Fluorid i dricksvatten kan kopplas till sämre kognition hos barn

– Tillsatsen av fluorid i dricksvatten är omdebatterad eftersom det finns farhågor om hälsorisker. Våra resultat stödjer hypotesen att även relativt låga halter fluorid kan ha negativa effekter på barns tidiga utveckling, säger Maria Kippler, docent vid Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet, som lett studien.

500 mammor och barn

Forskarna har undersökt sambandet mellan tidig exponering för fluorid och barns kognitiva förmågor. Studien omfattar 500 mammor och barn på landsbygden i Bangladesh, där fluorid förekommer naturligt i dricksvatten. Halterna överensstämmer med de som återfinns i Sverige och många andra länder.

Utbildade psykologer utvärderade barnens kognitiva förmågor vid fem och tio års ålder med väletablerade tester. Mammornas och barnens exponering bestämdes genom mätning av fluorid i urinprover, vilket speglar pågående exponering från samtliga källor som vatten, mat och felaktigt använda tandvårdsprodukter.

– Jag vill betona att tandvårdsprodukter som tandkräm normalt sett inte är en betydande exponeringskälla eftersom de inte är avsedda att förtäras. Fluor i tandkräm är viktigt för att förebygga karies, men det är viktigt att lära även små barn att spotta ut tandkrämen efter tandborstningen, säger Maria Kippler.

Lägre kognitiva förmågor

Medianvärdet för fluorid i urinen hos de gravida kvinnorna i Bangladesh var 0,63 mg/L. Ökande fluoridhalter hos gravida kvinnor kunde kopplas till allt lägre kognitiva förmågor hos deras barn vid fem och tio års ålder.

Barn som vid tio års ålder hade mer än 0,72 mg/L fluorid i sin egen urin hade dessutom sämre kognitiva förmågor än barn med lägre fluoridhalter i urinen. Det var särskilt barnens verbala förståelse och förmågan att tolka och bearbeta sinnesintryck som var påverkade. De exponeringar som visade samband med sämre kognitiv utveckling är lägre än de som erhålls vid WHO:s och EU:s befintliga gränsvärden för fluorid i dricksvatten.

Forskarna fann ingen statistiskt säkerställd koppling mellan fluoridhalter i urinen hos femåringar och deras kognitiva förmågor. 

– Det skulle kunna bero på den kortare exponeringen, men också att mätvärdena inte är lika tillförlitliga hos yngre barn på grund av större variationer i hur fluorid tas upp och ansamlas i kroppen, framför allt i skelettet, säger Maria Kippler.

Mer forskning behövs

Eftersom det är en observationsstudie går det inte att dra säkra slutsatser om orsakssamband. Det är därför viktigt att bedöma de sammantagna resultaten från flera liknande studier, enligt forskarna. De kommer nu att fortsätta undersöka sambanden i andra populationer. De kommer även att etablera experimentella modeller för att utreda vilka molekylära mekanismer som skulle kunna förklara sambanden.

– Det är viktigt med fortsatt forskning som kan ligga till grund för bedömningen av lämpliga gränsvärden för fluorid. Även små förändringar i kognition på befolkningsnivå kan ha stora konsekvenser för folkhälsan, avslutar Maria Kippler.

Studien finansierades huvudsakligen av Formas och Vetenskapsrådet. Forskarna uppger att det inte finns några intressekonflikter.

Publikation

“Prenatal and childhood exposure to fluoride and cognitive development: findings from the longitudinal MINIMat cohort in rural Bangladesh”, Taranbir Singh, Klara Gustin, Syed Moshfiqur Rahman, Shamima Shiraji, Fahmida Tofail, Marie Vahter, Mariza Kampouri, Maria Kippler, Environmental Health Perspectives, online 5 mars 2025, doi: 10.1289/EHP14534.