Starkt stöd i hörandeförsamlingen för Ole Petter Ottersen

Karolinska Institutets hörandeförsamling, som representerar akademin, studenter och personalorganisationer, hade kallats till samråd med valkommittén på tisdagskvällen.

Under mötet föredrog, i tur och ordning, hörandeförsamlingens ordförande Sven-Erik Dahlén, valkommitténs och konsistoriets ordförande Mikael Odenberg och sökkommitténs ordförande Carl Johan Sundberg den gemensamma ståndpunkten att Ole Petter Ottersen var den starkaste kandidaten. Enligt dem kunde ingen annan kandidat mäta sig med Ottersens meriter utifrån KI:s kravprofil för rektor, och därför hade det varit onödigt att ens presentera fler.

På frågan från en i hörandeförsamlingen om deras röst verkligen spelade någon roll, och om processen kunde betraktas som korrekt, svarade Mikael Odenberg att processen har skötts ”utomordentligt korrekt”.

– Och ni har i er hand att avgöra om KI ska ha honom, sa Odenberg.

Han påpekade därefter att hörandeförsamlingens roll är rådgivande och att det är universitetets styrelse, konsistoriet, som föreslår regeringen en rektor, men att ingen vill ha en rektor som arbetar i motvind.

En slutkandidat utan konkurrens

– Vi vill ha en bred accept från hörandeförsamlingens sida, sa Mikael Odenberg.

Han fortsatte sitt anförande med att bedyra sin övertygelse om att Ole Petter Ottersen är rätt slutkandidat. En övertygelse som infunnit sig via sökkommitténs omfattande urvalsprocess och sin egen bedömning efter chefstester och anställningsintervjuer.

Ole Petter Ottersen, rektor vid Oslo universitet, och tidigare förstahandsvalet till rektorsposten vid Göteborgs universitet, är det enda namn som valkommittén vill gå vidare med.

– Om ni inte vill ha honom, startar vi om processen. Men jag hoppas att det alternativet inte ska bli aktuellt.

Det blev det inte heller.

Ottersen framträdde själv

Ole Petter Ottersen presenterade sig innan omröstningen, för första gången inför en större samling på Karolinska Institutet i rollen som rektorskandidat:

– Dere kan forestille jer hvordan jeg føler meg akkurat nå, sa Ole Petter Ottersen på klingande norska. Efter det obligatoriska inledande trasslet med att få mikrofonen i hörandesalen att fungera kunde han sedan intyga att han aldrig någonsin hade drömt om att få stå inför detta uppdrag.

– Jag prövar att snacka skandinaviska och jag ser väldigt snabbt på kroppsspråket om det är svårt att förstå, fortsatte Ole Petter Ottersen.

En programförklaring hade han redan gjort, i ett tidigare publicerat inlägg på internwebben. Nu inledde han med en bild på Hans Rosling, hederdoktor i Oslo, vars bortgång han djupt beklagade. Han visade en bild på den längsta kö av studenter som Oslo universitet någonsin sett ringla sig fram på campus inför en föreläsning, den med Hans Rosling.

– Det är tragiskt att han inte är med oss längre, sa Ole Petter Ottersen, som i sin programförklaring talar om att KI ska stärka sin profil inom global hälsa.

Sammanfattade rektorsuppdraget i tre pelare

Men först pekade Ottersen ut milstolparna i sitt eget cv: forskningsdekan vid den medicinska fakulteten, direktor för Norges Centres of Excellence (Centre for Molecular Biology and Neuroscience), och rektor vid Oslo universitet sedan 2009.

Han sammanfattade universitetets viktigaste fundament, som tre pelare:

Den första med orden forskning och utbildning, ”science communication och outreach” (”där var Hans Rosling mästare”), men också innovation och internationalisering, med en kommentar om att alldeles för få studenter reser ut, och att fler borde göra det.

Den andra pelaren handlade om regionalt samarbete, där han betonade samverkan mellan universitetet och hälso- och sjukvården, och en tätare koppling mellan klinisk forskning och grundforskning.

Den tredje pelaren underströk akademisk frihet, jämlikhet och mångfald, samt grundläggande värderingar, ett etiskt förhållningssätt och en god arbetsmiljö.

Entusiasm viktigast av allt

En god arbetsmiljö sammanfattade det viktigaste, sa Ottersen – att om han skulle få jobbet som KI:s nästa rektor – skulle han se som sin primära uppgift att skapa entusiasm i organisationen.

– Arbetsglädjen har blivit lidande under det här året och som forskare vet jag att för att få något gjort är arbetsglädjen det allra viktigaste.

Hörandeförsamlingens studenter ställde frågor om hur Ole Petter Ottersen ser på studentinflytande, och han svarade:

– Jag tror inte det är möjligt att få hög kvalitet om inte studenterna är med. I alla beslutsfattande organ på ett universitet ska det regelmässigt finnas studenter.

På frågan om hur han ställde sig till extern rekrytering, kontra intern, svarade Ole Petter Ottersen att Oslo universitet har satsat på att öka den externa rekryteringen med hjälp av sökkommittéer men att det även är viktigt att det ska finnas karriärvägar för de som redan är inne i systemet.

En annan fråga handlade om hur han såg på de problem som KI har med gränslandet mellan sjukvårdens ansvar och universitetet: Finns det något i ditt samarbete mellan Oslo universitet och universitetssjukhus som KI kan lära sig av?

Ole Petter Ottersen ville stimulera kombinationstjänster och pratade också om vikten av fysisk närhet. Det är då idéerna och samarbeten kommer. Kliniska forskare och grundforskare måste mötas i högre grad, svarade han.

Fritidsintressen då? Skidåkning och konst.

KI första valet

Ett par ledamöter i hörandeförsamlingen ville även veta om Ole Petter Ottersen var rektorskandidat till fler lärosäten än Karolinska Institutet med tanke på det sena avhoppet vid Göteborgs universitet.

– KI är mitt första val, svarade Ole Petter Ottersen. Göteborgs universitet ville ha mig, och när KI gjorde ett uppehåll i sin sökprocess skapade det problem för mig. Nu är det bara ett lärosäte jag tänker på.

Ska du lära dig svenska?

– Jag tror aldrig att jag kommer snacka perfekt svenska, språken är för lika. Men jag har heller aldrig hört någon från Sverige som snackar perfekt norsk, svarade Karolinska Institutets, med största sannolikhet, blivande rektor.

Text: Madeleine Svärd Huss