Tre frågor om att arbeta i ett pågående ebolautbrott
Vi känner igen bilderna på sjukvårdspersonal i skyddskläder. Kanske har vi till och med upplevt ett utbrott av sjukdomen i ett område där vi levt och verkat. Men hur är det egentligen att arbeta i ett pågående ebolautbrott? Anneli Eriksson, specialistsjuksköterska och forskningspecialist på KI, svarar på tre frågor om arbetet i det pågående utbrottet i Uganda.
Ebola är ett virus som till en början orsakar feber, trötthet, muskelvärk, huvudvärk och ont i halsen, som sedan följs av kräkningar, diarré, utslag, nedsatt njur-och leverfunktion och i vissa fall även inre och yttre blödningar. Sjukdomen kan vara dödlig, och dödligheten under ebolautbrott har varierat från 25% ända upp till 90%. Ebola uppträder oftast just i utbrott, eftersom det är en smittsam virussjukdom där sjukdomen sprids från djur till människor, och sedan mellan människor.
Anneli Eriksson är specialistsjuksköterska och doktorerade 2020 med en avhandling om resursbedömning i katastrofer. Idag jobbar hon som forskningsspecialist på Kunskapscentrum för global katastrofmedicin på KI, där hon bland annat är en del av det interdisciplinära forskningsprojektet Societies at Risk, som undersöker väpnade konflikters påverkan på samhällen.
Dessutom har Anneli sedan mitten av 1990-talet jobbat för Läkare utan Gränser (MSF), bland annat i ebolautbrott i Liberia och DR Kongo. Hon har även varit med och utvecklat utbildningar för sjukvårdspersonal som ska arbeta med ebola.
Vi fick möjlighet att ställa tre frågor till Anneli, som begav sig från KI till Uganda, när ebola bröt ut där i slutet av september.
Hur ser arbetet på plats ut?
MSF har redan annan verksamhet i Uganda, så när utbrottet blev känt den 20 september åkte ett team från MSF till Mengina för att stötta den lokala sjukvården med resurser. Jag anslöt två dagar senare. Då vårdade redan ett sjukhus i Mengina flera patienter med ebola, men det var under osäkra förhållanden för både personal och andra patienter, med tanke på smittorisken. WHO var också på plats och stöttade.
Vi bidrog med att säkra vården genom att initialt avgränsa och isolera patienter. Sedan dess har vi byggt upp ett behandlingscenter på sjukhusområde för nu totalt 48 patienter. Ugandiska hälso-och sjukvården ansvarar för vården, tillsammans med WHO och andra samarbetspartner, och MSF finns som stöd.
Allt eftersom mer personal från MSF anslutit så har vi också byggt ett litet så kallat Ebola Treatment Unit i Madud, där utbrottet började och där det fortfarande finns flest smittade. Vi hoppas kunna öppna det snart. Även här drivs verksamheten av den ugandiska hälso- och sjukvården, men MSF finns där med konkret stöd.
Min egen roll är att stötta kring organisering och vård.
Du har även arbetat i andra ebolautbrott, hur skiljer det här sig från tidigare utbrott?
Inget ebolautbrott är det andra likt. Precis som många andra sjukdomar finns det flera varianter av ebola. Det pågående utbrottet här i Uganda är ebola Sudan-varianten, medan tidigare stora utbrott i till exempel Västafrika ofta varit ebola Zaire-varianten. Mot ebola Sudan-varianten finns ingen godkänd behandling och inte heller något testat vaccin.
Något annat som skiljer ebolautbrott från varandra är det drabbade områdets kapacitet att hantera utbrottet. Uganda har haft flera tidigare ebolautbrott och har lyckats häva dem. Det finns kunskap och ett system för övervakning.
Hur och när tar ett ebolautbrott slut, om det ens tar slut?
Ett ebolautbrott tar absolut slut. Inkubationstiden är 21 dagar och när det gått två gånger den tiden, alltså 42 dagar, då anser man att utbrottet är över. I nuläget är det dock för tidigt att förutspå utvecklingen i det här utbrottet i Uganda.