Möt Annika Östman Wernerson – ny dekan för utbildning

Karolinska Institutet blivande dekan för utbildning, Annika Östman Wernerson, är van vid att ha händerna fulla. Hon står med ena foten i kliniken och med den andra i undervisningen. Dessutom forskar hon, inom både pedagogik och medicin.

– Det ger mig mycket som person att ha alla de här delarna. Jag får inspiration av olika saker, plus att det är jätteroligt. Det är berikande och man utvecklas såväl som lärare, forskare och kliniker, säger hon.

Hon beskriver sitt kliniska arbete, som överläkare i patologi på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge, som en viktig del i hennes yrkesidentitet. Där kan hon verkligen känna att det hon gör spelar roll. Att det kan vara svårt att hinna med både klinik, forskning och undervisning är inget hon sticker under stol med.

– Det är svårt att hålla ihop det. Om man ska vara strategisk och göra karriär är det ofta smartare att satsa på ett kort och vara excellent inom det. Samtidigt tror jag att det är viktigt att se värdet av att ha personer ”med tre ben”, inte minst för dem som deltar i undervisning. Alla ska inte arbeta så, men det är viktigt att underlätta för att många ska kunna kombinera de olika delarna, säger hon.

Vid årsskiftet tillträder hon sitt nya uppdrag med att leda utbildningsstyrelsens arbete. Rektor fattade beslut om det utifrån det rådgivande valet som avslutades den 9 juni, där Annika Östman Wernerson fick flest röster i valet av dekan för utbildning. Hon är den enda kvinnan och den enda nya dekanen för kommande mandatperiod. Just kombinationstjänster för lärare är en av de saker som hon hoppas kunna bidra till som dekan.

– Kombinationstjänster behövs för breddens skull. Nu finns den möjligheten för läkare och det behövs även i andra professioner, säger hon.

Andra viktiga frågor för henne är att bra pedagogiskt arbete ska värderas högre och att det ska finnas tydliga karriärvägar för lärare.

– Jag tycker att det är väldigt viktigt att höja meritvärdet för bra lärare. Annars är det ingen som vill satsa på att utveckla lärarrollen. Det väger lite för tungt åt forskningssidan nu. Det måste löna sig att vara en bra lärare, säger hon.

Hon vill se ökade möjligheter att söka medel för pedagogiska utvecklingsprojekt och det ska vara meriterande att genomföra sådana projekt. Forskningsanknytning i undervisningen anser hon är viktigt. Alla forskare och professorer ska vara delaktiga i grundutbildningen och möjligheten att forska ska vara synligare för studenterna.

Genom sitt arbete med Centrum för Klinisk Utbildning (CKU) har hon arbetat mycket med att höja kvalitén på verksamhetsintegrerat lärande. Det är en utmaning att göra utbildningen mer synlig i vården.

– Jag tror att man får jobba mycket med att alla chefer i vården ser att studenter är rekryteringsunderlag. Har man en bra utbildning för studenterna i verksamheten tror jag att de gärna söker sig dit när de är färdigutbildade. Kompetensen hos handledarna är viktig och att studenterna känner sig sedda och välkomna. Det finns ställen där vi i dag inte har så mycket studenter, som primärvård och inom geriatrisk vård, där behovet av arbetskraft blir stort framöver.

I sitt pedagogiska arbete drivs hon av att studenterna ska förstå, inte bara lära sig utantill.

När hon år 2012 fick KI:s pedagogiska pris var det hennes förmåga att aktivera studenterna och stimulera deras kreativitet som lyftes fram i motiveringen.

Text: Karin Söderlund Leifler

Foto: Gustav Mårtensson

En längre artikel om Annika Östman Wernerson är publicerad i KI Bladet 3/2014.