Maskforskare med stjärnstatus höll Nobelföreläsningar
Månlandningar, maskar och mikro-RNA är några av Victor Ambros och Gary Ruvkuns gemensamma intressen. I sina Nobelföreläsningar berättade de hur de tidigt tog sikte på stjärnorna och nådde ett Nobelpris i fysiologi eller medicin.
Kön till Nobelföreläsningarna i Aula Medica ringlade lång i decemberkylan, och ett av samtalsämnena som kunde snappas upp var att den har blivit längre med åren. Under ett förväntansfullt sorl fylldes aulan till sista plats av publiken som rymde såväl allmänhet och studenter som professorer – många extra finklädda för en efterföljande mottagning för särskilt inbjudna.
KI:s rektor Annika Östman Wernerson inledde och lyfte att årets Nobelpris understryker vikten av nyfikenhetsdriven forskning.
– Dessa upptäckter av nya fundamentala mekanismer för hur gener regleras hade troligen aldrig gjorts om det funnits förutbestämda mål med forskningen, sa hon.
Därefter introducerade professor Anna Wedell, medlem av Nobelförsamlingen, Nobelpristagarna och berättade hur deras upptäckter har förändrat bilden av hur gener regleras.
– Vi vet nu att mikro-RNA spelar en viktig roll i de flesta fysiologiska processer och är inblandade i många sjukdomar, sa hon.
Började med en familjeutflykt
Victor Ambros var först ut av Nobelpristagarna och inledde med att berätta om sin barndom.
– Jag tror jag var en vetenskapsman från början, sa han och berättade att han alltid varit nyfiken och ställt frågor.
Ett stort ögonblick var när han 1970 fick sin amatörastronomiska observation av en solförmörkelse omnämnd i en tidning.
– Det var nog första gången jag kände mig som en riktig forskare, sa Victor Ambros.
Tidningsartikeln uppgav korrekt platsen för hans ”forskningsstation”, men den nämnde inte att den bestod av hans familj på utflykt med ett teleskop.
Efter att ha börjat studera på Massachusetts Institute of Technology konverterade han från astronomi till biologi, inspirerad av andra studenter som brann för ämnet.
I början av 1980-talet hade den lilla masken c. elegans kartlagts in i minsta detalj. Celltyperna hos den lättodlade masken utvecklades alltid i samma ordning, vilket gjorde den till en användbar modellorganism för utvecklingsbiologer.
– Den stora frågan var hur utvecklingen är kodad i djurets DNA, sa Victor Ambros.
Två genmutationer som kunde störa maskens utveckling på olika sätt väckte forskarnas intresse. Victor Ambros studerade den ena – lin-4 – medan Gary Ruvkun studerade den andra – lin-14.
Maskforskarnas tidning
Steg för steg klarnade bilden med hjälp av bland annat kartläggningar av maskens gener som likasinnade forskare tog fram. Internet fanns knappt, men kunskapsutvecklingen kunde följas bland annat i maskforskarnas egen tidning, The Wormbreeders Gazette.
1992 jämförde de framtida Nobelpristagarna sina resultat i ett avgörande telefonsamtal.
– I det ögonblicket visste vi vad mekanismen var, sa Victor Ambros.
Det visade sig att lin-4 kodade för en mikro-RNA-molekyl som passade ihop med budbärar-RNA som producerades av lin-14 genen. På så sätt kunde mikro-RNA hindra lin-14 genen från att producera proteiner, vilket var en tidigare okänd form av genreglering.
Tusentals olika mikro-RNA
Victor Ambros berättade sedan om hur kunskapen har utvecklats sedan dess. I dag vet vi att det finns tusentals olika mikro-RNA hos människor och andra organismer, att de kan reglera gener genom olika mekanismer och att de är inblandade i olika sjukdomar.
Till exempel beror vissa typer av mänskliga utvecklingsstörningar på mutationer som Victor Ambros har studerat i c. elegans. Men han lyfte fram att steget mellan mask och människa är stort.
– Det går inte att studera masken och dra slutsatser om detaljerna i mänskliga sjukdomar, utan det handlar mer om att förstå karaktären hos olika mekanismer, säger han.
Sedan var det dags för Gary Ruvkun att välkomnas upp på scen. Han tackade för det varma mottagandet och det underbara samtalet från Stockholm om Nobelpriset. Sedan visade han ett diagram över cellers utvecklingshistoria i muterade maskar och började berätta om sin forskning.
Trivdes i biologins utkant
I början förstod sig inte andra utvecklingsbiologer på maskforskarnas angreppssätt, förklarade han.
– Maskforskningen skedde i utkanten av biologin, och vi gillade det, sa Gary Ruvkun.
En annan bild visade hur en mutation för ett mikro-RNA ger förändringar i maskarnas ”fartstreck” som löper längs sidan av kroppen. Samma mikro-RNA hittades senare hos andra djur, inklusive zebrafiskar och i hjärnan hos människor.
– Då förstod vi att mikro-RNA finns i många olika organismer, sade Gary Ruvkun.
Han berättade att mikro-RNA finns hos så väl djur som växter och gav fler exempel på mikro-RNA som han har studerat. Ett är inblandat i muskelfunktion, medan andra finns i specifika nervceller i hjärnbarken. Vissa mikro-RNA är aktiva i växter, men fungerar där på annat sätt.
800 person-år i labbet
En del organismer, som skorpioner och spindlar, är extra bra på att amplifiera små RNA-molekyler, vilket kan skydda mot virus – enligt Gary Ruvkun ett tecken på att organismen i fråga är ”badass”.
– Maskar är tuffare än vi trodde, vi borde respektera deras tuffhet, sa Gary Ruvkun.
Han avslutade med att tacka alla nuvarande och tidigare labbmedlemmar. Gary Ruvkun har räknat ut att de tillsammans har arbetat i labbet i 800 person-år och själv står han för endast 40 av dessa.
– Varje gång någon slutar blir det ett hål. Jag är en viktig del, men inte den viktigaste, sa Gary Ruvkun, och lyfte särskilt fram administratören som har varit labbets hjärta och själ i 26 år.
Han slutade där Victor Ambros började – med att berätta lite om sig själv.
Bilder på en sexårings misslyckade modell av solsystemet och en tonårings hemsnickrade elektronik flimrar förbi.
När han var lite äldre tillbringade han ett år på vift i Sydamerika och ett annat med sin bil som bostad.
Rymdprogrammet inspirerade en generation
Sedan tog intresset för vetenskapen över och det amerikanska rymdprogrammet var en av inspirationskällorna.
– Det inspirerade en hel generation av nördar att bli forskare, sa Gary Ruvkun.
Han berättade om sin judiska bakgrund och att han som liten kände samhörighet med komiker på TV. Humor är enligt Gary Ruvkun att se på världen ur en annorlunda vinkel, vilket även forskare gör. Frågan ”Hur rolig är du?” borde därför ställas till forskare som söker jobb, förklarade han avslutningsvis.
En stund senare hade applåderna tystnat och de flesta lämnat salen. Men på scenen hade aktiviteten bara ökat – den var översvämmad av fans som ville få autografer och ta selfies med dagens båda stjärnor.
Text: Ola Danielsson
