Kraniesamlingen ger ledtrådar till historiska finska matvanor
En forskargrupp från Finland har presenterat de första resultaten från den provtagning som gjordes i i samband med att kranier från 82 finska individer återlämnades av Sverige och Karolinska Institutet för två år sedan.
I Pälkäne kyrka togs forskarna bland annat prover för DNA-, isotop- och proteinprover, samt jord- och textilprover. Analyserna kan bidra med viktiga pusselbitar för att förstå den finska befolkningens historia och om historiska matvanor och hälsa. Forskarna försöker också fastställa gravplatserna för individer med okänt ursprung och kartlägga enskildas livshistoria.
De finska kvarlevorna kom till Sverige 1873 efter att den svenske forskaren Gustaf Retzius tillsammans med två kollegor tog med sig dem från övergivna kyrkogårdar i Finland. Retzius forskning rörde sig inom den tidens fysiska antropologi och “kraniologi“ och kvarlevorna från Finland blev en del av KI:s anatomiska samling.
Majoriteten av kranierna som återlämnades 2024 hade hämtats från Pälkäne ruinkyrkogård, men några kom från andra begravningsplatser i Finland. Några kranier härrör från den anatomiska institutionen i Helsingfors och var gåvor från finska forskare till Gustaf Retzius far, Anders Retzius. Ett fåtal kranier tillhörde dömda fångar som dog under sina straff på Sveaborgs fästning. Lämningarna är ur en historikers synvinkel inte särskilt gamla; de äldsta härstammar från 1400-talet och de yngsta från början av 1800-talet.
Ansvarsfull forskning
Återlämnandet har fått stor uppmärksamhet, inte minst i Finland.
– Jag hoppas att vårt forskningsprojekt kan visa det värde som den här typen av samlingar har. Även om de ofta betraktas som problematiska och svåra, går det att bedriva ansvarsfull forskning på materialet. Genom forskning kan vi försöka att förvandla också den svåra historien till något positivt, säger Ulla Nordfors, bioarkeolog vid Åbo universitet.
Det mest intressanta resultatet hittills av proverna från Pälkäne ruinkyrkogård tycker hon är fyndet av mjölkproteiner. Det finns tecken på att individerna legat begravda inne i kyrkan, eftersom de var mumifierade, och en analys av proteiner i deras tandsten visar också att de druckit mjölk.
– Mjölk som livsmedel blev vanligt först i slutet av 1800-talet, så att vi nu har funnit bevis på mjölkanvändning redan från 1700-talet är verkligen intressant, säger hon.
DNA från petrosusbenet
Finlands befolkningshistorik är speciell på grund av att det har funnits så kallade flaskhalsar i befolkningsutvecklingen med små och ganska isolerade befolkningsgrupper. Det gör att vissa särdrag blir tydliga i det genetiska materialet. Eftersom befolkningen var liten finns det också få bevarade kvarlevor.
– Att vi nu har genetiskt material från forntida individer från nordöstra delen av Finland är närmast unikt, säger Sanni Peltola, genetiker och postdoktor vid Turku universitet.
Forskarna räknar med att den information de kan få ut av proverna kommer att ge underlag till flera års forskning. I Pälkäne kyrka tog de vara på petrosusbenet, den del av skallen där hörselbenen sitter, som är en mycket bra källa till forntida DNA. I vissa fall har man också tagit vara på tänder. Resultaten är inte klara, men de preliminära data som finns visar att det forntida DNA:t är av bra kvalitet.
Historiskt DNA
Forntida DNA liknar inte de levandes. Så snart någon dör börjar DNA brytas ned till kortare kedjor eftersom alla reparationsprocesser upphör, och när någon begravs i marken tillkommer dessutom nedbrytning av mikroorganismer.
– De långa biomolekylerna hos en levande fragmenteras därför till allt kortare bitar av DNA, berättade genetikern Ronan O'Sullivan, genetiker och postdoktor på Turku universitet, vid ett seminarium på Karolinska Institutet den 17 mars.
Ett historiskt DNA-prov är speciellt också eftersom andelen genetiskt material från den forntida människan kan vara så lite som 0,1 procent. Resten kommer från miljön; bakterier och virus som finns i jorden individen varit begravd i, eller till och med DNA från den person som grävde upp kvarlevorna. Men det betyder inte att allt övrigt genetiskt material nödvändigtvis är ointressant.
– Vi kan också fånga upp DNA från patogener, vilket kan visa att en individ har haft vissa sjukdomar. Tänder är en särskilt bra källa eftersom de har ett rikt blodflöde och patogener ofta färdas i blodet, sade Ronan O'Sullivan.
Ansiktsrekonstruktioner
Med hjälp av forensisk teknik har det också gjorts några ansiktsrekonstruktioner utifrån kranierna av den rättsmedicinska tecknaren Hew Morrison, som vanligtvis arbetar tillsammans med polisen och brottsplatsutredare med att rekonstruera okända individer.
En av forskarnas bilder visar en äldre kvinna från Pälkärne kyrka som under sitt liv har förlorat nästan alla tänder. DNA-prover visar hennes troliga ögon- och hårfärg. Provtagning har också visat att hon under barndomen led av näringsbrist eller någon form av infektion eller kronisk sjukdom.
– Bilder av det här slaget görs utifrån en viss konstnärlig tolkning, men anhörigas reaktioner på polisens rekonstruktioner har visat att de här bilderna kan vara verklighetstrogna. Så det är möjligt att anhöriga till de här individerna hade känt igen dem, även om bilderna inte är helt exakta, sade Ulla Nordfors vid seminariet.
Följ det finska historiska KAROL-projektet på deras Facebooksida (finskspråkig)