Att vara professor kräver driv och tålamod

– När jag började forska hade jag ingen karriärplan. Jag drevs in i forskarkarriären genom ett brinnande intresse att förbättra för de patienter jag håller varmt om hjärtat. Det är batteriet bakom min forskning. Drivet och nyfikenheten måste finnas inom en själv, säger Pernilla Lagergren.

De är överens om att tålamod är en nödvändig egenskap hos en professor. Motgångarna är ständigt närvarande och det är viktigt att inte tappa glöden när det inte blir som man trott. Att upprätthålla internationellt ledande forskning, men framför allt ovissheten kring ekonomin, är en utmaning enligt de båda.

– Det är tufft att försörja en forskargrupp. Anslagen är ofta på ett par år och jag måste söka allt som finns. Det skulle behöva finnas en viss grundtrygghet, kanske i form av en ryggsäck med resurser för de som anställs som professorer, säger Pernilla Lagergren.

Färre professorer förr

Anita Aperia, som har varit forskare under ett helt yrkesliv, kan jämföra med en tid då professorsrollen var annorlunda. Bland annat fanns det färre professorer förr.

– Det intressanta är att det då var ett större utbyte mellan lärosätena. Alla de bästa inom ett område sökte utlysta tjänster och jag tror att det var bra med den mobiliteten och konkurrensen, säger hon.

Anita Aperia är numera anställd som senior professor och arbetar heltid. Hon jobbar tillsammans med en yngre professor och när hon en dag själv slutar med forskningen kan projekten fortsätta utan henne. Hon ser det som en stor fördel att de som kan dra in anslag till sin forskning behandlas som forskningsledare även efter den formella pensionsåldern.

– Det är ett kreativt yrke och svårt att sluta. Man kan jämföra det med att vara författare eller konstnär. Man måste inte sluta för att man har uppnått en viss ålder, men man måste bevisa att man gör nytta.