Publicerad: 2017-07-14 16:25 | Uppdaterad: 2017-07-14 16:25

Gemensam strategi för forskning om biomarkörer kan förbättra diagnos vid Alzheimers sjukdom

I ett Europeiskt samarbete har forskare kartlagt de viktigaste biomarkörer för tidig diagnostik av Alzheimers sjukdom. Resultaten publiceras i dagarna i Lancet Neurology. Förhoppningen är att kunskapen i förlängningen ska leda till säkrare och tidigare diagnostik.

2014 samlades 50 av Europas främsta forskare inom Alzheimers sjukdom och biomarkörer för diagnostik för att kartlägga och samordna de viktigaste forskningsfrågorna inom området. Målet är att nuvarande och framtida kunskap om biomarkörer ska bli en del av rutinerna för en korrekt och snabb diagnos av sjukdomen.

– Denna studie poängterar vikten av att använda validerade biomarkörer, som vi har sett fungerar väl som verktyg för att kunna ge en säkrare diagnos i en tidig fas av Alzheimers sjukdom, säger Bengt Winblad, professor i geriatrik vid Karolinska Institutets institution för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle (NVS) och en av forskarna som leder projektet.

Diagnos upp till fem år tidigare

Med hjälp av biomarkörer kan specialister idag sätta en i stort sett säker diagnos av Alzheimers sjukdom upp till fem år tidigare i sjukdomsförloppet, detta jämfört med för tio år sedan när biomarkörerna var i en tidig utvecklingsfas. Det betyder att rätt behandling också kan sättas in snabbare och förbättra prognosen för patienter med Alzheimers.

En biomarkör, eller biologisk markör, kan beskrivas som en specifik indikator på en sjukdom. I fallet med Alzheimers handlar det bland annat om proteinerna beta-amyloid respektive tau som ansamlas i hjärnan under sjukdomsförloppet, vars koncentration kan speglas i ryggvätskan.

Den nu publicerade artikeln fokuserar på flera tekniker för att undersöka om en patient visar tecken på sjukdomen, såsom hjärnavbildande tekniker med magnetkamera och positronkamera samt prover från ryggmärgsvätskan.

Även Agneta Nordberg, professor, och Konstantinos Chiotis, doktorand, båda verksamma vid NVS, är medförfattare i publikationen.