Kontakt med spermadonator väckte många känslor
Sverige var det första landet med öppen spermadonation, där de myndiga barnen har rätt att få information om sin donator. Nu har forskare vid Karolinska Institutet undersökt hur sådana kontakter och relationer påverkar föräldrarna till dessa unga män och kvinnor. Studien som publicerats i Human Reproduction visar att mammorna ofta har lättare att acceptera den nya situationen.
– Våra resultat visar att föräldrarna ofta inte hade tänkt så mycket på donatorn under barnets uppväxt, utan känt sig som en ganska vanlig familj. Men när deras vuxna barn sökte information om honom blev han plötsligt en verklig person som de behövde förhålla sig till, säger Andreas Widbom, doktorand vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet, och studiens försteförfattare.
Sverige var det första landet i världen som 1984 förbjöd anonyma spermadonatorer och gav barnen rätt att vid 18 års ålder få veta vem donatorn är.
Det är ett beslut som fått kritik, bland annat för farhågorna om att färre vill bli donatorer. En invändning som visat sig inte stämma.
Det finns lite kunskap om hur heterosexuella föräldrar upplever att deras vuxna barn tar kontakt med spermadonatorn. Detta trots att flera andra länder idag har liknande lagstiftning, men där har barnen inte hunnit bli så gamla att de kunnat ta vara på möjligheten att få veta donatorns identitet.
I Sverige finns drygt 800 vuxna som tillkommit med hjälp av öppen spermadonation, men få av dem har sökt den här informationen.
Nu har forskare vid Karolinska Institutet i samarbete med alla universitetssjukhus i Sverige genomfört en kvalitativ intervjustudie med föräldrarna till de unga män och kvinnor som sökt information om sin respektive spermadonator.
Mammorna mer positiva
Resultaten bygger på intervjuer med 23 föräldrar (åtta föräldrapar och sju mammor). Intervjuerna genomfördes som fysiska möten eller telefonsamtal med en förälder per samtal. Datainsamlingen pågick under tre månader hösten och vintern 2018-19.
Svaren kunde delas in i olika teman, bland annat det forskarna kallar ”Positionering av donatorn i ett nytt landskap”, som beskriver hur föräldrarna praktiskt och känslomässigt förhållit sig till donatorn.
Den förändrade situationen verkar mer komplicerad för papporna, som kunde känna sig hotade i sin fadersroll och vilja hålla donatorn på avstånd.
– Mammorna var generellt mer positiva till att deras barn hade sökt information om donatorn och några tyckte att det var som att familjen hade blivit större. Att se eller träffa donatorn väckte ändå en hel del frågor om betydelsen av genetiska band som föräldrarna inte varit förberedda på, säger Claudia Lampic, docent vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet, och studiens sisteförfattare.
Studien omfattar heterosexuella föräldrar som själva informerat sina barn om att de tillkommit via spermadonation inom ramen för svensk lagstiftning. Det är fler mammor än pappor som deltagit och detta tillsammans begränsar i vilken omfattning resultaten kan appliceras på andra grupper och andra länder.
Möjligt behov hos familjer
Nu bearbetar forskarna de intervjuer som genomförts med vuxna barn och spermadonatorer. Med den analysen utvecklas kunskapsbilden av en situation som är unik för alla inblandade. Informationen kan vara viktig för flera grupper idag.
– Infertilitetsbehandling med sperma eller ägg från en donator har livslånga konsekvenser både för de familjer som bildas och för donatorerna. Det är särskilt tydligt nu när släktforskning med hjälp av DNA-tester blivit allt mer populär. Ett av våra forskningsmål är att undersöka behovet av specifik information eller andra resurser för att stödja familjer som bildas med hjälp av donationsbehandling och för donatorer, säger Claudia Lampic.
Forskningen finansierades av Vetenskapsrådet. Det finns inga rapporterade intressekonflikter.
Publikation
“Positioning the donor in a new landscape - mothers’ and fathers’ experiences as their adult children obtained information about the identity-release sperm donor”. Andreas Widbom, Stina Isaksson, Gunilla Sydsjö, Agneta Skoog Svanberg, Claudia Lampic, Human Reproduction, 21 juni 2021, doi:10.1093/humrep/deab146.