motsvarar fyra års heltidsstudier. Det varierar mellan olika discipliner hur en doktorsavhandling är uppbyggd, men inom medicinområdet samlar doktoranden vanligen ihop mellan tre och fem vetenskapliga artiklar och presenterar tillsammans med en sammanfattande text om sitt forskningsområde, en så kallad kappa.
Efter att doktoranden har försvarat sin avhandling offentligt vid en disputation erhåller hen doktorsexamen, den högsta möjliga utbildningsexamen i Sverige. Karolinska Institutet har cirka 2 000 aktiva doktorander eller forskarstuderande och varje år publiceras cirka 350 doktorsavhandlingar vid vårt universitet.