Hälso- och sjukvård under katastrofer kräver samarbete, flexibilitet och tydligt beslutsfattande
Samarbete, tydligt beslutsfattande för vårdpersonal samt flexibla beredskapsplaner är nyckelfaktorer för att upprätthålla hälso- och sjukvårdssystem vid utmaningar som en översvämning, enligt en ny doktorsavhandling från Karolinska Institutet.
– Jag har tittat närmare på översvämningar i Kambodja för att bättre förstå hur hälsobehoven och systemets förmåga att hantera dessa behov förändras efter vid översvämningar. Vi vet att extrema väderförhållanden förväntas bli vanligare i takt med att klimatförändringarna fortskrider. Den ”chock” som uppstår vid översvämning påverkar både människors hälsa och utmanar hälso-och sjukvårdssystemet, eftersom förmågan att kunna fortsätta leverera hälso-och sjukvård utmanas.
Motståndskraftiga hälso- och sjukvårdssystem har kapacitet att fortsätta tillhandahålla hälso- och sjukvårdstjänster för att möta ett brett spektrum av nya och rutinmässiga hälsobehov efter en katastrof, ända har vi mycket kvar att lära för att förstå vad som gör vissa hälso- och sjukvårdssystemen motståndskraftiga, säger Dell Saulnier, doktorand vid institutionen för global folkhälsa och författare till doktorsavhandlingen.
Vilka är de viktigaste resultaten?
– Översvämningar kan få en långvarig effekt och öka både nya och rutinmässiga hälsobehov, på kort sikt och i upp till två år. Hälso- och sjukvårdssystemet i Kambodja verkade ha kapacitet att både absorbera och anpassa sig för att hantera dessa hälsobehov, men var samtidigt hjälpta av lokalsamhällenas egen förmåga att ta hand om sina behov.
Baserat på våra resultat lyckades vi identifiera fyra sätt som skulle kunna hjälpa hälso- och sjukvårdssystemen att bli mer motståndskraftiga: att samarbeta över olika nivåer av hälsosystem och med andra sektorer och organisationer, att ha tydliga relationer mellan systemaktörer för att kunna avgränsa vilka beslut de får fatta i sina roller, ha beredskapsplaner vid extrema väderförhållanden, men låta dessa planer vara flexibla; samt i högre grad involvera samhället när det gäller beslutsfattandet inom hälso- och sjukvårdssystemet.
Kan resultaten i din avhandling vara användbara i andra extrema situationer, som till exempel den nuvarande covid-19 pandemin?
– Vi behöver vara förberedda för att ta itu med de indirekta effekterna av pandemin när det kommer till användandet av hälso- och sjukvård. Jag tror det finns några principer som hälso- och sjukvårdssystem kan anamma som kan hjälpa dem anpassa sig till denna ständigt föränderliga och utdragna situation: att fastställa tydliga roller och ansvar för medarbetare – från personal på kliniker till personal inom offentlig hälso- och sjukvård – som gör det möjligt att vara flexibel och trygg i sitt beslutsfattande; att ha ett nära samarbete med andra sektorer såsom utbildning och med lokalbefolkningen vid planeringsarbetet för hälsoinsatser; samt att uppmuntra tydlig och öppen dialog med samhälle och mellan alla nivåer i systemet, från administratörer och tekniker till avdelnings- och verksamhetsledare och beslutsfattare.
Hur kan denna kunskap bidra till att förbättra människors hälsa?
– Om vi kan hjälpa hälso- och sjukvårdssystem att hitta sätt att upprätthålla och säkra leverans av hälsovårdstjänster för alla typer av hälsobehov efter extrema väderförhållanden, kommer vi att gå långt för att hålla människor friska efter sådana händelser. Eftersom vi förväntar oss att extrema väderförhållanden kommer att bli vanligare i framtiden kan denna kunskap ha stor inverkan och betydelse framöver.