Glädje, stolthet och milstolpar firades under vårens promotionshögtid

”Att stå stadigt över tid”

– Vårt uppdrag handlar inte bara om att driva utvecklingen framåt, utan också om att stå stadigt över tid och vara trogen vårt kärnuppdrag; att värna den akademiska friheten, upprätthålla värdet av grundforskning, utbilda framtida generationer och bidra med kunskap som stärker ett hållbart samhälle, sa rektor Annika Östman Wernerson.

I sitt välkomsttal hyllade hon den framlidne Hans Rosling för hur han försvarat kunskap och långsiktiga perspektiv. Hon hyllade också nyligen bortgångne Leif Lundblad för hans stora och viktiga donation till KI för forskning inom demenssjukdomar. 

Rektor avslutade sitt tal med att vända sig direkt till de blivande doktorerna och gratulerade dem till deras fina prestationer, men bad dem även att lyfta blicken och se det längre perspektivet. ”Inte bara för prestation – utan också för mening. Och inte minst för lycka", avslutade hon.

Framstående insatser inom bröstcancer och munhälsa hedrades 

I nästa akt tilldelades de nya hedersdoktorerna Charles Perou och Timo Sorsa sina titlar för banbrytande insatser inom bröstcancer respektive munhälsa – forskning som har haft stor betydelse för Karolinska Institutet. 

Charles Perou var på plats och tog emot sin hatt och ring från promotor Marie Arsenian Henriksson, vicerektor för forskning, medan Timo Sorsa promoverades i sin frånvaro med hans foto på storbildsskärm.

– Det är den mest hedervärda utmärkelsen jag någonsin fått och jag vet att Timo Sorsa känner detsamma, sa professor Charles Perou i sitt tal under banketten efter ceremonin.

– Det känns väldigt meningsfullt att den vetenskapliga forskningen kommer till nytta för patienter. Det var något jag hoppades på redan under min tid som doktorand, och den här utmärkelsen upplever jag som ett bevis på att det faktiskt blivit så, fortsatte han och avslutade genom att tacka sin fru, sina två barn, systrar och forskarkollegor. 

Pingvinmössa symboliserade livet som forskare

Nästa promotor, Bob Harris, vicerektor för forskarutbildning, inledde med att hjärtligt gratulera de blivande doktorerna för deras prestationer. Som hälsning tog han av sig sin hatt och bytte den till pingvinmössa, vilket fick publiken att skratta.

Han använde pingvinen för att illustrera livet som forskare; i vissa stunder glänser man i sina fina ”färger” när en artikel publiceras i en erkänd tidskrift, medan det hårda arbetet bakom kulisserna fortsätter vecka efter vecka. ”Att kunna hantera denna cykel av framgång följt av långa perioder av osäkerhet och hårt arbete är vad forskning handlar om,” avslutade han – och underströk samtidigt det allvar och den uthållighet som krävs som forskare – innan han fortsatte med metaforer om lejon och elefanter till publikens småskratt.

Applåder från en stående publik välkomnade promovendi när de, i sällskap av studentmarskalkar, skred fram för att ta emot sina hattar och diplom. De promoverades av Bob Harris, medan övermarskalk Nora Khatibi läste upp deras namn. De nya doktorerna hyllades med fanfarer, varma applåder och kanonsaluter från Stadshuskajen.

Sprakande dessert och höga toner

Ett sorligt mingel efter ceremonin sammanförde de nyblivna doktorerna med familjer och vänner. Kramar utbyttes, glada återseenden firades och många foton togs. Sorlet följde med ända upp i Gyllene salen där banketten tog vid.

– Har ni en bra kväll? Ikväll är vi här för att fira, inledde rektor Annika Östman Wernerson sitt middagstal. 

Under kvällen fylldes salen av mäktiga toner när Lovisa Karlsson, ackompanjerad av Albin Samuelsson på piano, stämningsfullt framförde Adeles skrattaria ur ”Läderlappen” nedanför den gyllene mosaikbilden av Carl von Linné. 

Som sprakande final lystes balkongen upp av isfacklor när den ljusprydda desserten serverades i synkroniserade rader. Kaffe dukades fram i Blå hallen och dansgolvet öppnade – först för lugnare pardans och mingel – till mer moderna toner och en fest som fortsatte långt in på natten.