Ingen ökning av hjärntumörer i de nordiska länderna
Förekomsten av gliom – den vanligaste formen av hjärntumör – ökar inte i de nordiska länderna, vilket talar emot att användning av mobiltelefoni skulle vara en orsak till sjukdomen. Det visar en ny studie från Karolinska Institutet som publiceras i vetenskapstidskriften Epidemiology. De analyser som forskarna presenterar visar även att de riskökningar vid mobiltelefoni som tidigare redovisats i enstaka studier borde ha synts i den generella cancerstatistiken om det funnits en verklig risk med att använda mobiltelefon.
– Invånarna i de nordiska länderna var tidiga med att ta till sig mobiltekniken och mobiltelefoner har använts av en mycket stor del av befolkningen. Samtliga nordiska länder har nationella cancerregister av mycket hög kvalitet som ger utmärkta möjligheter att studera förändringar i förekomst av hjärntumörer, säger Maria Feychting, professor vid Institutet för miljömedicin vid Karolinska Institutet.
Den aktuella studien i Epidemiology visar att ingen ökning av gliom har skett i de nordiska länderna sedan mobiltelefoner introducerades, samt att de riskökningar som rapporterats i enstaka studier inte är förenliga med att ingen ökning syns i cancerstatistiken. Studien är en uppdatering av en tidigare studie av gliomförekomst i de nordiska länderna. Analyserna sträcker sig nu till och med 2008 och visar fortfarande inga tecken på att sjukdomen ökar i de åldersgrupper som använt mobiltelefon.
Forskarna redovisar även en analys av hur troligt det är att en eventuell risk med mobiltelefoni skulle synas i nordisk cancerstatistik. Resultaten visar att de riskökningar vid mobiltelefoni som rapporterats i ett fåtal studier med säkerhet skulle synas i statistiken om det var verkliga riskökningar. Den riskökning som rapporterades bland de cirka 10 procent som använde mobiltelefon mest intensivt (1640 timmar totalt) i den så kallade Interphone-studien skulle med 98 procents sannolikhet synas i cancerstatistiken. Då denna trend inte återfinns i sjukdomsstatistiken talar det starkt emot att de riskökningar vid mobiltelefoni som setts i ett fåtal undersökningar skulle vara korrekta, är forskarnas slutsats.
– Men det går idag inte att säga något om eventuella riskökningar till följd av mobilanvändning efter 20 eller 30 år, vilket gör att man måste fortsätta följa sjukdomsutvecklingen i cancerregistren. WHO, EU och andra organ har rekommenderat att den här typen av trendanalyser av nationella cancerdata genomförs och jämförs med utvecklingen av mobiltelefonanvändning. Andra typer av studier har visat sig ha stora metodproblem som gör att de behöver kompletteras med trendanalyser, säger Maria Feychting.
Publikation
Mobile phone use and incidence of glioma in the Nordic countries 1979-2008: consistency check.
Epidemiology 2012 Mar;23(2):301-7