Publicerad: 2021-09-29 11:27 | Uppdaterad: 2021-09-30 08:29

Maniska episoder vid bipolär sjukdom kopplat till snabbare hjärnförändringar

Dekorativ bild.
Illustration av Getty Images.

En av de största hjärnavbildningsstudierna av bipolär sjukdom över tid visar att patienter som får maniska sjukdomsskov utvecklar mer förändringar i hjärnan än patienter utan skov. Studien, som letts av forskare vid Karolinska Institutet och Göteborgs universitet, bekräftar också en koppling mellan bipolär sjukdom och snabbare utvidgning av hjärnans hålrum. Resultaten har publicerats online i tidskriften Biological Psychiatry.

Bipolärt syndrom är en psykiatrisk sjukdom som kännetecknas av återkommande episoder av mani och depression. Tidigare hjärnavbildningsstudier har funnit strukturella skillnader i vissa hjärnområden hos bipolära patienter jämfört med friska individer, inklusive tunnare hjärnbark. Hjärnbarken, storhjärnans yttre lager, krymper naturligt vid åldrande men vid olika hjärnsjukdomar har man sett accelererad förtunning.

De flesta tidigare hjärnavbildningsstudier vid bipolär sjukdom har varit små tvärsnittsstudier som enbart fångat en ögonblicksbild. Det har således saknats större studier som undersökt hur hjärnans struktur förändras med tiden.

I den här studien lyckades forskarna överbrygga dessa brister genom att samla in upprepade magnetkameraundersökningar (MR) av hjärnan från 14 forskningscentrum från flera länder. Studien involverade 1 232 personer, varav 307 patienter med bipolär sjukdom och 925 friska individer, som undersöktes med MR vid två tillfällen med upp till nio års mellanrum.

Förändringar i hjärnans främre del

Forskarna hittade ett samband mellan antalet maniska episoder och graden av hjärnbarksförändringar: ju fler maniska episoder patienterna upplevde, desto mer minskade hjärnbarkens tjocklek mellan undersökningstillfällena. Patienter utan episoder uppvisade inte några förändringar – och hade i vissa fall till och med ökningar – i hjärnbarkens tjocklek. Förändringarna hos de personer som genomlevt maniska episoder var tydligast i den främre delen av hjärnans pannlob, prefrontalkortex, som är viktig för flera kognitiva funktioner som känsloreglering, planering, beslutsfattande och impulskontroll.

Mikael Landén
Mikael Landén, foto: Gunilla Sonnebring.

– Det faktum att patienternas förtunning av hjärnbarken kopplades till maniska episoder understryker vikten av stämningsstabiliserande behandling för att förhindra maniska skov och är viktig information för psykiatriker. För forskare betyder resultaten att det är angeläget att söka kunskap om vilka mekanismer som driver hjärnförändringarna vid bipolär sjukdom. Sådan kunskap kan leda till nya behandlingsalternativ, säger Mikael Landén, professor vid institutionen för neurovetenskap och fysiologi, Göteborgs universitet, och institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet.

De största skillnaderna i förändringar över tid mellan friska individer och bipolära patienter återfanns i tre regioner i hjärnan: ventriklarna – hålrum med ryggmärgsvätska som är viktiga för att skydda hjärnan – och två områden kopplade till igenkänning och minne: det fusiforma området och parahippocampalkortex. Medan ventriklarna förstorades snabbare hos de bipolära patienterna än hos kontrollgruppen, visade patienterna i genomsnitt en långsammare förtunning av hjärnbarkens fusiforma område och parahippocampalkortex.

Tecken på neuroprogressiv sjukdom 

Porträttbild av Christoph Abé, forskarassistent vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet.
Christoph Abé, foto: Happy Kihlgren.

– Expansionen av ventriklarna och kopplingen mellan hjärnbarksförtunning och maniska sjukdomsskov tyder på att bipolär sjukdom kan vara en neuroprogressiv sjukdom, vilket skulle kunna förklara att vissa personer med bipolär sjukdom försämras under sjukdomsförloppet. Det är viktigt att identifiera de exakta orsakerna till varför detta sker så att man kan minska de skadliga effekterna av maniska skov, säger korresponderande författare Christoph Abé, forskare vid institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska Institutet.

Forskarna noterar dock att upptäckten av långsammare hjärnbarksförtunning i vissa regioner hos de bipolära patienterna kan bero på så kallade golveffekter; patienter med bipolär sjukdom har i genomsnitt något tunnare hjärnbark än friska individer från början. En annan möjlig förklaring till fynden är positiva effekter av läkemedelsbehandling, såsom skyddande effekter av litium. Detta innebär att de observerade förändringarna inte nödvändigtvis återspeglar förändringar som skulle ske vid obehandlad bipolär sjukdom.

Studien involverade ett stort internationellt forskarlag med fler än 70 forskare som samarbetat inom ramen för den så kallade ENIGMA Bipolar Disorder Working Group. Information om finansiering och potentiella intressekonflikter är beskrivet i den vetenskapliga artikeln.

Publikation 

Longitudinal structural brain changes in bipolar disorder: A multicenter neuroimaging study of 1,232 individuals by the ENIGMA Bipolar Disorder Working Group.” Christoph Abé, Christopher R.K. Ching, Benny Liberg, Alexander V. Lebedev, Ingrid Agartz, Theophilus N. Akudjedu, Martin Alda, Dag Alnæs, Silvia Alonso-Lana, Francesco Benedetti, Michael Berk, Erlend Bøen, Caterina del Mar Bonnin, Fabian Breuer, Katharina Brosch, Rachel M. Brouwer, Erick J. Canales-Rodríguez, Dara M. Cannon, Yann Chye, Andreas Dahl, Orwa Dandash, Udo Dannlowski, Katharina Dohm, Torbjørn Elvsåshagen, Lukas Fisch, Janice M. Fullerton, Jose M. Goikolea, Dominik Grotegerd, Beathe Haatveit, Tim Hahn, Tomas Hajek, Walter Heindel, Martin Ingvar, Kang Sim, Tilo T.J. Kircher, Rhoshel K. Lenroot, Ulrik F. Malt, Colm McDonald, Sean R. McWhinney, Ingrid Melle, Tina Meller, Elisa M.T. Melloni, Philip B. Mitchell, Leila Nabulsi, Igor Nenadić, Nils Opel, Bronwyn J. Overs, Francesco Panicalli, JuliaKatharina Pfarr, Sara Poletti, Edith Pomarol-Clotet, Joaquim Radua, Jonathan Repple, Kai G. Ringwald, Gloria Roberts, Elena Rodriguez-Cano, Raymond Salvador, Kelvin Sarink, Salvador Sarró, Simon Schmitt, Frederike Stein, Chao Suo, Sophia I. Thomopoulos, Giulia Tronchin, Eduard Vieta, Lars T. Westlye, Adam G. White, Lakshmi N. Yatham, Nathalia Zak, Paul M. Thompson, Ole A. Andreassen, Mikael Landén, for the ENIGMA Bipolar Disorder Working Group. Biological Psychiatry, online 16 september, 2021, doi: 10.1016/j.biopsych.2021.09.008