Generell psykopatologi: föregångare och konsekvenser
Individer med en psykiatrisk åkomma har högre risk att diagnosticeras med alla andra psykiatriska tillstånd. Detta tyder på att det nuvarande diagnostiska systemet, som tenderar att fokusera på ett tillstånd åt gången, kanske inte är optimalt. Istället kanske det finns vissa underliggande faktorer som ökar riskerna för flera olika typer av psykiska hälsoproblem.
Dessa riskfaktorer kan skattas via en så kallad hierarkisk modell som består av en generell faktor som ökar risken för alla psykiatriska tillstånd (ibland benämnd "p-faktorn"), och flera specifika faktorer som ökar risken för vissa begränsade tillstånd (t ex en specifik internaliserande faktor som ökar risken för endast depression och ångest-problematik).
I sin avhandling genomförde doktorand Cen Chen vid Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik multivariata analyser av data från nationella svenska register och det Svenska Tvillingregistret för att undersöka hur risk för generell mental ohälsa är associerat till genetik, kardiometabola sjukdomar, och smärta och risk för senare självmord.
Vad är de viktigaste resultaten i din avhandling?
–I den första studien undersökte vi hur genetiken bidrog till p-faktorn. Tidigare familje- och tvillingstudier pekar på att genetiska faktorer spelar en viktig roll för vissa individer att uppfylla kriterierna för mer än ett psykiatriskt tillstånd. Men eftersom tidigare studier inte kunde utesluta andra potentiella förklaringar så tillämpade vi en relativt ny studiedesign för att undersöka den direkta effekten av genetik på p-faktorn. Vi observerade att de syskon som av en slump ärvde en högre genetisk risk för psykiatriska tillstånd jämfört med sin bror eller syster, också hade högre poäng på p-faktorn. Detta tyder på att genetik spelar en roll i varför vissa personer drabbas av flera psykiatriska tillstånd. I min andra studie observerade vi att individer med flera psykiatriska diagnoser i unga vuxenlivet hade en ökad risk för kardiometabola sjukdomar i medelåldern. Eftersom dessa samband inte verkade bero på faktorer som delas av syskon så är det möjligt att individer med flera psykiatriska tillstånd har en mindre hälsosam livsstil, vilket i sin tur skulle kunna öka risken för mer hälsoproblem senare i livet. I min tredje studie observerade vi att individer som självrapporterade flera olika typer av kronisk smärta hade en ökad risk för självmord tio år senare. För kliniker skulle det därför vara användbart att mäta en totalsumma av flera olika typer av smärta, och inte bara specifika typer av smärta.
Avhandling
“The general factor of psychopathology: precursors and consequences”
Cen Chen. Karolinska Institutet (2023), ISBN: 978-91-8017-007-9