Rapporter från två sabbaticalvistelser via SFO-V

Susanne Guidetti 

Var tillbringade du din sabbaticalvistelse och hur länge var du där?

Jag tillbringade min vistelse i Kampala, Uganda och packade mina saker och åkte den 4 februari och kom hem den 22 april.   

Är det första gången du åker på en sabbatical eller har du gjort det tidigare?

Det var fösta gången jag åkte på en sabbatical vistelse och jag hade heller inte genomfört någon postdok period så detta var en stor värdefull möjlighet för mig.

Hur har din sabbaticalvistelse bidragit till utvecklingen av din forskning vid Karolinska Institutet?

På många sätt, det bidrog till ytterligare kontakter och ett breddat nätverk i Uganda, vi kunde arbeta för och registrera en doktorand från Uganda på KI som kommer att arbeta i vårt projekt i Uganda.  

Jag fick möjlighet att presentera på en NCD konferens på Makerere University vilket innebar att jag fick kontakt med The Uganda Initiative for Integrated Management of NCDs (UINCD) som samarbetade med forskare från Yale university. De hade i en pilotstudie prövat att stödja personer med hjärtsvikt genom att använda en mobiltelefon lösning som var kopplad till Ministery of Healths online plattform ”Family connect” (i.e Ugandas 1177). Vi har nu initierat en diskussion med dem och kommer att genomföra en genomförbarhetstest med vår mobiltelefon stödjande intervention för personer som haft en stroke och deras familjer och som vi har prövat och utvärderat i Uganda. Om detta fungerar kommer vi att fortsätta att planera en implementeringsstudie nationellt i Uganda.

Vi har samtidigt just avslutat datainsamling för en cohort i Sverige och kommer därmed att ha genomfört en utvärdering av interventionen i dessa båda länder vilket jag anser kan bidra till kunskap hur man kan använda digitala lösningar globalt inom rehabilitering.

Vi har även i min forskargrupp fått ett nätverksbidrag beviljat från Vetenskapsrådet och vi kunde initiera och påbörja det projektet på plats, vilket blir väldigt mycket enklare då man är på plats. Där kom också ytterligare tre kollegor under en vecka och vi kunde tillsammans bland annat besöka det område som är aktuell för att samla data från personer med stroke.  

Vilka är dina erfarenheter av samarbete med andra intressenter i vårdvetenskap och hur har sabbaticalperiod bidragit till att stärka detta samarbete?

Jag arbetar också och är ansvarig sedan förra året i Mars på KI för frågor som avser NCDs inom Centre of Excellence for Sustainible Health. Vistelsen har för mig stärkt samarbetet med personer inom detta fält inom olika professioner med intresse för samma forskningsfrågor på Makerere University (MAK) och vi är nu en grupp forskare från KI och MAK som bland annat planerar att skicka in en preventions studie för personer med risk för NCDs.

Hur skulle din sabbaticalperiod påverka din undervisning vid Karolinska Institutet?

I detta sammanhang blev det en bra påverkan då jag också hade sökt ett Linneaus-Palmeprojekt med utbildningen i Arbetsterapi där jag kunde förbereda inkommande studenter och lärare som skulle åka till KI samt att jag även hade 2 KI lärare som kom till på lärarutbyte under den perioden jag var i Kampala. Jag kunde därmed stödja dem på plats. I övrigt har jag kunnat genomföra både den undervisning och möten som jag hade ansvar för på distans. Jag hade även undervisning för en masterkurs i vårdvetenskap från Krems universitet i Österrike och det gick väldigt bra. Det handlade också om komplexa interventioner och jag kunde förstås ge aktuella kliniska exempel både från Uganda och Sverige.

Vilka resurser har du behövt för att genomföra ditt sabbaticalprojekt och hur har du använt finansieringen från SFO-V?

Uganda är inget billigt land för en inkommande forskare från Sverige. Det bidrag jag fick har finansierat delvis lön, flygresa och en månadshyra (1900 US dollar/ månaden). I övrigt har jag kunnat använda projektmedel och en ryggsäck jag fick då jag tillträdde min professur till resterade boende kostnader, vacciner och transporter.  

Vilka specifika forskningsfrågor har du undersökt under din sabbaticalperiod?

Jag har monitorerat vårt projekt som handlar om att implementera och utvärdera effekten av en familje centrerad och mobiltelefon stödjande intervention för personer som har haft en stroke och deras familjer.

Vi studerar även implementeringsprocessen av projektet då vi följer MRC guidelines och där hade jag kommit i kontakt med en sjuksköterskestudent från Sophiahemmet som hade fått en minor field study möjlighet och behövde ett projekt. Hon tillsammans med 2 barnmorskestudenter var i Uganda under denna period. Hennes projekt kom då att handla om att intervjua de professionella i Uganda som deltagit i projektet såsom de som genomfört interventionen, forskarna, datainsamlarna och chefer avseende de mekanismer och faktorer som möjligtvis kunde ha påverkat implementeringen av interventionen i landsbygd och storstad i Uganda.

En annan ugandisk student har även genomfört intervjuer med patienter och närstående avseende deras erfarenheter av att ha deltagit i interventionen under denna period. Han kommer att skriva detta som en kandidat uppsats i Kenya men vi har på detta sätt fått insamlad data och transkribering av intervjuer genomförda. Vissa intervjuer är dessutom genomförda på Luganda (ett av de vanligaste stamspråken i Uganda där vi genomför projektet) och sedan översatta till engelska så vi ska förstå.   

Vad tycker du har varit det viktigaste med denna sabbaticalvistelse?

Att få kunna vara på plats en längre tid och att det då öppnar nya dörrar och möjligheter.

Vad har varit det roligaste?

Alla möten med alla dessa människor jag träffat i Uganda men även nedresande KI forskare och studenter. Att få möjlighet att kunna koppla vår intervention till en nationell digital plattform som är Ministery of Healths plattform i Uganda.

Att bo på ett ställe där man kunde spela squash 3 gånger i veckan med en jättebra tränare vilket inte bara var bra för min fysik utan att man även behövde vara 100 % ”uppkopplad” på den aktiviteten. Detta gav mig en bra balans i arbetet under denna vistelse.   

Vad tar du med dig som personligt minne från tiden?

Att även om det ibland känna omöjligt, kan man göra skillnad genom forskning- ”om så bara i det lilla” men så viktigt för den enskilda personen och dess familj.