Publicerad: 2024-09-17 08:06 | Uppdaterad: 2024-09-17 13:58

Professor Ernest Arenas har avlidit

Porträtt av Ernest Arenas där man ser hyllor med labbmaterial i bakgrunden.
Ernest Arenas. Foto: Ulf Sirborn

Ernest Arenas, professor vid Karolinska institutet, avled den 15 september, 62 år gammal. Dr. Arenas var vida känd inom och utanför Sverige som en av pionjärerna inom Parkinsons sjukdomsforskning med ett starkt engagemang för att utveckla bättre behandlingsstrategier genom cellersättningsterapi.

Ernest Arenas föddes den 13 juni 1962 i Lleida, Spanien. Dr Arenas studerade medicin vid universitetet i Barcelona, ​​där han tog examen 1986. Han fortsatte som doktorand och avslutade sin doktorsexamen om neurotransmission i basalganglierna 1991 vid universitetet i Barcelona. De basala ganglierna påverkas vid neurologiska sjukdomar, särskilt rörelsestörningar som Parkinsons sjukdom.

Vid den tiden började molekylärbiologin möjliggöra nya typer av forskning inom neurovetenskap. Dessa teknologier öppnade för snabb och tillförlitlig kartläggning av genuttryck inom komplexa vävnader, genteknik av celler och många andra nya sätt att studera fysiologi och patofysiologi vilket öppnade för nya insikter om sjukdomsmekanismer. Ernest Arenas insåg dessa möjligheter och anslöt sig som postdoktor till ett av de ledande labben i Europa, Håkan Perssons forskargrupp vid avdelningen för Molekylär Neurobiologi vid Institutionen för Medicinsk Biokemi och Biofysik (MBB), Karolinska Institutet. En viktig typ av neuroner som styr basalgangliernas inre funktion är dopaminerga neuroner i hjärnan. Hans postdoktorala arbete var fokuserat på mekanismer för att skydda dessa neuroner genom neurotrofiska faktorer i djurmodeller av Parkinsons sjukdom.

Ersättningsterapi vid Parkinsons sjukdom

Parkinsons sjukdom är en mycket vanlig neurodegenerativ sjukdom. Terapier för Parkinsons sjukdom varken botar eller bromsar sjukdomen. Kliniska prövningar har visat att det är möjligt att transplantera och ersätta hjärnceller som förlorats av sjukdomen med fosterceller, men detta tillvägagångssätt innebär flera tekniska och etiska utmaningar som begränsar användningen. Dr. Arenas var otroligt förutseende och förstod potentialen för stamcellsforskningen redan när den var i sin linda. Han var övertygad om att kunskap om dopaminerga cellers utveckling kan ge insikt nödvändig för att återskapa förlorade nervceller i syfte att användas på kliniken, vilket skulle leda till en botande terapi för Parkinsons sjukdom. 

En dynamisk forskning om dopaminerga neuroner

1994 erhöll Dr. Arenas en anställning som docent från medicinska forskningsrådet och 1998 en anställning som biträdande professor från Karolinska Institutet. Sedan 2002 har han varit professor i stamcellsneurobiologi. Han stannade kvar på avdelningen för Molekylär Neurobiologi vid MBB under hela sin vetenskapliga karriär, och drev internationellt ledande forskning om utvecklingsprocesser för dopaminerga nervceller. Han använde dessa insikter för att utveckla metoder för att omprogrammera mänskliga stamceller för cellersättningsterapi vid Parkinsons sjukdom. Han bidrog med flera banbrytande upptäckter, bland annat identifierade han Nurr1 som en kritisk transkriptionsfaktor vilken kan omprogrammera celler så att dom blir dopaminerga, hur astrocyter i den levande hjärnan kan styras om så dom blir dopaminerga celler, och skapandet av protokoll för hur humana pluripotenta stamceller kan fås att mogna ut till dopaminerga celler. 

En kollega som kommer att saknas

Dr. Arenas forskning stack ut redan som ung vetenskapsman, han fick utmärkelsen som bästa avhandling vid Medicinska fakulteten, Universitet i Barcelona (Spanien), 1991. Genom åren mottog han många nationella och internationella finansieringspriser inklusive INGVAR-priset, Juan Negrin priset, Wallenberg Scholar och projektanslag, Europeiska forskningsrådets avancerade anslag, Michael J Fox Foundation och flera andra. Dr. Arenas handledde 13 doktorander och 35 postdoktorer som har gjort starka karriärer inom akademisk forskning och relaterade yrkesområden.

Redan som ung vetenskapsman under sin postdoktorala utbildning var han också tvungen att ta på sig ansvar som var ovanligt i det karriärskedet. Strax efter ankomsten till avdelningen för molekylär neurobiologi gick hans handledare Håkan Persson bort. 1996 hade Dr. Arenas och Dr. Ernfors utsetts till forskargruppsledare vid avdelningen för molekylär neurobiologi. Med en gemensam vision om hur man skapar en levande, spännande och framåtsyftande forskningsmiljö har avdelningen varit framgångsrik. Dr. Arenas lämnar efter sig en internationellt världsledande forskningsmiljö, som idag inhyser mer än hundra forskare.

Utöver sina bidrag till vetenskapen och sin närmiljö var Dr. Arenas mycket aktiv i akademiska förtroendeuppdrag, som arrangör av ett flertal möten och konferenser, universitetsrådgivning, meddirektör för strategisk forskning vid KI, prefekt för MBB och ledamot av Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet.

Dr. Arenas var en fantastisk vetenskapsman, underbar och omtänksam kollega och mentor och en nära vän till många av oss på Karolinska Institutet, såväl som till en stor nationell och internationell forskningsgemenskap.

Patrik Ernfors, Goncalo Castelo-Branco, Per Uhlén, Sten Linnarsson, Ulrika Marklund, Jens Hjerling-Leffler, Onur Dagliyan, Institutionen för medicinsk biokemi och biofysik på Karolinska Institutet

Institutionen för medicinsk biokemi och biofysik samt enheten för molekylär neurobiologi organiserar en sammankomst till minne av Ernest, som kommer att äga rum i kaffehörnan i C6-kvarteret på Biomedicum, torsdagen den 19 september kl. 13.00-15.00.