Utredningsrapport om framtidens vårdforskning
Nu är slutrapporten "Vägval och forskningslinjer inom SFO-V vid Karolinska Institutet – ett diskussionsunderlag inför framtiden" publicerad. Under ett drygt decennium har SFO-V bedrivit omfattande forskningsaktivitet vid Karolinska Institutet. I den här rapporten beskrivs bakgrunden till de vägval som gjorts och vad det inneburit för vårdforskningens inriktning och aktiviteter, men också vilka utmaningar som väntas framöver.
Utredningen har gjorts på uppdrag av SFO:s ledning och är därmed inte en officiell "utsaga" från SFO-V. Rapporten är först och främst avsedd som underlag till diskussion. Förhoppningen är att den ger både fakta och perspektiv som kan leda närmare svaret på frågan: ”Hur kan vi jobba vidare för att utveckla vårdvetenskapen?”
Sedan 2009 har regeringen delat ut pengar till ett antal SFO:er (Strategiska forskningsområden). Ett av dessa har varit SFO-Vårdvetenskap. Vid årsskiftet till 2025 upphörde dessa pengar att vara öronmärkta. Det betyder att universiteten kan använda medlen till vad de vill, även till sådant som ligger utanför utbildning och forskning.
I förordet till rapporten konstaterar utredaren att ”I den fas där SFO-V befinner sig just är det riskabelt att planera för framtiden utan att förhålla sig till vad som hittills gjorts…//…// dels är det generellt en dålig idé i alla verksamheter att inte analysera de val som gjorts och därefter överväga eventuella – kloka eller till och med nödvändiga – revideringar.”
Rapporten bygger på tillgänglig dokumentation och intervjuer med forskare som på olika sätt är knutna till SFO-V vid KI. Under utredningsarbetet har utredaren varit stationerad på Avdelningen för arbetsterapi vid KI:s vårdforskningscampus i Huddinge för att komma närmare dokumentation och forskningsmiljö.
Viktigt för vårdforskningen
Rapporten konstaterar att framgången med ansökan och etableringen av SFO-V har varit mycket viktig för vårdforskningen. Inte minst när det gäller att organisera och stabilisera vårdforskningens strukturer. I rapporten sätts KI:s genomförda forskningsaktiviteter i relation till utlysningstexten från Vetenskapsrådet 2009. Även KI:s ansökan där ett forskningsprogram formulerades utifrån redan etablerad forskning beskrivs samt vilka följder det fick, bland annat för kopplingen forskning-praktik.
”I klartext valde man att i första hand använda SFO-V för att stärka vårdvetenskapen vid KI.”
Vidare analyserar rapporten vilka konsekvenserna blev av att SFO-V vid KI organiserade sig enligt en "breddmodell" utifrån starka forskningslinjer. En jämförelse görs med SFO-V vid Göteborgs universitet där man valde att satsa helt på temat personcentrerad vård och att bygga upp ett forskningscenter kring det.
En av nackdelarna med KI:s breddmodell som tas upp är att det blev svårt att skapa de nödvändiga strukturer som behövs för att hantera "forskning-till-praktik”-uppgiften.
När det gäller forskningsnivån, i termer av forskningsaktivitet och antal publiceringar, är den mycket väl uppfylld i SFO-V. Även ledningsgruppens hantering av utlysningar och ansökningar har fungerat bra. Man kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en väl uppbyggd grund att stå på inför framtiden. Men det finns också många viktiga steg att ta. Förhoppningen är att rapporten kan ligga till grund för diskussioner inför framtida beslut.
Rapportförfattaren Jesper Meijling är verksam vid KTH.
TEXT: Jenny Ryltenius