Polarfararen Andrées sista anteckningar
En dagbok med polarfararen Andrées sista anteckningar analyseras nu för första gången med modern teknik. Arbetet kan lösa gåtan om vad som orsakade expeditionsmedlemmarnas död på en ö i Norra Ishavet år 1897.
– Vi får fram massor av ny information, det är otroligt roligt, säger Bea Uusma, som genomför projektet vid medicinens historia och kulturarv, Karolinska Institutet.
I juli 1897 lyfte en svensk polarexpedition i vätgasballong från Svalbard. Expeditionen leddes av ingenjören Salomon August Andrée, med målet att bli först att nå Nordpolen.
Men expeditionen försvinner i Arktis. Inte förrän 33 år senare hittades kvarlevorna av de tre expeditionsmedlemmarna på Vitön i Norra ishavet.
– De dör där på ön, trots att de har förutsättningar att klara sig. Något händer, men ingen vet vad. Det är som en medicinsk deckargåta, säger Bea Uusma, läkare och författare, till bland annat den Augustprisbelönade boken ”Expeditionen: Min kärlekshistoria”, samt expert på Andrée-expeditionens dödsorsak.
Sista han skriver
Den gåtan kan nu komma ett steg närmare sin lösning. Bea Uusma har nämligen fått tillstånd att analysera den svårläsliga texten i Andrées sista dagbok, som hittades i innerfickan på hans kavaj. Andrée började skriva i dagboken när expeditionen tog sig i land på Vitön, men slutade efter bara några dagar. Dagboken innehåller det sista han skriver innan han dör och har inte analyserats sedan 1931.
– Eftersom sidorna är täckta med mögel går det bara att läsa ungefär vart tredje ord med blotta ögat. Hittills har kunskapen om vad som hände på Vitön baserats på tolkningar av texten. Nu, med dagens tekniker, har vi möjlighet att faktiskt se vad som står, säger Bea Uusma.
Till projektet har hon satt samman en referensgrupp med experter inom papperskonservering och pappersanalys. Själva analyserna genomförs vid Riksantikvarieämbetets kulturarvslaboratorium i Visby, där Bea Uusma har plats som gästkollega. Under arbetet är hon knuten till medicinens historia och kulturarv vid Karolinska Institutet.
– Det är den institution som ligger närmast det här projektet, som är väldigt tvärvetenskapligt men innehåller medicin, historia och forensik, säger Bea Uusma, som gick sin läkarutbildning vid Karolinska Institutet.
Första analyserna
Nyligen genomfördes de första analyserna av dagboken vid kulturarvslaboratoriet. Experterna där har bistått vid en rad analyser, som mikro-röntgenfluorescens, grundämnesanalyser och fotografering med ljus av olika våglängder.
– Olika tekniker ger olika information. Det är som ett ljuvligt, jättespännande pusselläggande! Vi har precis börjat på en sida av boken och ser direkt att det är lovande. Vi får fram massor av ny information. Det är otroligt roligt, säger Bea Uusma.
Projektet ska resultera i både vetenskaplig text och en ny bok, och väntas pågå under hela hösten.
– Jag hoppas att det står någonting som ger mig en ledtråd så att jag förstår vad som hände – även om de inte förstod det när de skrev det. Som om det skulle stå att de äter fiskkonserver; som jag vet att det skulle kunna finnas toxiner i. Men vi får se. Det är fantastiskt spännande!