Hanna Brauner: ”Vi har haft ett rakt och chosefritt diskussionsklimat”

 I projektet undersökte de hur förekomsten ett enzym kallat SAMHD1, påverkar immuncellerna vid hudlymfom. Nikolas Herold har forskat om enzymet i drygt tio år. 

– Uttrycket av enzymet verkar förändras när sjukdomen går över i en mer aggressiv fas, säger han. 

Möjliga nya behandlingssätt

Resultaten ska publiceras men två huvudfynd handlar om nya, möjliga behandlingssätt. Det immunologiska spåret handlar om NK-celler, som normalt kan ”stöta bort” lymfom. 

– NK-cellerna på plats visade sig vara nedreglerade, så en möjlig behandling är att aktivera dem lokalt, säger Hanna Brauner. 

I cellkulturer kunde kombinationer av befintliga läkemedel komma runt att SAMHD1 dämpar effekten av läkemedel. 

– Vi såg att ´oj, det här läkemedlet gör ju att SAMHD1 försvinner!´ Vilket i sin tur gör hudlymfomet mer mottagligt för en annan medicin, säger Nikolas Herold. 

Resultaten hade de varken förutsett eller förväntat sig. 

– Därför stod det inte med i projektplanen, men det är ju det som är roligt med forskning, när man får fynd man inte räknat med, säger han. 

Hanna Brauner håller med: 

– Ofta får resultaten föra en framåt. Man måste vara beredd att omvärdera vad som är viktigast och hur det egentligen hänger ihop.

Papperen yrde på lunchen

De har fått vara kreativa med att mötas, dels då de suttit på olika håll, dels då de är forskande kliniker. Hanna Brauner nämner deras effektiva lunchmöten. 

– Alltid var någon av oss klädd i läkarkläder och vår postdoktor hade skrivit ut en massa papper och figurer … Där satt vi och resonerade och antecknade, medan pappren yrde, och så var någon av oss tvungen att springa iväg till sina patienter igen, säger hon. 

Hennes tips är att tidigt se till att hela forskargrupperna träffas. 

– Vi hade en gemensam lunch och det var jättehäftigt, med en massa diskussioner i periferin av projektet. Vi insåg att det fanns synergier och jag önskar att vi fört ihop grupperna tidigare i projektet, säger Hanna Brauner.

Enligt Nikolas Herold har projektet löpt på bra. 

– Utan KIRI hade vi aldrig fått till det här samarbetet som funkat förvånansvärt bra. Vi har lite olika sätt att tänka – Hanna är klok och genomtänkt, medan jag kan vara väldigt impulsiv. Den kombinationen har varit väldigt givande, säger han. 

– Vi bidrar med olika saker, både som personer och forskare, säger Hanna Brauner. 

Båda uppskattade det jämbördiga ledarskapet. 

– Man har inte huvudansvaret eller är junior samarbetspartner, vilket bättre återspeglar hur det ser ut utanför akademin. Då blir man tvungen att argumentera för sin ståndpunkt och det är större chans att de bästa idéerna vinner, säger Nikolas Herold. 

– Vi har haft ett rakt och chosefritt diskussionsklimat. Vi är superexperter inom våra egna områden, och samtidigt ganska naiva kring den andras, så vi har ifrågasatt varandra – 'Hur tänker du nu? Varför är det ett självklart nästa steg?'. Det har varit mycket lärorikt, säger Hanna Brauner.

Värdefulla träffar på fakultetsklubben

Nikolas Herold lyfter vikten av sociala möten inom KIRI-nätverket. 

– Att träffas på fakultetsklubben med pizza och vin ska man inte underskatta. Det skapar en miljö där det är lätt att prata med varandra, om svårigheter att få anslag, om privata saker men också om forskning, säger han. 

Hanna Brauner delar numera också en doktorand med KIRI Fellow Maria Kasper, ”en rolig spin-off”, som hon säger. 

– KIRI handlar inte bara om postdoc-projektet, även om det är ett bra initiativ som gör att folk anstränger sig extra för att knyta kontakter. Det är viktigt att lyfta att det även finns andra mervärden i att komma samman mellan forskningsområden och institutioner, säger hon.