Kan färgen hålla sig i skinnet?
Gaddad? Var fjärde svensk är tatuerad och bland unga kvinnor är det ännu vanligare. Men vad har du egentligen sprutat in i din hud? Vi har pratat med forskarna som vet mer.
Text: Annika Lund, först publicerad i Medicinsk Vetenskap, nr 3 2026
Det råder olika bud om hur vanligt det är med tatueringar. Väljer man att lita på Folkhälsomyndighetens senaste miljöenkät har var fjärde svensk smyckat sin hud och det är numera vanligare hos kvinnor: 28 procent av kvinnorna och 21 procent av männen uppger att de har tatuerat sig. För båda könen är det vanligare hos yngre personer. Små och enfärgade motiv dominerar, stort och färggrant är vanligast hos yngre män. De allra flesta får inga besvär av sin tatuering.
Men för vissa leder den till utdragna hudproblem. I Folkhälsomyndighetens enkät uppger 4,7 procent att de har hudbesvär på grund av sin tatuering. En del av dem brottas med besvärlig kontaktallergi, där färgen ger stark klåda. Det finns fler komplikationer – mer om dem längre ned i texten.
Men – vi tar det från början. Hur går egentligen en tatuering till? Varför stannar färgen i huden? Eller – gör den ens det?
Ett tatueringsverktyg gör tiotusentals nålstick per minut och fylls kontinuerligt med färg. Målet är att placera färgpigmenten i dermis, det mellersta hudlagret, ungefär en till två millimeter under hudytan. Hamnar färgen för ytligt försvinner den när huden förnyas. Hamnar den för djupt kan motivet bli suddigt.
När färgen hamnar i dermis, läderhuden, reagerar immunförsvaret, framför allt makrofager, ”storätarna”. De slukar färgpigmenten – men klarar inte av att bryta ned dem på samma sätt som de brukar göra med till exempel bakterier. Pigmenten är beständiga och blir kvar inuti immuncellerna.
När de så småningom dör frigörs pigmenten lokalt, där nya makrofager äter upp dem. Resultatet är ett långsamt, lokalt kretslopp där färgen förflyttas mellan immunceller. Det här lyckades franska forskare visa i en studie på möss från 2018. Det var första gången någon lyckades förklara varför bilden stannar på huden trots cellförnyelser, förklarar Nanna Fyhrquist, forskare inom immunologi vid Institutet för miljömedicin vid Karolinska Institutet.
– Den huvudsakliga generationsväxlingen av färgpigment sker i makrofager, säger hon.
Färgpigment når lymfkörtlar
Men storätarna påverkas av att fyllas med pigment. Det visar en schweizisk studie från 2025, där forskare undersökte möss som fått baktassens trampdyna täckt av tatueringar. På en människa skulle motiven motsvara ungefär en handflata i storlek.
Forskarna kunde i realtid följa flera immunologiska reaktioner. Inom loppet av tio minuter hade färgpigment nått lymfkörtlar nära musens ”knä”, där en tydlig immunreaktion drog igång.
En stor del av färgen dröjde sig kvar där. Det ligger i linje med tidigare obduktionsstudier på människor – näraliggande lymfkörtlar tar emot tatueringsfärg.
Men i den här musstudien såg forskarna att en del färg fördes vidare i systemet. Den nådde lymfkörtlar inne i buken.
– Det är viktigt att veta var pigmenten hamnar. Fastnar de i de första lymfnoderna eller kan de röra sig vidare i kroppen? I den här musstudien gjorde de det, men vi vet inte vad som gäller för människor, säger Nanna Fyhrquist.
Den schweiziska musstudien visade att makrofager i det tatuerade området var närmast proppfulla av färgpigment. Det var väntat – det är som sagt så motivet blir permanent. Men forskarna kunde också visa att det spelade roll för immuncellernas funktionsförmåga.
När mössen fick mRNA-vaccin mot covid-19 hade de sämre antikroppssvar än kontrollmöss, som inte hade tatuerats. Men när de fick ett influensavaccin som bygger på en annan vaccinteknik, då hade de tvärtom starkare antikroppsvar.
Det tyder på att tatueringen påverkar hur immunsystemet reagerar – åtminstone hos möss.
Men spelar allt detta någon roll? Att vaccinsvar hos möss förändras, att färgpigment förs till lymfkörtlar och vidare i lymfsystemet – har det relevans för den som vill markera en milstolpe i livet? Eller rista in något som speglar djupa känslor i sin hud? Eller bara få känna sig fin?
Forskarna vet helt enkelt inte, säger Nanna Fyhrquist.
– Jag vill inte vara en olyckskorp som skrämmer den som väldigt gärna vill göra en tatuering. Men som forskare i immunologi kan jag inte ignorera att mössens immunförsvar påverkas. Samtidigt är det djurstudier och vi vet inte om de gäller även för människor, säger hon.
Vad betyder ordet tatuering?
Ordet tatuering kommer från det polynesiska ordet tatau, som betyder ungefär ”att slå” eller ”att knacka”. Ordet kom in i engelskan under 1700-talet efter James Cooks resor i Stilla Havet och därifrån lånades det vidare till andra språk.
Många tatueringsfärger innehåller tveklöst hälsoskadliga ämnen. Svart färg innehåller ofta carbon black, ett kolbaserat pigment som vanligen skyddar gummit i bildäck mot UV-strålning. Äldre tatueringsfärger var ofta metallbaserade, där kadmium kunde ge gult, orange och rött, krom grönt, kvicksilver rött och kobolt blått.
Men metallbaserade färger har ofta en mattare ton. Sedan några decennier dominerar färger med azo-pigment, som ger klara och intensiva färger. När azo-pigment bryts ned kan cancerframkallande ämnen uppstå. Därutöver ingår lösningsmedel, bindemedel, konserveringsmedel och ibland andra hjälpmedel.
Färger förhandsgranskas inte
Som vid all toxicitet handlar det om hur mycket man får i sig. EU:s kemikalielagstiftning REACH begränsar sedan 2022 halterna av toxiska ämnen i tatueringsfärger. Fokus ligger särskilt på sådant som kan vara cancerframkallande, påverka fertilitet eller ge allergier.
Det finns dock inget system med förhandsgranskning. Ingen myndighet godkänner tatueringsfärger innan de börjar säljas.
– Nej, för de här kemikalierna är inte gjorda för att användas i huden – eller i kroppen överhuvudtaget, säger Ina Anveden Berglind, överläkare vid Centrum för arbets- och miljömedicin, Enheten för arbets- och miljödermatologi och anknuten som forskare vid Institutet för miljömedicin vid Karolinska Institutet.
Läkemedelsverket är tillsynsmyndighet för tatueringsfärger. Under 2024 inspekterades tatueringssalonger i ett hundratal kommuner. Totalt 445 tatueringsfärger granskades vid dessa tillsynsbesök.
Drygt hälften klarade inte kraven på märkning enligt REACH. Ofta handlade det om att själva innehållsförteckningen var bristfällig.
– När märkningen har så stora brister kan inte ens en mycket seriös tatueringsstudio garantera att färgen faktiskt lever upp till regelverket, säger Ina Anveden Berglind.
Det har länge funnits en oro för att tatueringar skulle öka risken för cancer, framför allt lymfom och hudcancer. I Sverige har forskare skickat enkäter med frågor om till exempel storlek och färg på eventuella tatueringar till personer med lymfom och olika slags hudcancer, identifierade via cancerregistret. Matchande kontrollpersoner, utan motsvarande cancerdiagnos, har fått samma frågor.
De svenska studierna har visat statistiska samband. De som hade haft lymfom eller melanom var något oftare tatuerade än kontrollpersonerna. Vid skivepitelcancer sågs inte motsvarande samband. Studierna har väckt uppmärksamhet, särskilt den om lymfom.
Men hur ska de tolkas?
Med stor försiktighet, menar Maria Feychting, professor i epidemiologi vid Institutet för miljömedicin på Karolinska Institutet.
– Det finns fortfarande få studier inom området och de har gett osäkra resultat, säger hon.
Osäkert om cancerrisk
En av osäkerheterna Maria Feychting pekar ut är att svarsfrekvensen var låg. Endast drygt hälften av de som hade haft cancer besvarade enkäten och hos kontrollpersonerna var det ännu färre. Det gällde både lymfom- och melanomstudien. I vissa fall hade det gått lång tid mellan tatueringen och svarstillfället, vilket kan ge minnesfel kring till exempel solvanor.
Något tydligt dos-responssamband sågs inte heller – stora tatueringar gav inte högre cancerrisk. I lymfomstudien var cancerrisken högst under åren närmast efter tatueringen, vilket är oväntat med tanke på att cancerutveckling tar tid. I melanomstudien fick de flesta sin tumör utanför det tatuerade området.
Nyligen publicerades en sammanställning av sju tidigare gjorda studier, däribland de svenska. Enligt den finns det idag inget övertygande stöd för att tatueringar ökar risken för hudcancer eller lymfom.
– Vi omger oss med många cancerframkallande ämnen och de finns även i tatueringsfärgerna. Det måste inte betyda att tatueringar ökar risken för cancer. Vi behöver säkrare studier innan vi kan ge tydliga besked, säger Maria Feychting.
Sådana studier pågår.
Redan nu är det säkert är att tatueringar kan ge infektioner och hudreaktioner. Om infektionerna kan man fatta sig kort – risken är låg om man går till en seriös tatueringsstudio, där kunskaperna om hygien är goda.
Hudreaktionerna kan däremot bli en utdragen historia. De går tyvärr inte att förebygga genom att vara noggrann med valet av utförare.
– Det är individuellt hur man reagerar på olika ämnen i tatueringsfärgen, säger Ina Anveden Berglind.
Generellt tycks risken för långvariga hudbesvär öka med tatueringens storlek. De siffror som finns visar att tolv procent av dem med stora tatueringar (större än fem handflator) får hudbesvär, att jämföra med två procent vid mindre motiv.
Varning för röd färg
Röd färg kommer med en egen varningsflagg. Röda tatueringar ger oftare besvär i starkt solljus, så kallade fototoxiska reaktioner. I en studie rapporterade drygt var femte tatuerad person att de hade solutlösta reaktioner, där tatueringen i princip omedelbart börjar klia, rodna, svullna eller göra ont.
– De här besvären kommer man förbi genom att täcka över tatueringen med kläder, men om den sitter på till exempel händerna, nacken eller halsen så är det svårare. Det är inte heller så roligt att alltid behöva ha långbyxor när man är i solen om tatueringen sitter på benen, säger Ina Anveden Berglind.
Ett annat långvarigt hudbesvär är kontaktallergi – allergi mot något ämne i tatueringsfärgen. Den kan ge en alldeles infernalisk klåda, på en nivå som gör tatueringen svår att leva med. Ytterst besvärligt, eftersom kontaktallergi är livslångt – och tatueringen är permanent.
– Ibland finns ingen annan utväg än att avlägsna tatueringen kirurgiskt. Är det en stor yta får man täcka med hudtransplantat efteråt, säger Ina Anveden Berglind.
Den vanligaste metoden för att ta bort en tatuering är laser. Men vid just kontaktallergi kan den göra mer skada än nytta.
När lasern träffar tatueringen slås färgpigmenten sönder till mindre fragment. Då blir det lättare för immunsystemet att transportera bort dem, vilket gör att tatueringen gradvis bleknar.
– Men partiklarna förs bara bort från huden, inte ut ur kroppen. Vi vill undvika att sprida färgpigment som kan ge kontaktallergiska reaktionerna till övriga kroppen, säger Ina Anveden Berglind.
Upprepad behandling kan behövas
Kortisoninjektioner i det kliande området kan ge lindring, men behandlingen behöver vanligen upprepas. Mer bestående effekt kan i bästa fall ges av en JAK-hämmare i krämform. Detta immundämpande läkemedel, som används vid handeksem, hjälpte två patienter att helt slippa sin klåda, enligt en relativt nyligen publicerad studie.
– Det är inte ofarliga ämnen man tar in i kroppen när man tatuerar sig. Jag tycker man ska tänka igenom sin tatuering mycket noggrant och känna till att riskerna för hudbesvär ökar om motiven är stora och färggranna eller innehåller röd färg. Samtidigt ligger jag inte sömnlös över riskerna med tatueringar – och behovet av kroppssmyckning verkar vara djupt rotat i oss eftersom vi har hållit på med det i tusentals år, säger Ina Anveden Berglind.
Fotnot: Mycket i texten är hämtat ur kunskapssammanställningen Tatueringar och hälsa från Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet.
Förbryllande tatueringar
Världens äldsta säkert identifierade tatueringar sitter på Ötzi, den cirka 5 300 år gamla mumifierade man som hittades i Alperna 1991. Ötzi har 61 tatueringar i form av linjer eller kors på bland annat ryggen, handleden (bilden) och vaderna. De är gjorda genom att finfördelat träkol har gnuggats in i små snitt i huden. Forskare diskuterar syftet med tatueringarna, där en teori är att de kan ha haft en medicinsk funktion. Det stöds bland annat av att flera av dem sitter nära områden där Ötzi har tecken på förslitningar och skador.
Källa: Sydtyrolens arkeologiska museum.
Läs fler spännande artiklar om medicinsk forskning
Du har väl inte missat Karolinska Institutets populärvetenskapliga tidning Medicinsk Vetenskap? Här kan du läsa fler artiklar om det senaste inom medicinsk forskning och möta forskarna bakom fynden. Bli prenumerant!
Foto: CollageHåll koll på spännande forskning
Medicinvetaren är ett populärvetenskapligt nyhetsbrev som håller dig uppdaterad om all spännande forskning som sker vid Karolinska Institutet. Missa inte läsvärda forskningsnyheter, nyfikna poddavsnitt och annat populärvetenskapligt innehåll om hälsa och medicinsk forskning. Anmäl dig här.