I Demokratiska republiken Kongo är konflikt i sig en dålig indikator för barns hälsa
Konflikter orsakar dödsfall och skador samt hälsokonsekvenser orsakat av att människor flyr, hälsosystem kollapser och ökad spridning av infektionssjukdomar. Men i DR Kongo, som har varit drabbat av konflikt och instabilitet i årtionden, är konflikt i sig en dålig indikator på barns hälsa. I sin studie jämför Mattias Schedwin täckningsgraden av viktiga indikatorer för barnhälsa mellan olika provinser i DR Kongo och deras samband med barnadödlighet och konfliktnivå i landet
En lång och orättvis väg mot en god och jämlik hälsa
"I vår studie har vi jämfört indikatorer relevanta för barnadödlighet, som t.ex. vaccinationsstatus och tillgång till korrekt behandling av diarrésjukdomar, mellan de 26 provinserna i Demokratiska republiken (DR) Kongo, Afrikas näst största land, och tittat på hur täckningsgraden hänger samman med barnadödlighet", säger doktoranden Mattias Schedwin som bor i huvudstaden Kinshasa.
Täckningsgraden av dessa indikatorer visade sig skilja kraftigt mellan provinserna. Till exempel varierade vaccination mot pneumokocker från 9 % i provinsen med den lägsta täckningsgraden till 90 % i provinsen med den högsta täckningsgraden. En enkel sak som att ha tillgång till vatten och tvål för att tvätta händerna varierade från 0,5 % till 70 % i täckningsgrad. Detta tyder på att barns förutsättningar för överlevnad varierar avsevärt mellan provinserna i DR Kongo, vilket är ytterligare ett bevis på att stora ojämlikheter i fråga om barns hälsa inte bara förekommer mellan länder utan även inom länder.
Det är mer sannolikt att barn omfattas av hälso- och sjukvård i konfliktområden
Mattias Schedwin har också undersökt sannolikheten för att vara täckt av ovan nämnda indikatorer för barn som bor i konfliktdrabbade provinser jämfört med barn i provinser utan konflikt. Kanske oväntat fann han att barn i konfliktdrabbade provinser hade större sannolikhet att omfattas av dessa indikatorer. Konfliktdrabbade provinser stod däremot för både den högsta och den lägsta täckningen av indikatorerna.
Uppskattningsvis 40 procent av hälsovården i DR Kongo finansieras genom att människor betalar ur egen ficka, vilket är särskilt problematiskt eftersom tre fjärdedelar av befolkningen lever i extrem fattigdom. Ytterligare 40 procent av sjukvården finansieras av internationella givare, vilket innebär att tillgången till hälso- och sjukvård i stor utsträckning är beroende av var dessa givares bistånd fokuseras.
"Om bättre barnhälsa ska uppnås på ett jämlikt sätt är det viktigt att se till att väletablerade mönster för att ge bistånd inte står i vägen för att nå de mest utsatta människorna", säger Mattias Schedwin.
Nordkivu, en provins i östra delen av DR Kongo, uppvisade den högsta täckningsgraden för hälsoindikatorerna och den lägsta barnadödligheten. Detta område har varit drabbat av konflikter sedan 1990-talet och har stor närvaro av humanitära organisationer i förhållande till andra delar av landet. Dessutom har den östra delen av DR Kongo tillgång till naturresurser och handel med grannländer, vilket ökar förutsättningarna för en större ekonomi och därmed bättre tillgång till hälso- och sjukvård. Samtidigt hade provinsen Kasaï i centrala Demokratiska republiken Kongo den lägsta täckningsgraden av indikatorer och den högsta dödligheten. En förklaring till detta kan vara att Kasai är en av de fattigaste provinserna som dessutom upplevde en intensiv men relativt kort konflikt i närtid till då data för studien samlades in.
Behandling av diarrésjukdomar är avgörande
"Vår analys indikerade också att förebyggande, skyddande och behandlingssstrategier, för diarrésjukdomar, skulle kunna vara ett effektivt sätt för att minska ojämlikheterna mellan provinserna", säger Mattias Schedwin.
Diarrésjukdomar är fortfarande en av de vanligaste dödsorsakerna för barn under fem år och i DR Kongo beräknas diarrésjukomar stå för 9 % av dödsfallen. Stora framsteg har gjorts globalt när det gäller att minska antalet dödsfall på grund av diarrésjukdomar, men under de senaste årtiondena har utvecklingen stagnerat. Hörnstenen för behandling är vätskeersättning och zink. Att öka tillgången är komplicerat och kräver en gynnsam miljö med bland annat tillförlitliga leveranskedjor samt kunskap och efterfrågan hos vårdgivare och vårdnadshavare.
"I två kommande studier kommer vi att titta närmare på förutsättningarna för korrekt behandling av diarrésjukdomar bland vårdgivare i koleraendemiska områden i Demokratiska republiken Kongo. Detta är de områden där förutsättningarna för korrekt behandling borde vara bäst. Vi hoppas kunna identifiera gynnsamma faktorer och flaskhalsar som kan hjälpa till att vägleda framtida interventioner och politiska strategier, inte bara i “koleraendemiska områden" utan även på nationell nivå."
Nya perspektiv för framtida insatser och hälsoplanering
"Min studie visar att konflikt i DR Kongo i sig inte är en bra indikator på barns hälsa. Verkligheten är mer komplex. När man beslutar om var insatser behövs är det ingen god idé att endast basera detta på var det finns pågående konflikt, eftersom barn utanför konfliktdrabbade områden då riskerar att förbises", säger Mattias Schedwin.
Han drar en parallell till Covid-19 där rutinmässiga vaccinationsprogram har påverkats negativt av pandemin och förklarar att när vi flyttar vårt fokus mot det som uppfattas som mest brådskande riskerar vi att missa andra pågående utmaningar.
Detta perspektiv är viktigt för DR Kongo när det gäller framtida implementering av insatser och planering av hälso- och sjukvårdssystemet för att uppnå det globala målet för hållbar utveckling 3.2 (förhindra alla dödsfall som hade kunnat förebyggas bland barn under fem år). Dessutom är det viktigt för den globala diskussionen om barns hälsa och dödlighet.
"Det som är viktigt att framhålla är att denna studie tittade på provinsnivå och ger ingen insikt om skillnader inom provinserna. Därmed säger den ingenting om de barn som lever i de mest konfliktintensiva områdena och inte heller om barn i läger för internflyktingar och flyktingar.
Den främsta slutsatsen från denna studie är att när man arbetar med att möta behoven hos barn i konfliktdrabbade områden, som ofta har bland de sämsta förutsättningar för överlevnad och god hälsa så får man inte bortse från behoven hos barn som bor i områden utan konflikt. Vi måste sträva efter att uppnå bättre hälsa för alla barn på ett rättvist sätt där ingen glöms bort", säger Mattias Schedwin.